Okej, har ni läst "Välkommen hem", Johanna Lindbäcks nya bok?

Inte jag heller, men jag har börjat.

Och kanske hade jag för höga förväntningar först (såg henne massor på bokmässan och tycker hon är så...kan jag säga trevlig utan att det låter platt?

Så de första sidorna blev jag lite besviken. Det ramlar in en hel drös karaktärer mellan sidorna och jag har svårt att hålla isär dem, men... på sidan 39 händer något. På sidan 39 börjar den finaste första kyssen som jag någonsin läst! Det var så jag själv satt här med rodnande kinder och alldeles för hög puls. Gosh Johanna, gör mig inte så generad! Eller nej, gör förresten!

Och efter den scenen... ja, då var jag ju fast. Självklart.

Jag drog över min lunch 5 minuter för att få läsa lite till.
Jag funderade på om jag kunde skippa att sitta i fikarummet på eftermiddagsfikan och ta med koppen med te till mitt eget kontor istället...?
Och jag bara väntade på att pojkvännen kunde lämna min lägenhet på kvällen så jag kunde läsa lite till.

Gosh Johanna, gör om det igen och igen och igen och igen och...