Hej målsnöret! Du får vänta lite till på mig.

Och som förlagen visste vad jag var med om igår... idag fick jag en refuseringen.
En personlig med lektörsutlåtande och allt.
 
Och det var mycket positivt i den; mycket som jag kan/gör bra.
Tack!
 
Men... sen är det ju det där som gör att man tippar åt fel håll, inte faller över målsnöret.
 
I mitt fall var det att de ville känna mer.
Och det stör mig. För precis samma ord fick jag från Lisa Bjärbo för bara några veckor sedan när hon läste ett annat manus.
 
Och det där med att man KÄNNER när man läser är ju så oerhört viktigt.
Men det är också något som är oerhört svårt att ta på.
 
Vad är det som får en att verkligen känna det karaktären känner? Att engagera sig? 
Och när känner läsaren tillräckligt?
 
Tips någon?
Jag behöver uppenbarligen bli bättre på det här...
 
Mvh/ Bakom-flötet
 
 


Kommentarer
Skriva läsa leva

Har fått samma kommentarer på övningsuppgifter under skrivkurser, att mer känsla behövs... Har tyvärr inga tips, utan kämpar vidare med att lösa det på egen hand än så länge. Ville mest bara dela med mig, och så klart önska lycka till:)

Svar: Vi får jobba på det helt enkelt.
Nina

2013-05-07 @ 21:58:26
URL: http://www.skrivalasaleva.wordpress.com
Charlotte C

Grattis till den positiva refuseringen!!! Kom ihåg hur många det är som strävar efter att få en sådan! Vad gäller känslan - ja, det är svårt. Jag hade satt mig och lusläst en favoritbok som verkligen fått mig att känna och sedan försökt göra likadant.

Svar: Jag tror jag fåt prova det.Tack!
Nina

2013-05-07 @ 22:29:10
URL: http://skribentskan.se
Annika Estassy

En mycket bra fråga! Ska fundera på den och försöka få till ett svar i Debutantbloggen ...

Svar: Det tycker jag!
Nina

2013-05-08 @ 07:21:56
URL: http://estassy-loven.blogspot.se/
Kati

Vad synd med refuseringen men YAY för positiv respons. Lycka till!

Svar: Jag FÖRSÖKER.
Nina

2013-05-11 @ 13:29:55
URL: http://katarinapersson.com
Elins kammare

Det viktigaste för att få läsaren att känsla är att skapa trovärdiga karaktärer. Personer som du och jag, som man kan känna igen sig i och som själva har känslor. Som tycker saker, har åsikter, viljor och drömmar. Ett knep som många (både i böcker och film) använder sig av för att skapa en närhet mellan läsaren/publiken och karaktärerna (främst huvudkäraktären, den är viktigast att man känner för) är att ta med scener där man får veta något som personens inre: en dröm, en hemlighet eller en rädsla. Då får man en VI-känsla. Något liknande den känsla man får när en vän anförtror en något personligt. Man kommer genast närmare varandra. Lycka till med bearbetningen!

Svar: Hmm.Inte tänkt på det där med hemlighet... Bra tips!
Nina

2013-05-12 @ 20:44:20
URL: http://elinskammare.webblogg.se
Annika Estassy

Det blev ett litet inlägg som svar! :)
http://debutantbloggen.wordpress.com/2013/05/13/en-fraga-om-kanslor-igen/

Svar: Tack!
Nina

2013-05-13 @ 13:44:04
URL: http://debutantbloggen.wordpress.com/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Ordet är ditt!

- en blogg om skrivande

RSS 2.0