För ett tag sedan läste jag ett blogginlägg av en författare som var på en fest med andra författare (debutantbloggare perhaps...?). Och det hade varit trevlig och så, men hen blev lite... besviken på att alla närvarande gick och gnällde över att de borde skriva mer. Att det de presterade inte var nog. Och hen gick själv ifrån festen stolt över att hen inte tillät sig vara missnöjd över det som inte skapades; utan nöjd med det som skapades.
När jag läste detta inlägg tänkte jag: "Precis sådär ska det vara, man ska vara tillfreds i kreativiteten, inte gnälla över att man inte räcker till".
Och här sitter jag nu...
Det är drygt tre veckor sedan jag skickade in ett av mina manus till förlag och jag är helt o-sugen på att skriva. Och jag har dåligt samvete över det.
Jag bor i en stad där jag inte känner någon (utom min sambo som gärna lämnar mig ifred för att spela på sin dator), jag jobbar visserligen mina 40 timmar i veckan, men jag har inga barn eller en bil eller ett hus som behöver ses om. Jag har egentligen guldläge när det gäller tid.
Och just nu är det HELT dött.
Det har gått så långt att jag inte bara slutat skriva manus, jag skriver inte heller på min blogg eller i min dagbok.
Total torka.
För någon vecka sedan tvingade jag mig att sätta mig med ett gammalt manus som jag i somras såg fram emot att redigera. Och jag hatade vart enda ord. Jag bara strök och strök och printade "skriv om" med röd penna i marginalen.
Jag vet inte vad det är som har hänt. Jag har verkligen ingen aning.
Den här veckan har jag släppt skrivandet och gjort annat; tittat på film, stickat, bakat.
Och jag önskar att jag kunde säga att skrivarlusten återvänt, men icke. Den lyser med sin frånvaro.
Och jag är så fruktansvärt ovan vid att det är tyst i mitt huvud. Jag brukar ju alltid ha ett skrivarblock nära till hands eftersom jag alltid kommer på idéer; på bussen, i duschen, på träningen, när jag diskar, när jag jobbar, när jag ska sova.
Och nu... Tomt.
När jag var yngre var det precis såhär när jag hade skickat in ett manus till förlag; jag var oförmogen till att skriva. De senaste två åren har det släppt helt. Trodde jag...
Men nu är jag alltså tillbaka i torkan. Tomheten. Skrivarkrampen.
?
Jag tror jag behöver läsa en riktigt bra bok.
Påminna muskelminnet.
Eller en dålig bok.
För att påminna mig om att jag kan bättre...
