På Debutantblooggen (http://debutantbloggen.wordpress.com/) pratar tjejerna om sin skrivprocess den här veckan. Och jag vill ju inte vara sämre jag.

 

När jag börjar få nya idéer kladdar jag ner dem varthelst jag kommer åt. För några år sedan sommarjobbade jag i en matbutik och då var baksidan av kvitton inte helt ovanligt för mina idéer.

 

Efter ett tag brukar jag skaffa en egen skrivbok för just DET projektet. Detta brukar dock inte hålla i längden, för jag får alltid nya idéer, som jag kladdar ner varthelst jag kommer åt...

 

Jag skriver ner det som faller in; idéer till karaktärer, idéer till scener, konflikter, ibland hela scener, dialoger, stämning, ritar dramaturgiska kurvor.

 

Sen kommer jag till en punkt där jag känner att ja, det här kan nog verkligen bli något.

 

Då gör jag en synopsis.

I mitt fall betyder det att dra fram post-itlapparna! De färgglada.

Varje färg brukar betyda något visst t ex scener med en viss karaktär eller en viss konflikt.

Lapparna sätter jag upp på ihoptejpade A4-papper. (Numera markerar jag också klimax/vändpunkter)

 

När jag känner mig klar brukar jag diskutera synopsisen med någon (oftast min förstaläsare Kajsa, ibland med Fästmannen).

 

Efter vissa korrigeringar är det dags att börja skriva på riktigt!

 

Sedan 2 år tillbaka använder jag mig av Scrivener (http://literatureandlatte.com/). Älskar detta program och har övergett Word helt.

 

Här skriver jag in synopsisen i ett nytt dokument och fyller sedan på i scenerna. Ibland har jag uppvärmningsskrivande innan jag börjar skriva (typ 5 minuter), ibland skriver jag scenerna i ordning, ibland hoppar jag i dokumentet. Men tack vara scriveners uppbyggnad är det lätt att se vad man gjort/inte gjort. Ibland har jag musik på. Ibland behöver jag sitta helt tyst.

 

När jag skriver låter jag bli att läsa, det bara förvirrar. Och jag försöker skriva varje dag.

 

Efter första utkastet får manuset vila i minst en månad.

 

Sedan gör jag en första redigering för att täppa till alla logiska luckor och korrigera så mina karaktärer är konsekventa. Skriva in lite fluff (fluff = miljö).

 

Därefter skickar jag iväg manuset på läsning till vänner.

 

En andra redigeringsrunda.

 

Läsning igen.

 

Redigering. Redigering. Redigering.

 

Sen till förlag.

 

En del tycker om att flödesskriva fram hela manuset. Jag kan inte jobba så. Jag behöver ha en riktning, veta vart jag ska. Klart det händer att jag får stanna upp och dubbelkolla min synopsis för att något inte känns rätt. men då tar jag bort/lägger till/flyttar om några scener och sedan skriver jag på igen.

 

För mig underlättar all denna planering också så att jag fortare kommer in i skrivandet. Jag vet vilket mål jag har och ofta har jag även skrivit in vilken stämning jag vill ha i synopsisen. Lätt att bara ta vid där jag slutade sist.

 

Vet att vissa författare slutar sina skrivpass mitt i en mening. Jag har försökt, men det går liksom inte för mig. Jag vill helst skriva hela scener när jag sitter framför datorn. Avskyr att avsluta mitt i en scen.

 

Så, nu vill jag utmana er andra; hur ser era processer ut?

Berätta gärna på era bloggar!