Igår skulle jag och min sambo-särbo-pojkvän åka från Borås till Göteborg. Klockan var typ... tio (?) på kvällen. Så vi hoppar på en överfull buss vid Knalleland för att ta oss till rececentrum. Bussen är full av hormonstinna, fulla gymnasieungdomar som tycker det är en förträffligt bra idé att ropa "HORA!" och slå i bussens väggar/tak samtidigt. Jag och min SSP står längst fram vid chaffören och skakar på huvudet åt det hela. Ungdomar, liksom...
Sen kliver ett gäng av dem av och vi får möjlighet att ställa oss lite längre bak i bussen, ni vet platsen som är avsedd för barnvagnar.
Och när vi står där så börjar några av dessa killar (typ sju?) ropa:
"VIT MAKT, NEGERSLAKT!"
Och först tänker jag "Men Guuuud, väx upp!".
Sen inser jag att de egentligen står och skrikar om min SSP, Anders. Han är mulatt. Och det hela blir så surrialistiskt. Sju småkillar är så dumma att de skriker att han borde slaktas, men så pass smarta att de fattar att de inte ska försöka slå ner honom (de håller sig på bra avståd). Man bråkar inte med en bredaxlad kille på 1,93 i onödan.
När vi sen ska kliva av inser en av killarna i detta högljudda gäng att vi ska av samtidigt; "negern" och "negerhatarna". Och jag tror han blir rädd. För ni är på väg ut genom bussdörren så vänder han sig plötsligt till min SSP och bara:
- Hej, hej!
Smart kille där. För om man hälsar på "negern" minskar man nog chanserna att bli nedslagen.
Suck.
Jag har varit tillsammans med Anders i snart två år och aldrig riktigt uppmärksammat problematiken runt hans hudfärg förut. Jag vet att vi pratade lite om det då Anders åkte fast i säkerhetskontrollen när vi skulle flyga till Stockholm en gång. Förklaringen: "Hans bok i resväskan såg konstgt ut". Yea right...
När andra ropar negativa saker om mörkhyade (typ negerjävel eller nåt annat klyftigt) så brukar jag inte reflektera över det; jag är inte medveten om att det är min SSP de pratar om. För mig är hans hudfärg inte relevant, alltså ser jag den inte. Eller ja, jag älskar den, men jag ser inte problemet med den.
Vad vill jag egentligen säga med allt det här?
Att jag tycker det är tråkigt. Jag tycker det är tråkigt att vi lever i ett samhälle där tonåringar kan skrika ut ordet "negerslakt" utan att reflketera över vad de egentligen säger.
Jag tycker också det är svårt att veta hur JAG ska reagera. Jag menar, orden gäller ju inte mig personligen, men det gäller en av de viktigaste personerna i mitt liv (så då gäller det typ indirekt mig).
Vad ska/borde jag göra?
I detta fall gjorde jag inte så mycket. Höll Anders i handen, ignorerade killarna så gott jag kunde och ja... jag kan ha himlat med ögonen någon gång.
Borde jag ställt mig och ropat:
Svart makt, rasseslakt!
Bara för att?
Tror inte det hade hjälpt.
Jag kan bara hoppas att när mina egna barn växer upp så behöver de inte genomleva samma sak som min SSP. Men OM de gör det, vad ska jag säga till dem?
Shit va långt detta blev, men som sagt, situationen var så surrealistisk.
Vaddå, SÄGER människor verkligen såhär?
Tydligen...
