Funny overload
Min fästmans bror hade 40-årsfest i lördags.
Jag har inte träffat fästmannens syskon så mycket. Och fästmannen är inte så mycket för det där med att gå på kalas...
Vi gick dit vid fem på eftermiddagen och kom hem vid två på natten. Och då var det för att vi var så sjukt trötta.
Årets fest!
Det var de tre syskonen med familj och så alla kusiner med respektive. Jag var yngst bland de "vuxna". Den äldsta var 52. Och vi skrattade så vi fick ont i magen, åt mat i tre omgångar (och kakor och kaffe däremellan) och fick lyssna till de knäppaste anekdoterna.
Och där satt jag, i ett rum fullt av kärlek, och tänkte: denna släkt bjuder jag lätt till mitt bröllop.
Det blev mycket kramar när vi gick.
En av systrarna fick mig till att med att fälla en tår av lycka när hon började prata om hur mycket hon tyckte om mig.
Jag valde rätt.
Det är såhär riktiga författare gör! Right?
Jag har varit på facklig kurs inne i Borås idag och när den var slut begav jag mig till ett café, köpte en latte och öppnade upp datorn.
För mig känns det väldigt lyxigt att sitta på ett fik att skriva. Jag skulle gissa att jag gör det 1-2 gånger i månaden. På café brukar jag ha väldigt lätt att fokusera och ibland är det just där jag kan reda ut scener jag förut bävat inför.
Och varje gång jag sitter på café tänker jag alltid: Det är såhär det är att vara författare på riktigt.
Jag VET att var författare skriver variera mycket; vissa kan inte alls lämna sitt hus utan måste sitta själva i tystnad.
Ändå känner jag mig altid närmare målet när jag sitter på café. För att sitta ute bland folk passar mig väldigt bra när jag skriver och jag tänker att någon gång framöver kommer jag kunna göra det mer.
Brev från Världens Bästa Kristin
Ingen är som hon.
Efterforskningar
Än så länge har jag inte behövt göra massa research när jag skrivit manus.
Jag har använt mig mycket av mitt eget liv; hur såg min skola ut, husen mina vänner bodde i, staden *harkel*jag växte upp i.
MEN för ca ett år sedan insåg jag att det inte räckte. Jag skrev på ett manus där det huvudpersonen gick igenom två upplevelser jag själv aldrig upplevt; vara kär i någon av samma kön och förlorat sin ena förälder. Och varje gång jag försökte blev det fel.
Så, jag bestämde mig för att utreda dessa två situationer; jag intervjuade tre av mina vänner.
Och när jag intervjuade fick jag helt nya uppslag och en helt ny insyn.
Det som stod klarast för mig var att de två hädelserna var för tunga för att hända samma karaktär, så jag tog bort den ena konflikten och skrev om. Bang! Manuset satt som en smäck.
Nu ska jag skriva ett helt nytt manus där konflikt nummer två nu ska blomma ut.
Och i samband med det ska jag göra en ny intervju; denna gång med en för mig främmande kvinna.
Jag är jätteglad över att hon går med på att intervjuas.
Och så är jag nervös. Tänk om jag trampar henne på tårna?
Eller om intervjun inte alls ger nya uppslag...?
Men det här med intervju. Kul grej!
Har ni provat det?
Hur hittar ni information ni saknar i ert eget minnesarkiv?
Kan det bli för mycket av det goda?
Jag har lite för mycket i huvudet just nu. Tempot på mitt jobb har ökat markant senaste månaden. Och det behöver inte vara något fel i det.
Men nu märker jag att jag inte kan koppla bort jobbet när jag kommer hem om kvällarna. Att jag fått svårt att sova om nätterna.
Därför har jag ikväll beordrat mig att jag inte får göra något vettigt.
Jag dricker te. Äter choklad. Och tittar på "Arga snickaren".
Skulle behöva diska och dammsuga. Och redigera. Men icke!
Jag har sofftjänst!
Mitt skrivande: Det är bara ljug
Sitter framför TV:n med ljudet av. Har istället musik på.
Försöker redigera.
Trots att jag glömt mina terminalglasögon på jobbet och är sjukt övertrött.
Och så låtsas jag att jag är kung på att redigera.
Tror inte mitt kungadöme ser lika bra ut i morgonljuset...
Gjort i helgen då?
Suttit i på redigeringsstol i redigeringssol.
Och varit iklädd redigeringskjol.
Och ätit redigeringsglass.
Fästmannen fick också glass. Fast en vanlig förståss. Det var inte lika gott.
Och redigeringspapparazzi.
Helt vanligt.
Mitt skrivande: Att döda darlings och skapa nya
I fredags fick jag lektörutlåtande på mitt manus.
Under helgen gjorde jag en snabb genomläsning av manuset. Noterade lite tankar.
Nu har jag precis blivit klar med en andra genomläsning där jag markerats stycken som ska tas bort, flyttas eller utvecklas. Har några nya scener som ska in också.
Tyvärr så innebär detta en mindre kris.
För jag måste stryka en del scener som jag verkligen älskar. En scen som jag till och med tycker innehåller ett av de colaste moments jag nånsin fått till. Det tar emot. Samtidigt - jag är så nöjd att jag SER att scenen nu är överflödig. Jag hoppas på att kunna flytta på ett par meningar och lägga in dem i någon annan scen.
En chans att få till nya favoritscener.
Hmm?
Man kan ju diskutera om att försöka smöra för förlagen i ett inlägg är en bra idé när man skrev om sina roliga trosor i inlägget innan...
Hej alla förlag i Stockholm...
... som just nu sitter med mitt manus.
Jag tänkte bara låta er veta att jag kommer befinna mig i Stockholm den 6:e maj och är helt oplanerad på dagen.
På kvällen ska jag på releaseparty.
Bara så att ni vet.
Och om ni nu tycker manuset om Alex är bra och gillar karaktärerna, här kommer ett litet smakprov.
Jag satsar på ett långsiktigt författarskap.
Bara så ni vet.
Att vakna när man är förkyld...
... känns som man just gått in i en vägg.
Då gäller det att ta på sig extra roliga trosor, så man åtminstone känner sig lite bättre när man går på toa.
Mitt skrivande: Redigerar, redigerar, redigerar
And love doing it!
Rapport från sjukstugan
Ja, jag är på bättringsvägen, så det är inte så illa som det låter.
I fredags fick jag ett lektörsutlåtande från fina Lisa Bjärbo som jag väntat på. Jättebra kommentarer som verkligen öppnade mina ögon för min egen text. Rätt sjukt att andra kan göra sånt.
I lördags träffade jag skrivartjejerna.
Hade fruktansvärd huduvärk, men det var väldigt trevligt. Var faktiskt första gången vi sågs alla fem. Gott fika och manussnack. Var också lite extra kul när vi hade positiva kommentarer från förlag att diskutera och Nanna som visade upp sin nya bok "Lyhört föräldraskap" som hon tagit bilderna till. Så fin!
Resten av lördagen spenderade jag illamående på toalettgolvet. Spydde aldrig, men varför chansa?
Så idag är jag lite piggare.
Har deklarerat (klapp på axeln) och läst lite i mitt manus aka nästa redigeringsprojekt.
Ska nog dricka en kopp te...
Blog Award!
Jag har fått ett litet pris av Igerun (http://www.boktjuven.com/).
Svara på frågor och sånt.
Den som får utmärkelsen ska svara på några frågor och sedan skickar den vidare till fem bloggfavoriter.
Vad ville du bli när du var liten?
Delfinskötare och polis. När jag gick i fyran skrev jag en längre novell som hette "Nadjas nya liv". Nadja bodde på barnhem och flyttade till en ny familj, där mamman behandlade henne väldigt illa. (Ja, jag tyckte tydligen om mörker och ångest redan då). DÅ bestämde jag mig att jag skulle bli förattare.
Vad är du idag?
Lycklig.
Frågorna
Vad ville du bli när du var liten?
Delfinskötare och polis. När jag gick i fyran skrev jag en längre novell som hette "Nadjas nya liv". Nadja bodde på barnhem och flyttade till en ny familj, där mamman behandlade henne väldigt illa. (Ja, jag tyckte tydligen om mörker och ångest redan då). DÅ bestämde jag mig att jag skulle bli förattare.
Vad är du idag?
Lycklig.
Och så har jag har en master i kemi med marin inriktning (marin som i havet, övergödning och små fytoplankton). Men jag jobbar som kemist på ett företag som tillverkar mässingsventiler till vattenburna värme- och kylsystem.
Vart vill du helst resa?
Oj. Massa ställen. Men om jag tar med mig fästmannen - någonstans varmt nära vatten där han inte far illa av sin pollen.
Var ser du dig själv om fem år?
I ett hus, gift med Anders och en unge på armen (andra på väg...?). Och så ger jag ut böcker. Drömmen vore om jag då jobbar halvtid som kemist, halvtid som författare.
Vart vill du helst resa?
Oj. Massa ställen. Men om jag tar med mig fästmannen - någonstans varmt nära vatten där han inte far illa av sin pollen.
Var ser du dig själv om fem år?
I ett hus, gift med Anders och en unge på armen (andra på väg...?). Och så ger jag ut böcker. Drömmen vore om jag då jobbar halvtid som kemist, halvtid som författare.
Rött eller vitt?
Alkoholfritt.
Sommar eller vinter?
Vad hände med vår?
Skog eller hav?
HAV! Har insett sedan jag flyttade hemifrån att jag varit väldigt bortskämd med att bara ha några minuter till strand/båt. När jag var yngre gick jag ofta ner till vattnet när jag behövde tänka.
Vad gör dig ledsen?
De som ser hudfärg, kön eller sexualitet istället för människor.
Skog eller hav?
HAV! Har insett sedan jag flyttade hemifrån att jag varit väldigt bortskämd med att bara ha några minuter till strand/båt. När jag var yngre gick jag ofta ner till vattnet när jag behövde tänka.
Vad gör dig ledsen?
De som ser hudfärg, kön eller sexualitet istället för människor.
Vad är det bästa du vet?
Att skriva.
Att läsa.
Att älska.
Jag skickar vidare till
Annnelie (http://dromavglas.blogspot.se/)
Sofia (http://www.sofiafritzson.com/)
Katarina (http://www.katarinapersson.com/)
"Konsten att få blommor av en främling" eller "Hur Pol Pot följde med mig hem i väskan"
Något som är riktigt kul med att bo i Borås är att jag här kan ta del av kulturlivet. Visst kunde jag det i Göteborg också, men det blev för stort där; för ogreppbart.
På Borås kulturhus (där också stadsbiblioteket ligger) har de med jämna mellanrum något som kallar Forum för poesi och prosa. Jag har varit där en gång tidigare (det var då jag upptäckte poeten Lina Ekdahl).
Denna gång var historia i centrum och föfattarna var Yvonne Hirdman och Peter Fröberg Idling där på besök. Jag har varken läst eller hört något om dessa tidigare, så mina förväntningar var... inget särkilt.
Och så börjar Peter berätta om sin bok han skrivit, den senaste; Sång till den storm som ska komma. En berättelse om bland annat Pol Pot. Och jag ska erkänna, jag trodde verkligen inte jag skulle tycka det var så intressant...
Men Peter är en rolig berättare. Och sedan börjar han läsa.
Boken är uppbyggd i tre sektioner där man får följa tre olika personer. Den första sektionen handlar om Pol Pot (eller Sar som han hette tidigare). Och Peter har skrivit Pol Pots del i andraperson. Jag som fullkomligt älskar andraperson. Och inte bara det; Peter ändrade tempus i historien. Från presens (nutid) till futurum (framtid).
Jag har aldrig hört/sett något liknande.
Så efter hela sektionen där också Yvonne pratat om sin bok Den röda grevinnan: en europeisk historia blev det signeringsstund i böcker.
Och jag ställde mig längst bak i kön, köpte Peters bok och pepprade honom sedan med frågor.
Hur kom det sig att han valde andraperson OCH tempusbytet?
Föll det sig naturlogt från början eller var det något som växte fram?
Varför valde han tredjeperson i de två andra sektionerna?
Hur lång tid tog boken att skriva?
Och när jag fått mina svar och skulle gå var det hans tur:
"Hur kommer det sig att du ställer så bra frågor? Vad har du för dig egentligen?"
Mitt svar:
"Bär på författardrömmar"
Så jag berättade om mitt skrivande. Om hur jag skrivit ett helt manus i andraperson och hur det mottogs med tveksamhet från förlagen. Men hur jag sedan hittade rätt i tonen när jag ädrade till förstaperson.
Sedan fick vi avbryta samtalet för att "om sex minuter sätts larmet på".
Jag sa hejdå och gick bort för att hämta min jacka.
Då skyndade Peter efter och bad mig att jag skulle ta den bukett tulpaner han fått som tack för sitt uppträdande. Han sa att han ändå skulle till hotellet och...
Tack, tack sa ja.
Och gick.
Med en bukett tulpaner i handen och en bok om Pol Pot i väskan.
Lätt under fötterna.
Jag älskar att vara en skrivande människa.
Mitt skrivande: Arbetslös...
Jag är just nu "mellan projekt".
Jag har ett manus som är färdigskriviet och väntar på omarbetning (får vänta lite till) och har börjat fundera på nästa projekt.
Eller ja, jag har funderat ett tag, men nu börjar det bli liter mer allvar i plottandet.
MEN det är alltid svårt det där när man ska börja på något nytt.
Glädjen över att få bygga från början som kryper i kroppen.
Rädslan för att man väljer "fel" manus håller mig tillbaka.
Det är mycket tid man investerar i ett manus:
Plotta och planera.
Skriva första utkastet.
Låta vila.
Redigera.
Låta andra läsa.
Redigera om.
Redigera om.
Redigera om.
Korrläsning.
Skicka till förlag.
Vänta på förlagsbesked.
Vänta.
Vänta.
Vänta.
Vänta.
Refusering.
Jag har skrivit 3 manus på 1,5 år. Det är rätt mycket när man tänker på det. Jag försöker komma ihåg att klappa mig på axaln lite.
Men samtidigt, inget av manus har blivit antaget än. Trots att två av dem varit inne på förlag. Trots att jag haft förlag som refuserat med meningen "Du kommer bli utgiven, men vi är inte rätt förlag för dig".
Så när jag nu ska påbörja nästa idé blir det viktigt.
Förut skrev jag bara för det var kul; nu är det så mycket mer det handlar om.
Jag vill bli läst.
Men då måste jag först få manuset antaget. Jag måste leverera.
Jag måste välja rätt.
Rätt för vem?
För mig, alltid för mig.
Än så länge i alla fall...
Sms-konversation mellan mig och skrivarvän
Jag: Jag har små gröna prickar i min basilikakruka!
Hon: Va? Redan? Kryddbranschen är snabbare ärn förlagsbranschen.
Jag: Eller hur! Förlagen kan varkligen lära sig något där.
Jag har dessutom blivit värsta plant-junkien.
Idag ba:
- åkte till blomsterlandet
- köpte kryddor, tomater och hinkar
- pratade OLIKA TYPER av dragon med butiksbiträde
- köpte svamplåda (ja, man kan tydligen odla sin egen svamp hemma i köket)
- åkte hem och planterade mina frön
- vattnade de andra krukorna och pratade med de små plantorna som kommit upp
Fästmannen bara suckade.
Mitt skrivande: Det där med upp och ner; hur funkar det?
Minns ni manuset jag skrev klart för sisådär två veckor sedan?
Som jag kämpat, kämpat med och typ ville spy på för jag aldrig blev klar.
Ja, nu har jag äntligen satt mig och skrivit in det sista på datorn.
Och faktum är. Jag vill inte alls spy på manuset längre.
Jag vill redigera om det!
Typ NU.
Say what?
Personlighetsklyvning much?
Min första testläsare, finaste Kajsa och jag sågs en sväng igår.
Och hon bara:
- Närfårjagläsanärfårjagläsanärfårjagläsa?
Ehhh... imorgon?
Jag som alltid brukar låta manus vila en månad innan jag petar på dem igen.
Ska jag bryta den dealen med mig själv?
Väntar på lektörsbesked gällande ett annat manus just nu.
Och när jag får de kommentarerna kommer jag säkert vilja jobba om det manuset istället.
Jisses...
Så nu har jag lie funderande att göra.
Som pausmusik ger jag er Dagens lavalampamonsterailien:
För en bild säger mer än tusen ord...
Och att tänka på att skriva är väl nåt?
Mitt försök till "gröna fingrar"
I sommar ska jag ha fyra veckors semester. Jag och fästmannen ska inte åka någonstans. Det blir så när den ena pluggar...
Men jag är för rastlös för att gå fyra veckor utan projekt. Projekt tänker ni; ska du inte skriva?!
Klart jag ska, men jag behöver något mer.
Så, jag har bestämt mig för att fixa en balkongträdgård.
Jag har aldrig odlat något i hela mitt liv, men i sommar kommer jag kunna bjuda på både smultron och sockerärtor. *harkel*
Så, från vardagsrummet kan man stiga ut på balkongen där det är eftermiddagssol och kvällssol (ligger i väster har någon påstått?).
Det kommer läggas på nytt golv av trä.
I det här hörnet kommer det stå en låda att sitta på, med ett bakstycke där man kan hänga upp hyllor och krokar (redan kollat ut på IKEA).
Och här är de första fröerna satta; basilika, dill och persilja. Har satt smultron också, men de ska tydligen "stå mörkt tills de grott", så de bor i klädkammaren just nu.
Förrutom det kommer det bli sockerärtor, tomater och jordgubbar. Och dragon. Kanske någon blomma om lusten faller på. Bra att ha en mamma med ett helt bibliotek med frön och secondhandbutiker nära till hands där man kan köpa billiga krukor.
Har också hittat en ljusslinga som drivs med hjälp av solceller jag tänkt vira runt balkongräcket.
Och här ska jag sedan sitta under min semester; i solskenet, med ett glas iste och läsa böcker/skriva manus.
Mitt eget sommarparadis!
(om fröna nu tar sig)
Ber om ursäkt för "radiotystnad"
Men jag har varit ledig.
Ledig som i:
- hemma hos mina föräldrar
- ätit nybakat bröd varje morgon
- frossat i god mat, hemgjort godis OCH efterrättsbuffé (Café Sunesson serverar alltid allt jag tycker är gott)
- läst bok i soffa
- somnat på soffa med bok mellan händerna
- gått långpromenader i solen
- lekt kurragömma med tvåårig systerdotter
- spelat spel (och imponerats över hur mycket min 13-åriga lillasyster kan)
- sett på film
- inte skrivit ett ord (okej, kanske skissat ner lite idéer, men inte mer än så)
- inte suttit vid datorn
Det jobbigaste jag gjorde på hela påskhelgen var när vi satte oss i bilen, körde till ett café och jag var tvungen att välja kaka jag ville ha.
Påsk är min favorithögtid.
Tack Jesus för att du dog!
