Mitt skrivande: Jag trodde jag visste
Tänk dig att du precis avslutat en rätt stor redigering av det manus du föreställer dig ska bli din debut; du har tagit bort onödiga karaktärer, tightat till dramarturgin och fått ett bättre flöde i händelseförloppet.
Lyckan.
Glädjen.
Och så skriver du ut manuset och tänker; en genomläsning, en sista korr bara, sedan ska manuset få landa hos förlagen.
Lyckan.
Sen börjar du läsa.
Besvikelsen.
De första 10 sidorna är skräp. Först efter 20 sidor hittar du en scen som verkligen berör.
Och vid sidan 50 har u äntligen hittat flytet.
Men vad hjälper det, flytet måste ju finnas med från början. Jag kan ju inte riskera att förlaget tappar intresset efter tio sidor.
Det. Går. inte.
Så nu suckar jag lite.
Ska läsa klart manuset imorgon, men det blir nog att granska de första 20 sidorna under lupp.
Vänta lite till med att skicka in.
Just nu: Tålamod är min bästa vän.
Men bästa är ju att det är du som ser det. Och kan fixa det. Bättre så än att ha hunnit skicka in och sen tycka att det inte funkar.
Jag håller med Mia.
Jag hatar början på mitt manus just nu också... Det är nog klokt att vänta och skicka det tills du själv tycker att början är bra.
