Per Nilsson (2009)

Per Nilsson har länge varit en av mina favoritförfattare då det kommer till svensk ungdomslitteratur och jag har lästa nästan allt han gett ut. Och har man läst nästan allt han gett ut är denna bok som ett smörgåsbord. Under år av författarskap har Per bygt upp en egen värld av sina karaktärer. Och det har hänt mer än en gång att man sett en karaktär från en tidigare bok skymta förbi i bakgrundan. Ibland har han till och med skrivit in sig själv i historien.

Nu har han då skrivit en ny bok där alla de karaktärer vi tidigare älskat/hatat dyker upp och vars liv krockar med varandra. Vi har Zarah och Anaon från "Du och du och du". Vi har Andreas från "Anarkai". Vi har Hanna från "Ett annat sätt att vara ung". Vi har Jonathan från "Sjutton". Till och med Ritva från "Korpens sång" glider förbi i kulisserna. Det hade kunnat vara som att sitta och titta i ett gammalt familjealbum; hemtrevligt och tryggt. Men sedan är ju Per Per. Och denna gång har han skrivit in sig själv i historien på allvar. Som Gert Urban Davidsson aka G. U. D.

Historen är udda och karaktärerna bedårande. Själv är jag så jäkla svag för Anon som har en pappa som är gud och en mamma som är en helt vanlig kvinna. Som ständigt krockar med lyktstolpar och som tidigare alltid gick klädd i gummistövlar. Innan Zarah klippte sönder dem...

Språket flyter lätt och trots många huvudkaraktärer som alla får komma till tals (mer eller mindre) har Per gett varje karaktärer en egen röst; en egen ton i berättalsen. När han själv kliver in och börjar domdera och styra sina karaktärers liv blir jag dock lite nervös. Tänker "Får han göra så?". Jag blir orolig att karaktärerna ska ta illa upp. Själva poängen med att vara författare är ju att lyssna på karaktärerna och berätta deras historia, inte tvärt om och säga till dem vad de ska göra, säga, tycka, tänka.

Men så finns Hanna. Han kan inte bemästra henne som de andra och hon gör uppror mot att Per skriver hennes liv.

Boken är härlig annorlunda och kanske till och med lite förvirrande. Men det känns som det är så det ska vara. Det är ofta så det blir när Per är i sitt esse.

Jag borde kanske inte vara så orolig. Jag vet ju att per bryr sig om sina karaktärer. Det måste han ju. För allt löser sig ju. Till sut. Trots blåmärken, tårar, bråk och krossade hjärtan. Allt löser sig på slutet. Det är bra att veta. Det blir skratt. Det bli mer tårar. Det blir en flytt som blir oförglömlig.

Men ska du läsa "Absolut Per Nilsson- the very best of", rekomenderar jag att du läser lite av hans andra verk först. Vilka böcker spelar ingen roll men jag, personligen, rekomenderar varmt "Du och du och du", "Hjärtans fröjd" och "Anarkai". För kanske är det som Per säger, blir vi aldrig äldre än sjutton.