Ja, det är väl kanske inte riktigt hela sanningen.

I torsdags tog jag min master i marinkemi. Eller med andra ord, jag blev arbetslös. Och eftersom jag inte ännu lyckts hitta ett jobb (men jag söker, tro mig) så är jag numera skribent på fulltid!

Jag har bara inte tagit tag i det än. Det har kommit examensfirande och födelsedagsfirande i vägen. Och ja, jobbsökandet tar ju också en del tid. Men sen, sen är det fri skrivtid!

Förut idag satt jag och läste en bok, Markus Zusaks "Jokern" för att vara exakt. Och så läste jag en mening som... Ja, jag håller på med omarbetning av ett manus och jag har inte riktigt kunnat förklara en viss persons oansvariga beteende. Det har stört mig lite. Eller rätt mycket för att vara helt ärlig. Men ändå, jag satt och läste... Och plötsligt dök en mening upp, och den var inte min, utan den var en mening Markus Zusak skrivit, och jag verkligen kände hur lampan tändes ovanför huvudet på mig. Men SÅÅÅÅÅ är det ju!! Jag blev alldeles fnissig, lade ifrån mig boken och krafasede ner min lösning på första närliggande papper.

Så nu behöver jag inte störa mig mer. Allt löst!

Isch.