Mitt skrivande: Intervjua?

Det där med att leta fakta i historiaböcker... det är inte riktigt det jag behöver göra när jag ska göra research. Jag skriver om tiden nu. Men däremot vill jag att mina karaktärers känslor ska kännas trovärdiga, starka.
 
Så för ett år sedan intervjuade jag tre av mina vänner inför ett manusprojekt. Att intervjua var inte bara kul utan det gav mig också helt nya uppslag på händelseförlopp.
 
Igår var det dags igen.
Denna gång var det en kvinna jag aldrig träffat tidigare.
Och det var ju lite nervöst.
Jag hade förberett mig med att skriva upp frågorna jag ville ställa, bjöd henne på fika och mjukade upp samtalet med att berätta om mitt skrivande och just detta manusprojekt som jag behövde hennes hjälp inför.
 
Lättare intervjuperson (eller vad man nu kallar det) kunde jag inte fått tag i. Jag ställde en fråga och så pratade hon på alldeles själv; väldigt öppenhjärtligt. Och fler än en gång lyckades hon besvara frågor jag ännu inte ställt. Det flöt bra.
 
För ett år sedan intervjuade jag hennes bror om samma upplevelse och det var så himla kul att se deras olika respons på samma händelse; både när de var barn, men också hur de upplevde att detta påverkade dem idag som vuxna.
 
Jag var väldigt nöjd när jag gick därifrån. Och pepp!
 
Det här med att intervjua är roligt. Berikande.
Det passar mig.
 
Jag tror det kenpiga framöver kan vara att hitta personerna. Om man inte känner någon som har ett visst yrke/erfarenhet var ska man leta då?
 
Återkommer med det när det är dags.


Kommentarer
Boktjuven Ingerun

Annonsera på bloggen kanske?

Svar: Ingen dum idé alltså...
Nina

2013-05-02 @ 19:45:09
URL: http://www.boktjuven.com


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Ordet är ditt!

- en blogg om skrivande

RSS 2.0