Är det någon mer än jag som blivit helt fast i "Beauty and the beast" på 7:an?

 

HUR kan en serie vara så het när de inte ens tagit i varandra?!

När jag skriver så känner jag ett behov av att utamana mig själv.

 

Det finns en del författare som skriver böcker som påminner väldigt mycket om varandra i stämning och karaktärsbyggnad. Dessa författare är inte dåligta på något sätt, de har bara hittat vilken typ av böcker de vill skriva och håller fast vid det; inte konstigt med tanke på att vi människor tycker om att läsa böcker där vi vet vad vi kan förvänta oss. Känner vi för att läsa om en passionerad kärlekshistoria, skulle vi nog bli rätt förnärmade om det visade sig vara ett actionäventyr.

 

Så, med detta sagt, jag vill inte bli en sån författare. Jag vet att man lätt kan bygga upp läsekretsar genom att skriva liknande böcker, men skrivandet är så mycket för min egen skull; jag behöver ständigt nya utmaningar.

 

I det första manuset som jag skickade in till förlag berättade jag en kärlekshistoria som var långt ifrån enkel , men med mycket humoristiska inslag.

 

I manus nummer två fick läsaren möta Cecilia, flickan som ingen verkar se för den hon verkligen är och som i jakten på lycka gör fel vägval. Mycket mörk historia.

 

Och nu är det dags för manus nummer tre*. Jag har varit lite sugen på vuxenmanus (de två första är ungdom), men kommit fram till "inte än". Istället blir manus nummer tre också för ungdomar. Så utmaningen i det hela då? Jag ska vända lite upp och ner på den värld jag känner till. Jag vill egentligen inte skriva "övernaturliga inslag" för då får folk för sig att det handlar om fantasy och det gör det inte. Kanske kan förklara det mer som att man (jag) måste ha ett mer öppet sinne.

 

Men att glänta på något som inte är helt realistiskt, att hitta nya förklaringar på sånt vi redan känner till... Det har jag ALDRIG gjort förut. Inte ens försökt det minsta. Så det här kan gå precis lite hur som helst.

 

Berättade idén för min förstaläsare för ett tag sedan och hon blev alldeles till sig. Och när jag mumlade att jag kanske inte kommer klara det svarade hon:
"Tänk att du skriver en ungdomsroman, då fixar du det lätt!"

 

Planen: Plotta nu och börja skriva på rikigt vid jul. Typ.

 

 

 

*Jag har skrivit en hel drös med manus som ligger gömda hemma i bokhyllan. Om de någonsin kommer bli mer än bokhyllsfyllning har jag ingen aning om.

 

 

Jag har under många år saknat en morgontidning när brevlådan funnits sisådär 4-6 våningar NER. Orkar man hämta den innan frukost? Knappast.

 

MEN, nu när jag bara bor 1,5 upp med brevinkast i dörren, så att.... Hej Boråstidningen!

 

Och jag ska erkänna, det är inte alltid jag läser den... Men när jag väl gör det hittar jag alltid guldklimpar som förgyller vardagen.

 

Min fästman har tjatat på mig sedan mitten av förra veckan att jag måste läsa recensionen av "Breaking dawn 2". Och idag skulle jag på toa och då hade han lagt ut den på golvet under toastolen, så jag inte skulle missa den. Mycket praktiskt.

 

Och jag satt och småfnissade på toaletten när jag läste recensionen. Jag vet inte om den är "korrekt" recenserad... men.... måste den alltid vara det?

 

http://www.bt.se/kulturnoje/film/recension-stalvampyr-i-familjerummet(3522489).gm#disqus_thread

Seriöst, VEM kom på det?

 

Tråkigaste som finns...

 

 

 

 

 

 

Och när jag inte tvättar BH:ar slutförde jag mitt manus och skickade in det till det väntande förlaget.

 

Så, gissa vad jag vill ha i julklapp?

*blink, blink*

Någon borde lära Jimmie Åkesson att räkna.

 

http://feministisktperspektiv.se/2012/11/20/jimmie-akessons-stora-logner/?fb_action_ids=10151270263332490&fb_action_types=og.likes&fb_source=other_multiline&action_object_map=%7B"10151270263332490"%3A340797336017553%7D&action_type_map=%7B"10151270263332490"%3A"og.likes"%7D&action_ref_map=[]

Jag är en sjukt tråkig bloggerska just nu, jag har insett det.

 

Jag läser igenom mina senaste inlägg och är förvånad över att någon ens ansträngt sig för att kommentera.

 

Jag skyller på novembermörkret. Att det där lilla extra inte är så mycket extra just nu.

 

MEN redigerandet går framåt!

Skrev igår ut manuset och ska nu göra sista korrläsningen. Har flyttat/skrivit till några scener, så jag vill dubbelkolla att de hamnade rätt.

 

Sen så, skicka in!

I helgen senast!

I morse samlades jag och ytterligare två från skrivarcirkeln för att frukosta och prata manus. 

 

Blev ovanligt mycket prat om befintliga böcker innan vi kom in på våra egna manus.

 

Man får inte glömma bort det; läsa är lika viktigt som att skriva.

 

Något som är väldigt kul med vår lilla skrivarcirkel är att vi skriver så himla olika.

 

Idag var det jag som håller på med ungdomslitteratur, Ingerun (http://vadvilljagtjuva.blogspot.se) som skriver barnböcker med magisk realism och Sofia (http://www.sofiafritzson.com) som håller på med paranormal romance. 

 

Jag tror att vi kan utmana varandra på ett helt annat sätt tack vare att vi skriver så olika. 

 

Och när man läser manus som är annorlunda än det man brukar läsa i vanliga fall tänker man till på ett annat sätt. Vad tycker jag funkar? Var haltar det? Varför?

 

Också kul att se tillbaka på sitt skrivande för bara ett halvår sedan. Den här skrivargruppen är ett sjukt bra stöd och får mig att växa så mycket i skrivandet.

 

Nu är det ju det där med att bli utgiven bara...

Min far!

 

Min dator gick sönder i torsdags morse (gör den inte ALLTID det när jag är inne i sista redigeringsfasen på ett manus?).

 

På fredagskvällen försökte jag starta den igen. Skärmen var svart.

 

Om du tar disken, så kollar jag på datorn, sa pappa.

 

När disken var klar hade han lagat datorn.

Magi!

Ni vet den där Sambo-Särbo-Pojkvännen?

 

Ja, jag har döpt om honom till Fästmannen istället.

 

Okej?

Okej!

Ibland är det skönt att se att Sverigedemokraterna är så dumma som de verkar.

 

 

Kolla gärna in filmklippet.

... men jag tror mina skor är magiska.

 

Jag har varit så trött i huvudet nu i november. Fått huvudvärk flera gånger och känt mig totalt stillastående på jobbet. Kommer ingenstans.

 

Tills igår.

Allt bara funkade!

Jobbet gick skitbra och det var som att ALLA var på lite bättre humör än vanligt. Kändes som det var länge sen det skrattades runt fikabordet t ex.

 

Och efter jobbet åkte jag med en arbetskollega hem. Fick träffa hennes lilla familj och äta risotto. Himla bra avslut på dagen.

 

Så, förlag, nu är det okej att höra av sig.

Jag har införskaffat de magiska skorna.

Ni kan inte ge mig dåliga besked.

Mu-haha!

Jag var nere på stan efter jobbet och köpte mig ett par vinterskor.

 

Och eftersom jag var så duktig och faktiskt hittade ett par (för drygt tusenlappen) beställde jag en klipptid och köpte en macka på subway för att belöna mig själv.

Trots novemberrusk har jag haft en helt underbar helg!

 

Min bästa killkompis var och hälsade på i Borås med sin fästmö. Visade sig att de är ett riktigt kul par att umgås med för mig och Anders. Vi åt god mat, gick promenad i Borås, såg på massa bra film och skrattade sjukt mycket.

 

Sedan pratade vi en hel del om det kommande bröllopet för min vän och hans fästmö. Jag har tidigare blivit tillfrågade om jag skulle vilja vara toastmaster på deras middag. Vilket fick mig att nästan börja att grina. Nu frågade de om Anders ville toasta tillsammans med mig. Perfekt!

 

Det kommer bli årets fest 2013!

Ofta pratar om hur lycklig man ska vara om man blir refuserad med kommentarer från ett förlag. Att man då är så nära, så nära att bli utgiven att man nästan kan fira med champange.

 

Men idag vill jag prata om något annat, om de som ger så mycket mer än förlaget; vännerna.

 

Jag gick idag igenom gamla refuseringar och insåg en sak. Första gången jag skickade in till förlag fick jag rätt bra respons. Då fattade jag inte själv hur ovanligt en sån sak var. Men så arbetade jag om, skickade in igen och tänkte: Nu så!

 

Och så fick jag bara standardrefuseringar till svar. Meh!? Vad sjutton gjorde jag för fel?

 

Jag var knäckt och fattade inte alls. Hur går man vidare UTAN att ha de där kommentarerna...? Jag famlade lite i blindo, tills jag hittade en skrivarvän. Eller om hon hittade mig, det är fortfarande idag lite oklart.

 

En stockholmsbrud som också skrev för ungdomar. Och som råkade bo i samma stad som mig. Och vara i samma ålder. Man skulle kunna säga att "det sade klick".

 

Under en period var hon den jag pratade med mest. Jag minns så himla tydligt sommaren då jag försökte omarbeta detta manus. Jag var arbetsös och kände mig helt meningslös. Här hade jag gått en femårig utbildning, och så fick jag inget jobb. Och eftersom jag inte hade några sparade pengar fick jag dessutom gå på socialbidrag.

 

Den sommaren kämpade jag och slet med detta manus, trots att jag varken hade ork och lust.

 

Då var det hennes mail som höll mig uppe. Hennes peppande, tankar om skrivande och feedback på min text. 

 

Jag vet jag kunde skirva ett meddelande, skicka och sedan bara sitta och vänta på att svaret skulle dimpa ner i min inkorg. 

 

Hon lärde mig att skirva trovärdiga dialoger. Shit va duktig hon är när det gäller dialoger!

 

Tack vare henne tog jag mig igenom den sommaren, jag fick manuset klart och skickade in det precis efter bokmässan (då hon och jag också träffades första gången IRL).

 

Och något hade jag gjort rätt. För några månader senare fick jag ett mail från ett av förlagen. Med lektörsutlåtande och en önskan om att jag skulle höra av mig till dem igen.

 

Så, förlag i all ära, men när det kommer till utvecklingen i mitt eget skrivande, då finns det andra jag vill tacka.

 

Tack, Annelie!

Utan dig vore jag så mycket mindre.

För snart ett år sedan läste Lisa Bjärbo ett av mina manus som hade mottagits rätt positivt från ett förlag; de ville att jag återkom efter en omarbetning. Då fick jag ett bra omdöme av Lisa med tydliga riktlinjer på vad som funkade och inte funkade.

 

Nu har jag omarbetat det manuset (totalt!) och skickat till Lisa på nytt. Igår fick jag hennes utlåtande.

 

Lite random kommentarer:

 

 

 

 

 

"HURRA för jag-form istället för du-form!"

 

Ja... storhetsvansinne någon?

 

Lisa hade några förslag på saker jag skulle kunna lägga till för att bygga på bikonflikter, men på det stora hela verkar hon väldigt förtjust.

 

Och så avslutar hon med:

 

"Och på tal om antagen – jag tror verkligen du har chans att få den här berättelsen utgiven. Finputsa lite till på den, och skicka den sedan igen."

 

Yey!
Har redan börjat läsa igenom manuset igen. Sist kom jag typ två sidor innan det tog stopp. I morse hann jag 30. Käns så himla bra! Okej Lisa, jag gör det!

 

(Redan förvarnat förlaget om de kommer få manuset innan november är slut. Nu håller vi alla tummar och tår!)

I söndags: Jag storhandlade massa mat och var sjukt nöjd över att jag bara skulle äta vegetariskt i veckan.

 

Igår kväll: Jag stekte falukorv.

 

Skyller på att jag tränade igår och kroppen kände ett plötsligt behova av kött. Typ.