Av: Markus Zusak (2002)

Jag har tidigare höjt "Boktjuven" till skyrna (den kategoriseras fortfarande som min favoritbok), så jag var lite tveksam då jag tag fram en av Zusaks tidigare böcker.

Ed Kennedy är en ganska stor nobody. Han jobbar med att köra taxi, blir ständigt påmind av sin mamma om hur värdelös han är och bor ihop med en hund som luktar förskräckligt illa. Veckornas höjdpunkter är att spla kort med hans vänner och flickan Audrey som han aldrig kan få.

Hans liv är rätt meningslöst. Fram till den dagen då han och hans vänner hamnar mitt i ett bankrån. Bankrånaren är värdelös och innan Ed vet ordet av har han blivit dagens hjälte OCH hamnat i tidningarna. Och därefter ligger det ett spelkor i hans brevlåda. Ruter ess. Ett spelkort med tre adresser på - tre uppdgrad som han måste slutföra.

Spelkorten tar Ed på en resa som han aldrig hade kunnat förutse. Han möter en gammal ensam dam, en flicka som springer barfota, han hotar en man till livet, blir nedslagen av två bröder och lockar människor till en predikan med gratis öl. Och ständingt denna undran; vem är det som skickar essen till honom? Vem är det som känner honom så väl? Är det inte någon som följer efter honom? Och vad händer då spelkorten är slut...?

Markus Zusak är inte lika briljant  i "Jokern" som i "Boktjuven", men man kan se vilken riktning han är på väg i (man kan ju inte förvänta sig att han är lika bra i hans tidigare böcker... eller?). Tyvärr tog det mig väldigt lång tid att läsa boken. Jag kan skylla på tidsbrist, men det är något som inte höll mig klistrad i boken... Jag tror att det jag stört mig på är att det känns så himla amerikanskt. Vilket är tråkigt, för Zusaks språk är helt fenomenalt. Lite känslan av ett nybakat bröd som inte blev riktigt färdig i mitten. Inte att han är dålig, inte alls. Men det märks att han är under en prosess. Han är inte riktigt klar än. Men på riktigt, riktigt god väg.