Av: Nene Omres (2012)

 

Det är festival i Malmö och Udda har börjat drömma igen. Denna gången handlar det om lotsen Imona som är på flykt och kastar sig ner i en brunn. För att kunna hjälpa henne måste Udda återigen ta kontakt med Hemming. Men att återvända till världen med sära visar sig vara svårare än vad Udda tänkt sig.

 

Jag har tidigare läst det första boken om Udda (http://ordetarditt.blogg.se/2011/may/udda-verklighet.html) och var lite kluven till den; dåligt språk men spännande handling.

 

När det gäller "Särskild" så tycker jag språket är MYCKET bättre. Finns fortfarande lite klichéer och miljöbeskrivningar som inte känns trovärdiga, men det är bättrebättre. Däremot känner jag att handlingen saknar något.

 

Trots att läsaren får dyka djupare ner i de säras värld så känner jag inte samma driv som i första boken. Det finns flera tillfällen där jag känner att Nene kunde stannat upp och låtit Udda känna/reflektera lite över situationen. 

 

Istället försvinner Udda in i nya drömmar, där hon ständigt är någon annan. Så även om jag får veta mer om de sära, känns det inte som jag kommer Udda närmre.

Tyvärr.