Jonas Jonasson (2009)

Jag har alltid haft lite svårt med böcker som är tänkt att vara komiska. På något sätt duggar ofta skämten för tätt för att jag ska kunna uppskatta historien i sig. Därför var jag något tveksam när jag började läsa Jonas Jonassons debutbok. Den skulle ju tydligen vara "såååå rolig!".

Och ja. Det var den!

Boken handlar om Allan som på sin 100-årsdag bestämmer sig för att rymma från det äldreboende där han befinner sig. Tanken var nog egentligen inte att rymma, han bara glömde berätta att han inte ville bo kvar där längre. Då Allan saknas skickas en skallgångskedja ut, polisen tillkallas, men ingenstans finns Allan att finna.

Boken igenom får vi sedan följa både Allans resa genom Sverige (som inte går riktigt som det var tänkt) och tillbakablickar på Allans uppväxt och liv; det liv han hade innan han fyllde 100. Hade de på äldreboendet vetat vilken dyrgrip som satt mitt ibland dem hade han kanske blivit behandlad lite bättre.

Jonas debutroman är minst sagt underhållande. Han har satt Allan i de mest märkliga situationer, vilket jag nu i efterhand kan förstå; för är det någon som alltid kommer undan så är det Allan. Berättelsen känns otroligt levande (kanske pga alla historiska händelser som är invävda och där Allan själv spelade en viktig roll ) och Jonas framställan av Allan är helt underbar! Jag har egentligen inte så mycket att klaga på. Jag har lite svårt för då det ljugs ihop en historia om biblar som skulle fraktas i slutet... Men jag låter det gå mig förbi. Även den bäste får göra ett litet snesteg.

Jag väntar med spänning på Jonas nästa roman! Frågan är bara hur han ska kunna ersätta Allan. Det blir inte lätt...