Idag träffades vår lilla skrivarcirkel för första gången sedan 2013 började. En donna vart sjuk och kunde inte dyka upp (trots att jag sa att förkylningar är så 2012!)

 

Så vi vart fyra tjejer.

Numera har vi så att om man har ett stycke text där man känner att man kört fast/vill få respons på kan man maila ut dem till gruppen så diskuterar vi dem när vi träffas. Idag var vi tre som skickat ut text, så det blev mest snack om dem.

 

Jag som i vanliga fall alltid skriver första utkast, låter vila en månad, redigerar en gång eller två och SEN låter någon läsa hade lämnat ut början på mitt nya manus. Och den gemensamma responsen var att det kändes väldigt ofärdigt. Att berättarrösten svajade, fanns en hel del småfel (liksom stavfel och tempusfel) och den drog inte med läsaren.

 

En väldigt bra kommentar var att titeln var för avslöjande. Att den redan berättar det mest spännande i manuset. Detta är nåt jag själv inte reflekterat över, men när de sa det så kände jag "Jamen, sjutton också!".

 

Så nu behöver jag fundera ut en ny titel...

 

Annan rolig grej. När jag började skriva manuset tänkte jag att det var ett ungdomsromanmanus (heter det ens så?).

 

Senaste dagarna har jag börjat fundera om det inte är för något äldre...

 

Och idag fick jag det bekräftat; detta är inget ungdomsmanus.

 

Jamen dåså. Då vet jag! Tack!

 

Märkligt hur andra lägger märket till saker som jag själv tyckt skavt. Och saker jag själv inte tänkt på över huvud taget.

 

Så mycket man lär sig...