Förra veckan var jag sjukskriven,

Igår var jag och provjobbade. Det gick okej så länge jag pumpade kroppen med alvedon. Men så fort alvedonen slutade verka fick jag ont och problem med att gå. Och det kändes ju....sådär...

 

Så på eftermiddagen ringde jag till förlossningen, det kändes som jag behövde prata igenom situationen med en läkare.

 

Och de har ett superidiotiskt system här att man ALLTID måste ringa till sin barnmorksemottagning först och så får DE kontakta och förvarna förlossningen att jag behöver en tid. Och sedan måste jag ändå ringa själv till förlossningen. Och så säger de "kom vid elva", vilket betyder att jag får träffa läkaren vid två (har hänt två gånger).

 

Jag tänkte att jag nog kunde skippa det steget, jag var ju där förra måndagen, jag behöver ju bara få ett sjukintyg eller en rekommendartion på nästa steg.

 

Men icke.

 

Jag ringer förlossningen och de ba:
Du måste ringa till din barnmorskemottagning. De ska ha läkartider (vilket de aldrig har).

 

Så jag suckar och ringer barnmorskemottagningen.

Och HON kollar upp min journal.

 

Hon: Men... läkaren du träffade på förlossningen förra veckan har skrivit i din journal att du gärna fick återkomma till förlossning om smärtan inte gav sig. Desstuom har vi inga lediga läkartider förrän i december.

 

Jag: Suck.

 

Igår orkade jag bara inte ta tag i det.

 

Så jag ringde tillbaka till förlossningen nu på morgonen.

 

De ba (med ett tonläge som om JAG gör helt fel): Men du ska ju EGENTLIGEN söka läkare via din barnmorskemottagning.

Jag ba: De har ingen läkartid förrän i december.

De ba: Jaha... Men jag är bara nattsköterska JAG vet inget.

Jag ba: Ne...he?

De ba: Du ska få numret till specialistmödravården och så får du ringa och prata med dem. De har telefontid mellan 8-8:30.

 

Jag ba: Biter huvudet av den där jäkla barnmorksan på förlossningen.

 

Okej inte.

 

Nu sitter jag hemma och väntar på att klockan ska bli åtta.