Men, tänker ni, skulle du inte redigera manus?

Så, gott folk, nu tar jag julledigt.

Detta innebär att jag inte ska jobba utan sitta i min lägenhet och redigera mina manus. Japp. Två manus har jag framför mig. Det ena ska jag fixa under julledigheten och det andra fixar jag i januari.

Så det kan dröja innan jag dyker upp här igen.

Wish me luck!

Och god jul!

Det blev ännu en refusering. Men en väldigt fin sådan. Från fin-fina förlaget.

Men det känns okej. Mer än okej faktiskt; det känns riktigt bra!

Efter årsskiftet ska jag göra en ny omarbetning (och nu vet jag hur) och sedan skicka in på nytt. Jag har ju redan fått en liten krok in hos ett annat förlag tidigare. Nu ska jag bara samla styrka nog för att hala in fångsten.

Typ.

Jag har haft mitt manus på besök hos en lektör, och inte vilken lektör som helst, utan självaste Lisa Bjärbo. *applåder*

Igår fick jag tillbaka 3 sidor med kommentarer. Fina, fina Lisa!

Inte nog med att hon skrivit vad som var bra respektive dåligt, hon hade motiverat VARFÖR hon tyckte så och skrivit FÖRSLAG på ändringar för att göra manuset starkare.

Och då man får tillbaka ett lektörsutlåtande som är skrivet på detta sätt så kan man bara ta till sig kommentarerna och känna; fy faan va bra, det här kör vi på!

Jag är så pepp att få omarbeta mitt manus... Lite märkligt när jag fortfarande väntar på besked från ännu ett förlag. Känns som jag hoppas att de fortfarande inte bestämt sig så jag kan göra en omarbetning á la Nina och skicka in på nytt.

Är det okej att vara bubblig och lycklig över en sån sak?!

Men åhhhh!

I måndags kväll började jag kolla på mitt gamla manus igen, det som vandrat in och ut på förlag vid ett antal tillfällen. Jag hade bara tänkt småläsa lite. Det har nämligen börjat klia i mina fingrar.

Jag läste och blev helt störd! Det tog lång tid innan historien kom igång, det var alldeles för mycket trådar och budskapet liksom försvann i all bakgrundsljud. Vänta, har JAG skrivit den här skiten?! Och skickat in till förlag!!! jo, tjena... Men då kände jag också att det kanske var dags för att börja fundera över en ny omarbetning.

Och igår (woho!) fick jag mail från det fin-fina förlaget. De hade haft förlagsmöte på måndagen och kunde FORTFARANDE inte fatta beslut om mitt manus. Nähä? Men de undrade om de kunde skicka det vidare till en extren lektör för utlåtande och lovade höra av sig innan jul. Skicka! sa jag.

Och så ligger jag där, så nära gränsen jag kan komma utan att ha trillat över den. Och själv fattar jag verkligen varför de tvekar, men utgivning känns så, så nära. Hoppas de kan se potentialen i min text så jag får en chans att omarbeta den och sedan totalt äga.

Det är min plan!

Annars då?!

Kan någon förklara det där med noveller för mig?

Jag tycker om att läsa noveller, hey, att skriva kort är ju skitsvårt! Och jag tycker ofta att författare idag borde uppmuntras till att skriva kort, för då hamnar det mer fokos på det som verkligen är relevant i historien.

Men jag känner inte det minsta lilla sug efter att skriva noveller.

Jag kan läsa om en novelltävlig och verkligen tänka "gud vilket kul ämne! De kommer få in så mycket spännande bidrag!". Men jag känner aldrig för att skriva något själv. Får inga egna idéer alls.

Och jag har ingen aning om varför. Har hur många idéer till romaner som helst, men det finns inga historier som poppar upp i mitt huvude då någon ger en plats/tema/fråga som är kopplad till novellskrivning.

så, ni som skriver noveller, vad är det som är så kul?