Återuppstånden!
Hej bloggen!
Jag vet att jag varit extremt tyst de senaste månaderna.
Jag vet att jag varit extremt tyst de senaste månaderna.
Och det handlar inte alls om att jag tappat interesset för dig.
Det är bara det att jag fått en inneboende.
Jag och maken kaller honom Janne. Inte för att vi vet att det är en kille, men vi har flest tjejnamn, så vi tänker att detta kanske kompenserar på något sätt...
Så när jag i somras tänkte att jag skulle skriva hela min semester... är sanningen att jag var sängliggande i tre veckor av fyra.
Illamående och trötthet tog över mitt liv totalt och jag såg paniken i makens ögen:
"Ska det vara såhär i NIO månader?!"
"Ska det vara såhär i NIO månader?!"
Det ska det tydligen inte,
Nu har jag piggnat till, illamåendet har nästan gett med sig helt och piggheten är tillbak, hej vecka 15!
Så nu tänkte jag ta tag i den här bloggen igen.
Och skrivandet.
SOM JAG HAR SAKNAT SKRIVANDET.
Nu kör vi!
Vardag
Jag finns.
Jag lever.
Min semester är över.
Och jag har inte skrivit någonting.
Jag har inte läst någonting.
Så vad HAR jag gjort...?!
Inte mycket...
Men jag ska ta mig sama nu.
Lovar.
Ich.
