Ibland kör man fast. Ordentligt. Vissa dagar hatar man det man har skrivit och känner för att slänga det 80 sidor (eller hur långt ni nu har kommit) långa manuset i papperskorgen. Eller varför inte elda upp det hela?

När mitt första manus varit blivit refuserad av sex olika förlag kände jag mig lite frustrerad. Jag hade fått en del kommentarer från förlagen och tyckte själv att jag borde göra en omarbetning på manuset. Men just då visste jag inte hur eller vilka bitar jag skulle ändra.

Kanske skulle jag leta reda på någon skrivarkurs eller skicka in manuset till lektörstjänst...?

Jag skickade ett desperat mail till Cannie Möller (författren som jag känner sedan då jag gick på skrivarläger då jag var yngre). Svaret blev:
"Lägg ifrån dig manuset och låt det vila ett tag. Skriv en dålig dikt på baksidan av ett kuvert!"

Och det är just det; då vi hatar vårt manus, då är et dags att ta en liten paus. Olika manus kräver olika lång paus. Kanske räcker det med en dag. Kanske krävs det flera månader.

Har ni suttit och lyckats traggla ihop 80 sidor (eller vad ni nu lyckats traggla ihop), så har ni förmodligen trott på idén någon gång. Låt manuset vila för att hitta tillbaka till den gnistan. Eller så kanske ni kommer på en helt ny vinkling på manuset. Kanske räcker det med att ändra tempus? Kanske har huvudpersonen fått fel namn? Kanske försöker du berätta fel historia? (Glöm inte att lyssna på dina karaktärer).

Glöm inte att andas. Och skriva en och annan ful/tråkig/dålig/motsägelsefull dikt.
Det är nyttigt!