Mitt skrivande: Och och och och
Det har varit lite tyst om mitt skirvande på bloggen den här veckan.
Varför?
Jag har inte skirvit.
Förra veckan gick det skitbra. Jag bara rassel-rassel-rassel. I lördags nådde jag 10 000 ord. Kände mig stolt.
På söndagen skrev jag typ 200 ord. På måndagen inget.
Och så har det varit resten av veckan: inget.
Och jag kan inte ens säga att det var skrivandet i sig det var fel på. Jag hade ångan uppe!
Nej, jag har haft fullt upp med att komma tillbaka i jobbrutinerna på dagarna och ha mensvärk och ligga på soffan och tycka synd om mig själv om kvällarna (lite många och där...).
Och så har jag och fästmannen varit extremt duktiga med att laga rolig och varierad middag varje kväll OCH städa lägenheten (i etapper, men ändå, den är ren nu).
Ni märker hur duktig jag är på undanflykter va...?
Jag tycker inte om när jag kommer av mig i skrivprojekt. Det är ibland så svårt att komma igång igen.
Men nu ikväll satte jag mig på nytt. Började med att skriva två korta scener och då kändes det som det gick väldigt fort framåt. Sedan en lång scen. Var tvungen att gå tillbaka och dubbelkolla en grej tidigare i dokumentet och hittade en konversation mellan min hjältinna och hennes... hjälte(?).
Och den var SÅ bra. Och jag hade fått till en del klockrena detaljer.
Så blev jag lyrisk och stolt och skrev lite till.
Så nu är jag igång igen. Och glad och nöjd.
Och på söndag ska jag träffa tjejerna i skrivar-cirkeln.
Som jag har längtat!!!
Kommentarer
Fia Filur
Tror kanske det behövs lite paus och eftertanke ibland? Mitt senaste manus skrev jag ju i fyra etapper. När jag väl skrev så skrev jag fort och mycket, men däremellan stod det helt still.
Som jag har längtat också! :)
Svar:
Nina
Boktjuven Ingerun
Ibland när det står still är det bara skrivkramp eller prestationsångest, ibland är det eftertanke. Både kanske behövs eller iallafall är svåra att hoppa över. Väldigt roligt att träffas idag. Tack för tipsen!
Svar:
Nina
Trackback
