Om bebis, kön och det som driver mitt skrivande

Ett av de första besluten man tar när man fått veta att man ska få barn är att bestämma när man vill få veta könet på barnet: på ultraljudet eller vid själva födseln.
 
Eftersom vi nästan bara har tjejnamn tyckte jag att det vore praktiskt att få veta könet tidigare; ett problem mindre liksom. Men min man ville inte.
 
Och ja... så viktigt var det inte för mig. Förr eller senare kommer ju bebisen ut, jag kunde vänta.
 
Vi kallar bebisen Janne eller Baby Jane, växlar mellan ett killnamn och tjejman, bara för att.
 
Och idag är jag så himla glad över att jag faktiskt inte har en aning om barnets kön.
För det betyder att jag/vi fått lära känna bebisen i min mage utan att sätta en kön-stämpel. Hen är en person, inte ett kön.
 
Idag kan jag säga att Janne/Baby Jane tycker om att dansa i min mage när:
- det spelas musik med mycket trummor
- actionscener i filmer/serier
- pappa kommer hem från jobbet
- jag pratar i telefon
 
Janne/Baby Jane tycker inte om sammandragningarna/förvärkarna utan leker mission impossible så fort sammandragningarna släpper och försöker bryta sig ut ur livmodern.
 
Och varje kväll somnar vi alla tre till matcher i Dota 2, då pratet från skärmen verkar vara det enda som lugnar bebisen i magen.
 
Jag är tacksam, könet är inte relevant.
 
Någonstans har jag också insett att det är ju detta som ligger till grunden för mycket av mitt skrivande; att slita sig lös från de fördomar som omger oss.
 
Mitt första fullängdsmanus var en kärlekshistoria mellan två tjejer. Den grundade sig i att jag då (på gymnasiet) hade vänner som kom ut som lesbiska/bögar och fick så mycket motstånd bland vänner/familj. Och jag fattade verkligen inte - vad sjutton spelade det för roll vilket kön de blev kära i? Och jag insåg någonstans att det i andra människor fanns en rädsla för det som var annorlunda, det man inte kände igen.
 
Vi människor vill gärna dela in allt i fack; det skapar trygghet för oss. Och till viss del hjälper det oss att sortera vardagen och förstå vad som händer i våra liv. Men ibland tar den där rädslan för det som är främmande över och det har blivit drivande i mitt skrivande.
 
Idag har det blivit mer särpräglat i mina manus - vad är normerna och hur kan mina karaktärer slå sig fria från dem? 
 
Varför är vi så rädda för det som sticker ut? 
Och hur kan jag - genom mitt skrivande - öppna upp ögonen för andra? 


Kommentarer
Heléne (Bokglam)

Väldigt fint inlägg Nina!

När är bebisen beräknad till? Det har jag nog missat :)!

Svar: Tack! Känner mig så... blessed (kommer inte på ett bra svenskt ord).
21:a februari. 8 dagar kvar...
Nina

2015-02-12 @ 05:58:56
URL: http://booksdreams.se/bokglam
Heléne (Bokglam)

Oj! Det är ju snart :).

Vad spännande!

Svar: Mm. Väldigt snart.
Och spännande!
Nina

2015-02-13 @ 13:11:52
URL: http://booksdreams.se/bokglam
Skriviver

Å vad jag känner igen mig i ditt inlägg! Det är precis jag också tänker och känner, både i livet och i skrivandet. Mitt nuvarande manus är ju en urban fantasy- historia, och i den har jag valt att skapa en värld där det inte existerar förtryck på grund av kön, och där det är lika vanligt med homo- och bisexualitet som hetero. Varför skapa en lika trist värld som vår egen om man nu kan välja? ;)

Jag tycker att det är så himla viktigt just det, att frigöra sig från normer och att försöka bidra på något sätt när man skriver. Sedan känns det alltid som att det är mycket svårare än man tror, det där att frigöra sig från normer. Hur mycket tid och energi jag än lägger ner på att fundera över det, så finns det kvar en massa saker jag inte reflekterat över. Eller så lyckas jag ändå inte bryta vissa mönster och vanor, fast jag är medveten om dem.

Svar: Åh, en del normer/fördommar är så djupt rotade i oss att de tar tid att bryta.
T ex har jag upptäckt att det ofta är kvinnor som påpekar att det finns kvinnor i rummet i annars mansdominerande sammanhang. För mig blir det så kontraproduktivt - ska vi ständigt påpeka våra kön kommer vi aldrig kunna se till våra förmågor. Samtidigt som frågorna behöver drivas, men i rätt forum.

Din värld låter väldigt spännande!!
Nina

2015-02-15 @ 15:42:27
URL: http://skriviver.se


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Ordet är ditt!

- en blogg om skrivande

RSS 2.0