För nästan en månad sedan skickade jag in mitt manus till fyra förlag. Jag har två skrivprojekt som ligger och väntar på omarbetning och planer på en ny ungdomsroman som jag tänkt ta tag i. Ändå blir inget gjort.

Det är som att det behövs tid för att landa. Tid för att kunna låta annat ta tid; träning och att umgås med andra. Förra veckan hade jag dessutom inget i skolan, och då jag är som mest ledig bara dör all min inspiration. Jag behöver ha lite press på mig att prestera för att kunna skapa. Allra lättast flyter skivandet då jag har mycket att göra och skrivandet används som belöning. "Okej, men om jag pluggar till klockan sex får jag skriva en timme".

Jag försökte till och med sätta press på mig själv genom att låta en vän läsa de första 10 sidorna av mina andra romaner (som jag hade lyckats omarbeta). Så nu har han läst dem och vill läsa resten. Det borde ha satt press på mig, men jag vet inte riktigt. Jag känner inte pressen just nu.

Jag längtar efter mitt flow. Borde sluta klaga och bara sätta mig! För om jag bara sitter en liten stund kommer behovet att komma tillbaka, jag vet ju det. Jag funkar så.

Snart så. Bara en liten stund...

A booklover never goes to bed alone.
/Unknown

Av: Katarina Kieri och Per Nilsson (2009)

Katarina Kieri och Per Nilsson träffades på en mässa i Göteborg för några år sedan. Per Nilsson ville visa att han tyckte om Katarinas verk och gjorde detta genom kommentaren:
- Du, ska vi skriva en bok ihop?
Ett år senare träffades de igen och Katarina frågade:
- Per, hur blir det med boken?

De satte sig ner, diskuterade lite och kom fram till följande: De skulle skriva en bok där de författat varannat kapitel. Per skulle skriva om en tjej och Katarina skulle skriva om en kille. De kom överens om titeln (som från början var "Jag finns också i det här trädet") och att de två karaktärerna inte skulle pussas på slutet.

Det var allt. Sedan åkte de hem till sina respektive städer och började. Historien växte fram. Historien om Siri, fågelflickan, och Jakob, Vilsenpojken. Det är en historia om att inte passa in. Om en alkoliserad pappa, en brorsa som bara fiser, en våldtäktspjäs, en flicka som tycker om at dricka te och en annan flicka som gömmer sitt vackra hår under en slöja. En historia om fåglar. Om att hitta rätt träd. Det är en fin historia.

Jag har läst mycket av Per Nilsson och tänkte att han och Katarinas kapitel borde skilja sig mycket åt. Men det var inte så. Per var möjligen lite grovare i valet av ord på vissa ställen (Första meniongen i boken lyder "Klitoris. Allihopa på en gång. Säg klitoris!"), men annars flyter språket väldigt bra. Jag tänkte inte på att det är två författare och två histoerier; det är istället en bok. Det är också kul att se hur de snott från varandra, som korpar, och att de ändå får det hela att gå ihop. Och jag är väldigt förtjust i det sista kapitlet som Per skrivit. Det blir inget pussande, men däremot rivande av ett tak. Det är ju nästan samma sak...

Av: Åsa Ericsdotter (2010)

Det första som står skrivit i boken är ett citat av Tristan Tzara: "Jag är emot handling".

Hela boken igenom får vi sedan följa en kvinna som fått sitt hjärta krossat så många gånger att hon nu inte har några egentliga känslor kvar. Det är för en gångs skull hon som går, inte männen. Hon vill inte förstöra det fina som är innan. Innan löften om fina morgondgen som ändå bara förstörs. Hon vill stanna upp, njuta och sedan lämna. Innan.

Texten är någon form av prosalyrik där man ibland blir förvirrad om det är författaren Åsa som talar till en eller om det är en historia man faktiskt ska följa från början till slut. Språket är vasst; Åsa är smart. Hon skriver om början på historien tre gånger innan huvudkaraktären hamnar rätt. Historien hoppar, orden spretar och man vet inte alltid vem det är som är "han" i just detta kapitel. Mig gör det inget. Jag är helt såld på prosalyrik. Jag har aldrig läst något liknande. (Möjligen att "Boktjuven" av Markus Zusak tuchade lite på kategorin, men inte alls på det här sättet).

Åsa skriver öppet, utan bortförklaringar, utan utelämningar och hon är en inspiration! Vill du ha en historia som tar dig från punkt A till punkt B är hon dock värdelös. Då är hon inget för dig. Hennes bok handlar egentligen inte om en historia. Den handlar inte om handling. Den handlar om att stå still. Vill du däremot bli utmanad i ditt läsande och se ett helt nytt perspektiv då är detta helt rätt! Udda och underbart!