Jag har börjat på ett nytt manus; ett manus som inte liknar något jag skrivit tidigare. Jag har fått ihop en synopsis som känns spännande och ett galleri av karaktärer som kommer ge min historia färg.

 

Jag började skriva för några dagar sedan, men hade svårt att hitta berättarrösten.

 

Ändå skickade jag de två första scenerna till Kajsa (min förstaläsare). Jag var stolt som en tupp, för jag hade ju kommit igång!

 

Dagen efter fick jag svaret och hon sågade typ sönder mina två scener totalt.

Det saknades miljö, det kändes inte och hon tyckte att berättarröstern vacklade.

 

Jag ignorerade de flesta av hennes kommentarer (silly me) och skrev vidare. Skickade ut några sidor till min skrivarcirkel.

 

Dagen efter det fick jag ett sms:

Jag har börjat läsa... och ja... historien saknar... Nina. Det känns inte som det är din text,

 

Så, när en person sagt en sak går det att ignorera. När person nummer två kommenterar exakt samma sak: inte.

 

Så istället för att skriva nytt stannade jag upp och tänkte: Varför funkade det inte?

 

Sedan gnällde jag lite för min skrivarkollega, gnällde lite för fästmannen och brainstormade lite liknelser (liknelser är min thing, säg inget till Bodil) .

 

Och det lossnade. Jag fattar inte riktigt hur, men det lossnade.

 

Jag tog första scenen (en prolog) och markerade allt jag gillade i gult. Raderade resten. Och skrev in lite nytt. Och ja, texten är fortfarande långt ifrån perfekt, men nu KÄNNER jag saker. Nu är jag som läsare DÄR och upplever.

 

Tänk vad mycket tid jag sparat om jag bara lyssnat på den första som kommenterade att min berättarröst inte höll.

 

Jisses.

 

Samtidigt, det är rätt coolt att det finns folk som fattar mitt skrivande bättre än vad jag gör.

 

Ps. Och med detta menar jag självklart inte att ni ska lyssna på alla i er omgivning när det gäller ert skrivande. Men hittar ni en person (jag har tydligen fler) som förstår hur du skriver och vilken typ av berättelse du vill och kan berätta, lyssna på dem.