Mitt skrivande: Aldrig blir man klar...
Mitt skrivande: Näe, nu ni!
Jag satt och skrev in lite nya scener i mitt manus förra veckan och insåg att "näe, såhär FÅR det inte se ut!". Jag hade lagt två scener efter varandra som båda inhöll gräl; båda scenerna mellan samma två personer, fast om HELT olika saker.
Så jag tog fram mina post-its och konstruerade en ny synopsis. Först gjorde jag den efter de scener som står i manuset. Sedan flyttade jag nästan alla lappar. Så nu ser strukturen MYCKET bättre ut, as in mucho-mucho!
Nu ska jag bara flytta om scenerna i dokumentet först... Suck.
Sugen på varm choklad med marshmallows i... Mmm...
Modigt Desirée
Och hon kunde hanterat det helt fel, du vet, blivit asarg och försökt försvara sig emot mina åsikter eller bara kallat mig idiot eller så.
Men hon konstaterar att alla är annorlunda och att ris också är viktigt. Hon tar det som en man, helt enkelt!
Måste vara förtjust i henne för det.
Modigt Desirée!
My
Av: Desirée Fredlund (2011)
I höstas gav Deseriée Fredlund (http://desireefredlund.blogspot.com/) ut sin bok "My" själv. Hon hade tröttnat på att inget förlag nappade och tog saken i egna händer.
Och att göra en sådan sak, ge ut sin bok själv, är ändå lite beundransvärt. Och att sedan inte sälja boken utan skicka ut den till alla som ville ha av första upplagen (gratis!) gör att Deseriées skrivarkarriär ännu märkligare.
"My" damp ner i min brevlåda i mellandagarna (om jag minns rätt) och nu när det börjar dyka upp recensioner av boken på allehanda bloggar tänkte jag att det var dags för mig också att sätta tänderna i "My".
"My" handlar om just My som flyttat hem till Sverige igen efter att jobbat i Frankrike ett tag. Hon botaniserar bland örter, recenserar böcker, inreder sitt hus och tar hand om sina höns och gutefår. Hon startar också upp en egen firma där hon vill hjälpa sina medmänniksor med sånt polisen inte behöver blanda sig i. Det första som händer i boken är att hon träffar Martin, en snygg polis som äger hunden Dunder. My blir störtkär direkt och den mer alldaglige Martin blir indragen i den ena konsiga händelsen efter den andra.
Med tanke på allt arbete Desirée lagt bakom att ge mig ett exemplar av boken känns det väldigt tråkigt att behöva ge boken denna recensionen. För jag tycker inte alls om boken... Jag vet knappt var jag ska börja.
Det finns ingen huvudstory, ingen konflikt som får mig att vilja läsa vidare. Kärlekshistorien mellan My och Martin känns så fruktansvärt klyschig, de är liksom aldrig oense och det finns inte ett bråk med på kartan (okej, de bråkar EN gång i telefonen, men när de sedan träffas igen så pratar de inte alls om det hela). De har fantastiskt sex hela tiden, men vi läsare får inte se detta utan scenerna slutar precis när förspelet börjat. Firman som My startar upp blir väldigt framgångsrik då hon lyckas lösa ALLA fall på första försöket. Jag hade velat ha mycket mer konflikt i boken. Allt går bara enkelt HELA TIDEN. Det är först i slutet som något går på tok och då blir starka My plötsligt jättesvag och accepterar att hon inte kan göra något. Dialogen känns inte trovärdig för fem öre. Karaktärerna är otydliga. Och jag får känslan av att Desirée har ett behov att visa hur duktig hon är. Överallt har hon beskrivit i detalj om de olika örterna My använder; hurdana hönor hon har, var de kommer ifrån och vilken färg det blir på äggskalen; vilken typ av mat My lagar (as in EXAKT vad hon har i) osv. Dessutom hittar jag flera stavfel, meningsbyggnadsfel och ologiska tidshopp.
Finns det NÅT bra i den här boken då?
Ja, det finns två saker. My och Dunder. När My recenserar böcker vill hon "leva sig in". Därför ordnar hon ett stort bål när hon läser om häxor och får plötsligt för sig att hon jagas av zombies när hon läser om just... ja, zombies. Och dessa stunder är ljusglimtar i boken. Finns lite småroliga kommentarer i samband med dessa scener.
Sedan har vi då hunden Dunder. Desirée har i boken skrivit ut vad Dunder tänker och säger, inte så att människorna förstår (de hör att han skäller bara), men läsaren förstår. Och denna hund har sjukt mycket personlighet. HAN får mig att dra på smilbanden.
Jag har hört förut att Desirée fått kommentaren att denna bok är svår att ge ut eftersom den spänner över så många genres. Jag fattar vad det uttalandes syftar på. Det känns som Desirée velat skriva en skönlitterär bok om en stark kvinna i Sverige; och en om olika typer av höns; och en om olika typer av örter och vad de används till; och en spänningsroman; Och en inredningsbok; och en matlagningsbok; och en sexbok; och en tidning full av recensioner av annan svensk litteraur i olika genres. Och för mig funkar det inte alls. Tyvärr.
Mitt skrivande: Pausmusik 3
I lördags kväll skulle jag och pojkvännen hem från ett par vänner där vi spenderat kvällen. Vi stod nere i Brunnsparken och skulle försöka hitta en spårvagn som gick åt rätt håll. Typ.
Och så plötsligt får jag syn på honom. Där kom HAN gående emot mig. Jag bara VISSTE.
Slog pojkvännen i sidan och fnissade.
Han: Vad är det?
Jag: Jag såg honom!
Han: Vem?
Jag: Rasse, jag såg Rasse!!!
Och jag kan tänka mig att ni fattar precis lika lite som han gjorde just då.
Rasse är en karaktär i mitt senaste manus. Min FAVORITkaraktär ever!
Och där var han, mitt på gatan i kyligaste Göteborg.
*fniss, fniss, fniss*
Hade nog aldrig gissat att han skulle haft mörklila manchesterjacka... men när jag såg det var det så självklart!
Mitt skrivande: Pausmusik 2
Mitt skrivande: Pausmusik
Mitt skrivande: Julledigt
Detta innebär att jag inte ska jobba utan sitta i min lägenhet och redigera mina manus. Japp. Två manus har jag framför mig. Det ena ska jag fixa under julledigheten och det andra fixar jag i januari.
Så det kan dröja innan jag dyker upp här igen.
Wish me luck!
Och god jul!
Mitt skrivande: Förlagsbesked
Men det känns okej. Mer än okej faktiskt; det känns riktigt bra!
Efter årsskiftet ska jag göra en ny omarbetning (och nu vet jag hur) och sedan skicka in på nytt. Jag har ju redan fått en liten krok in hos ett annat förlag tidigare. Nu ska jag bara samla styrka nog för att hala in fångsten.
Typ.
Mitt skrivande: Starstrucked!
Igår fick jag tillbaka 3 sidor med kommentarer. Fina, fina Lisa!
Inte nog med att hon skrivit vad som var bra respektive dåligt, hon hade motiverat VARFÖR hon tyckte så och skrivit FÖRSLAG på ändringar för att göra manuset starkare.
Och då man får tillbaka ett lektörsutlåtande som är skrivet på detta sätt så kan man bara ta till sig kommentarerna och känna; fy faan va bra, det här kör vi på!
Jag är så pepp att få omarbeta mitt manus... Lite märkligt när jag fortfarande väntar på besked från ännu ett förlag. Känns som jag hoppas att de fortfarande inte bestämt sig så jag kan göra en omarbetning á la Nina och skicka in på nytt.
Är det okej att vara bubblig och lycklig över en sån sak?!
Mitt skrivande: Så dags!
Mitt skrivande: Vart ska jag börja...?
Jag läste och blev helt störd! Det tog lång tid innan historien kom igång, det var alldeles för mycket trådar och budskapet liksom försvann i all bakgrundsljud. Vänta, har JAG skrivit den här skiten?! Och skickat in till förlag!!! jo, tjena... Men då kände jag också att det kanske var dags för att börja fundera över en ny omarbetning.
Och igår (woho!) fick jag mail från det fin-fina förlaget. De hade haft förlagsmöte på måndagen och kunde FORTFARANDE inte fatta beslut om mitt manus. Nähä? Men de undrade om de kunde skicka det vidare till en extren lektör för utlåtande och lovade höra av sig innan jul. Skicka! sa jag.
Och så ligger jag där, så nära gränsen jag kan komma utan att ha trillat över den. Och själv fattar jag verkligen varför de tvekar, men utgivning känns så, så nära. Hoppas de kan se potentialen i min text så jag får en chans att omarbeta den och sedan totalt äga.
Det är min plan!
Annars då?!
What's the grej with noveller?
Jag tycker om att läsa noveller, hey, att skriva kort är ju skitsvårt! Och jag tycker ofta att författare idag borde uppmuntras till att skriva kort, för då hamnar det mer fokos på det som verkligen är relevant i historien.
Men jag känner inte det minsta lilla sug efter att skriva noveller.
Jag kan läsa om en novelltävlig och verkligen tänka "gud vilket kul ämne! De kommer få in så mycket spännande bidrag!". Men jag känner aldrig för att skriva något själv. Får inga egna idéer alls.
Och jag har ingen aning om varför. Har hur många idéer till romaner som helst, men det finns inga historier som poppar upp i mitt huvude då någon ger en plats/tema/fråga som är kopplad till novellskrivning.
så, ni som skriver noveller, vad är det som är så kul?
Efterlysning!
För ett tag läste jagom ett program där det är lätt att ordna upp en synopsis och hålla koll på katitel. Läste om det på någon blogg, minns inte vilken... Har för mig att man kunde ladda ner någon provversion gratis...
Någon som vet vilket program jag pratar om?

