Mitt skrivande: Bajs

När ett förlag refuserar och stor del av refuseringen beror på att de fyllt kvoten för debutanter under lång tid framöver.

Mitt skrivande: Runt min hals

Runt
min
hals
 
Titeln på mitt nya manus.
Just nu i alla fall.
 
NaNoWrMo (National Novel Writing Month) börjar första november och det är ett datum som bara kommer närmre och närmre.
 
Så, jag har nu tagit tag i förberedelserna på riktigt.
 
Jag har skapat mig ett konto på http://nanowrimo.org/
 
Jag har skapat ett nytt dokument i Scrivener avsatt för mitt nya projekt. Jag har lagt upp mallar för karaktärsbeskrivningar och miljöbeskrivningar som jag ska fylla i under helgen.
 
Jag har laddat upp med A4-papper, tejp och post its för att göra min synopsis.
 
Och jag har börjat göra en låtlista som jag kan lyssna på när jag åker till/från jobbet.
 
Och bara att göra dessa förberedelser har lett till att hjärnan kickat igång lite extra.
Nya scener bara trillar in.
 
Tyvärr inte alltid vid lämpliga tillfällen... men det är ju lite så, karaktärerna tar ju inte riktigt hänsyn till när på dygnet det är eller vad man gör.
 
Men just nu är det mest bara härligt.
Mitt favorittilstånd!

Mitt skrivande: Min BÄSTA försteläsare

I hela bokmässan-babblet nämnde jag att min fredagkväll var fantastisk.
 
Jag besökte min förstaläsare Kajsa.
Och jag var riktigt nervös. När jag tidigare i vår/sommar hintat om nästa projekt har hon låtit väldigt...tveksam.
 
Sedan dess har jag tänkt om och nu tänkte jag presentera en helt ny idé för henne.
Så ja, nervös.
 
Och så börjar jag berätta... och hon hakar på HELT.
Säger ibland "Nej, det funkar inte, den karaktären måste vara en man annars funkar det inte" eller "Men den konflikten... går den inte att vinkla såhär istället?"
 
Och när jag frågade hur hon såg på mina karaktärer så säger hon om den ena:
Hon: Jag tänker att han är snygg.
Jag: Är han?!
Hon: Japp. Och så lyssnar han på hårdock.
Jag: Gör han?
 
Roligast var när vi båda hade exsakt samma bild av hur en annan karaktär såg ut:
Hon: Blont hår som liksom står åt alla håll.
Jag: Precis!!
 
Hon är en skatt.

Mitt skrivande: Nemas problemas

Det nya projektet jag ska skriva på ska handla om två killar.
Men du har väl aldrig skrivit om killar förut...?
Det löser sig.
 
Och jag tänkte skriva ur två perspektiv.
Men det har du väl inte heller gjort tidigare...
Det är luuungt. Hur svårt kan det vara?
 
Och så tänkte jag att det ska vara med en del heta sexscener.
Du menar.. som att...
Jag FIXAR det.
 
Och så tänkte jag vara med i NaNoWrMo och skriva hela manuset under november månad.
Men du har ju knappt börjat planera än...
Det är massa tid till november.
 
Men....
Inga men. Okej? Jag fixar det här!
 
 
 
 
 
*gulp*

Mitt skrivande: Och där gick startskottet!

Vetnivetnivetnivetnivetni!
 
Igår när jags kulle gå och lägga mig, precis hade lagt huvudet på kudden, då hände det!
Äntligen!
 
Det lossnade!
 
Jag kom på nya scener, nya konflikter och var tvungen att gå och hämta min skrivbok. Blev alldeles euforisk!
 
Och i morse kladdade jag ner ytterligare några kommentarer på väg till jobbet.
 
Änt-lig-en!

Mitt skrivande: On the top of the world!

Känslan när man går från kyrkans hus med telefonnumret till pastorn ansvarig för konfirmanderna skrivet på en lapp.
Why? tänker ni.
 
Research!

Mitt skrivande: Denial

För ett tag sedan läste jag ett blogginlägg av en författare som var på en fest med andra författare (debutantbloggare perhaps...?). Och det hade varit trevlig och så, men hen blev lite... besviken på att alla närvarande gick och gnällde över att de borde skriva mer. Att det de presterade inte var nog. Och hen gick själv ifrån festen stolt över att hen inte tillät sig vara missnöjd över det som inte skapades; utan nöjd med det som skapades.
 
När jag läste detta inlägg tänkte jag: "Precis sådär ska det vara, man ska vara tillfreds i kreativiteten, inte gnälla över att man inte räcker till".
 
Och här sitter jag nu...
 
Det är drygt tre veckor sedan jag skickade in ett av mina manus till förlag och jag är helt o-sugen på att skriva. Och jag har dåligt samvete över det.
 
Jag bor i en stad där jag inte känner någon (utom min sambo som gärna lämnar mig ifred för att spela på sin dator), jag jobbar visserligen mina 40 timmar i veckan, men jag har inga barn eller en bil eller ett hus som behöver ses om. Jag har egentligen guldläge när det gäller tid.
 
Och just nu är det HELT dött.
 
Det har gått så långt att jag inte bara slutat skriva manus, jag skriver inte heller på min blogg eller i min dagbok.
Total torka.
 
För någon vecka sedan tvingade jag mig att sätta mig med ett gammalt manus som jag i somras såg fram emot att redigera. Och jag hatade vart enda ord. Jag bara strök och strök och printade "skriv om" med röd penna i marginalen.
 
Jag vet inte vad det är som har hänt. Jag har verkligen ingen aning.
 
Den här veckan har jag släppt skrivandet och gjort annat; tittat på film, stickat, bakat.
Och jag önskar att jag kunde säga att skrivarlusten återvänt, men icke. Den lyser med sin frånvaro.
 
Och jag är så fruktansvärt ovan vid att det är tyst i mitt huvud. Jag brukar ju alltid ha ett skrivarblock nära till hands eftersom jag alltid kommer på idéer; på bussen, i duschen, på träningen, när jag diskar, när jag jobbar, när jag ska sova.
 
Och nu... Tomt.
 
När jag var yngre var det precis såhär när jag hade skickat in ett manus till förlag; jag var oförmogen till att skriva. De senaste två åren har det släppt helt. Trodde jag...
 
Men nu är jag alltså tillbaka i torkan. Tomheten. Skrivarkrampen.
?
 
Jag tror jag behöver läsa en riktigt bra bok.
Påminna muskelminnet.
 
Eller en dålig bok.
För att påminna mig om att jag kan bättre...

Mitt skrivande: Känner inte för det...

Det är en vecka sedan jag skickade mitt manus till förlag.
Och jag har gått och... väntat på inspirationen, nej LUSTEN att skriva igen.
 
Än så länge har den lyst med sin frånvaro.
 
Och det känns så... konstigt.
Att INTE skriva.
Vem är jag när jag inte skriver?
 
Det är som att en bit av mig saknas. Som att jag inte är riktigt hel.
 
Hur roar ni er när skrivlusten inte finns där?

Mitt skrivande: I'm doing it!

Jag vet att det varit rätt tyst.
Det blir så ibland, men det betyder inte att skrivandet legat på is.
 
Jag har under sommaren redigerat om ett manus som förlag velat läsa igen.
Och i tisdags skickade jag in det.
Så. Himla. Skönt.
!
 
Så nu har jag en läs-paus där jag samlar lite stoff till nästa nya idé. Hoppas på att kunna vara med i NaNo Writing i november.
Har börjat ladda inför Bokmässan och skrivit in mig på en skrivarcirkel.
 
Har ni några höstplaner, nu när rusket börjat tränga sig på?
 
 

Mitt skrivande: Tystnaden

Ber om ursäkt för tystnad.
 
Min dator kraschade (igen) och jag orkade inte ta tag i det.
 
Så jag tog en blogg- och skrivpaus och hade bara semester. Och läste böcker.
 
Inte helt fel.
 
Men i lördags gjorde datorn en dödsryckning och tack vare det har jag lyckats läsa manus i helgen.
 
Och det är så lurigt; jag har förlag som gärna vill läsa igen, men när vet man att man gjort tillräckligt?
 
Förlagens kommentarer är ju alltid luddiga och man får helt enkelt göra sin egen tolkning (vilket jag förvisso tror är bra, det är ju DITT manus).
 
Samtidigt... så jobbigt att lägga massa tid/energi och inte veta om tiden investeras rätt...
 
Men jag kämpar på.
Ytterligare lite pet och sen in på förlag.
Innan augusti är slut har jag lovat. Men det kommer säkert bli tidigare än så.
 
 

Mitt skrivande: Det bor ett spöke i min dator...

Idag när jag gick in på scrivener upptäckte jag att vissa scener satt i fel ordning.
 
Och jag har ingen aning om hur det hela gått till. En del scener har nämligen inte ens varit i närheten av att vara där de var just nu.
 
Weird...

Mitt skrivande: Redigering. Skrivande. Planer.

Jag sa att jag skulle redigera tre manus under sommaren.
 
Sommar för mig är juni, juli, augusti.
 
Juni är snart över och jag har redigerat klart ett manus.
 
Till helgen ska jag ta tag i manus nummer två (och då ska jag också träffa skrivgruppen).
Och med tanke på att jag går på semester om en vecka, så känns det som jag ligger riktigt bra till.
 
Manus nummer tre är det som kommer ta längst tid, det är nyast och... svårast.
 
Funderar därefter på att planera nytt och vara med i nanowrimo i november.
Aldrig gjort det tidigare.
 
Har du?

Mitt skrivande: Den där väntan...

Jag har faktiskt vant mig. På riktigt.
Men jag minns hur jobbigt jag tyckte det var i de första gångerna jag skickade in manus till förlag.
 
Man hörde ju talas om personer som bara dagar efter att skickat in sitt manus till förlag blev uppringda och fick frågan om deras manus fortfarande var ledigt. Och jag tänkte att "tänk om jag är en av dem?"
 
Numera vet jag att det är väldigt ovanligt. Väldigt.
Majoriteten gör som jag - väntar.
 
De flesta förlag skriver på sina hemsidor att de hoppas kunna höra av sig inom tre månader. Och ja, det har hänt att jag fått besked inom denna tid, men då har det alltid varit standardrefuseringar.
 
Får du vänta längre än den utsagda tiden är det oftast positivt.
Jag brukar ändå skicka ett mail när tiden gått ut för att kolla läget. Vissa förag är väldig kommunikativa och berättar precis varför svaret dröjer och var mitt manus befinner sig i processen. Andra svarar ingenting.
 
En del förlag lovar nya tider när de återkommer med slutgiltigt besked.
Och om det inte kommer ett besked inom denna tid ska man inte bryta ihop - att det dröjer ÄR bra.
Det betyder att ditt manus är mer intressant än de först trodde. Kanske behöver ännu en lektör läsa?
 
Som längst har jag väntat på ett förlag i nio månader. Jag väntar fortfarande...
Datumet när de kan ge besked flyttas ständigt fram. 
Och eftersom andra som skickat in samtidigt/senare än mig fått refuseringar vet jag att det är bra.
 
Det är klart att det också är frustrerande - jag vill ju komma vidare; skriva om!
 
Men numera låter jag inte det faktum att manus är inne på förlag hindra mig i mitt skrivande.
 
När jag var yngre blev jag totalt förlamad och kunde inte fokusera alls på att skriva nytt. Eller skriva om.
 
Idag har det, som tur är, släppt.
 
Så fort ett manus är ivägskickat till förlag kan jag släppa det. Och vill jag arbeta om ett manus som är inne på förlag - då gör jag det. För jag vill inte låta väntan stå i vägen för mina manus utveckling.
 
Jag tror inte att något förlag kommer se negativt i att jag ständigt jobbar framåt.
 
Hur hanterar ni väntan?
Vågar ni redigera om manus när de är inne på förlag?

Mitt skrivande: Nope

Har ont i ryggen och är trött. Ögonen går i kors.
 
När får man gå och lägga sig?
 
Har försökt läsa igenom manus en sista gång innan jag skickar iväg det på läsning.
Men manuset har bara legat ett par dagar och i trötthetens luddighet känner jag att jag redan kan alla orden.
 
Så det får vara just nu.
 
Värmedyna för ryggen och choklad för... mig!

Mitt skrivande: Processen...

På Debutantblooggen (http://debutantbloggen.wordpress.com/) pratar tjejerna om sin skrivprocess den här veckan. Och jag vill ju inte vara sämre jag.
 
När jag börjar få nya idéer kladdar jag ner dem varthelst jag kommer åt. För några år sedan sommarjobbade jag i en matbutik och då var baksidan av kvitton inte helt ovanligt för mina idéer.
 
Efter ett tag brukar jag skaffa en egen skrivbok för just DET projektet. Detta brukar dock inte hålla i längden, för jag får alltid nya idéer, som jag kladdar ner varthelst jag kommer åt...
 
Jag skriver ner det som faller in; idéer till karaktärer, idéer till scener, konflikter, ibland hela scener, dialoger, stämning, ritar dramaturgiska kurvor.
 
Sen kommer jag till en punkt där jag känner att ja, det här kan nog verkligen bli något.
 
Då gör jag en synopsis.
I mitt fall betyder det att dra fram post-itlapparna! De färgglada.
Varje färg brukar betyda något visst t ex scener med en viss karaktär eller en viss konflikt.
Lapparna sätter jag upp på ihoptejpade A4-papper. (Numera markerar jag också klimax/vändpunkter)
 
När jag känner mig klar brukar jag diskutera synopsisen med någon (oftast min förstaläsare Kajsa, ibland med Fästmannen).
 
Efter vissa korrigeringar är det dags att börja skriva på riktigt!
 
Sedan 2 år tillbaka använder jag mig av Scrivener (http://literatureandlatte.com/). Älskar detta program och har övergett Word helt.
 
Här skriver jag in synopsisen i ett nytt dokument och fyller sedan på i scenerna. Ibland har jag uppvärmningsskrivande innan jag börjar skriva (typ 5 minuter), ibland skriver jag scenerna i ordning, ibland hoppar jag i dokumentet. Men tack vara scriveners uppbyggnad är det lätt att se vad man gjort/inte gjort. Ibland har jag musik på. Ibland behöver jag sitta helt tyst.
 
När jag skriver låter jag bli att läsa, det bara förvirrar. Och jag försöker skriva varje dag.
 
Efter första utkastet får manuset vila i minst en månad.
 
Sedan gör jag en första redigering för att täppa till alla logiska luckor och korrigera så mina karaktärer är konsekventa. Skriva in lite fluff (fluff = miljö).
 
Därefter skickar jag iväg manuset på läsning till vänner.
 
En andra redigeringsrunda.
 
Läsning igen.
 
Redigering. Redigering. Redigering.
 
Sen till förlag.
 
En del tycker om att flödesskriva fram hela manuset. Jag kan inte jobba så. Jag behöver ha en riktning, veta vart jag ska. Klart det händer att jag får stanna upp och dubbelkolla min synopsis för att något inte känns rätt. men då tar jag bort/lägger till/flyttar om några scener och sedan skriver jag på igen.
 
För mig underlättar all denna planering också så att jag fortare kommer in i skrivandet. Jag vet vilket mål jag har och ofta har jag även skrivit in vilken stämning jag vill ha i synopsisen. Lätt att bara ta vid där jag slutade sist.
 
Vet att vissa författare slutar sina skrivpass mitt i en mening. Jag har försökt, men det går liksom inte för mig. Jag vill helst skriva hela scener när jag sitter framför datorn. Avskyr att avsluta mitt i en scen.
 
Så, nu vill jag utmana er andra; hur ser era processer ut?
Berätta gärna på era bloggar!

Mitt skrivande: The plan

Jag planerar mycket just nu.
Planerar vilket manus jag ska redigera i vilken ording.
 
Vilka scener jag ska skriva till.
Vilka scener jag ska ta bort.
 
Vilka karaktärer/konflikter jag behöver ändra.
 
Jag har inte börjat riktigt än.
Jag... planerar.
 
Borde kommit förbi den fasen snart tycker jag...?
 
Har fått kommentarer på mitt senaste manus från tre testläsare. Och de är väldigt överens:
Bra idé, men skelettet behöver mer kött.
 
Jag kan skriva fram mer kött.
 
Promise!
 
 

Mitt skrivande: När jag inte skriver...

När jag väl nått ett mål (oavsett om det är ett första utkast eller en redigeringsgenomgång) då brukar jag ta några dagars paus där jag inte skriver.
 
Och efter en intensiv period är det SÅ HIMLA SKÖNT!
 
Jag diskar och städar och lagar mat och läser böcker och är alldeles för mycket ute på nätet och kollar bloggar/hemnet/bröllopsklänningar.
 
Och så går jag ut på balkongen och pratar med mina kryddor och tomatplantor.
Fästmannen bara himlar med ögonen.
 
Och så har jag planerat mina redigeringsrundor för i sommar.
Jag planerar att redigera om tre manus.
Hmm. Det borde väl inte vara några problem?

Mitt skrivande: Responsen

Vid lunch igår hade jag gjort klart redigeringen på mitt senaste manus.
Så jag pustade ut och skickade iväg manuset till några testläsare. 
Extra spänd med tanke på att jag aldrig provat på att skriva med övernaturliga inslag.
Tänk om det bara var att kasta skiten?
 
På kvällen, när jag satt på tåget till Stockholm började en av testläsarna sms-bomba mig. Hon hade läst 70 sidor och ba:
 
"Denna personen behöver med djup"
"Denna konfliken behöver bygas på"
"Detta namnet behöver bytas ut"
"Detta behöver komma tidigare, annars tröttnar läsaren"
 
Och någonstan bland alla sms stod det.
"Jag älskar din idé"
och
"Så himla bra för att skriva attfantasy första gången"
 
Jag dog lite.
 
Nu ska jag äta hotellfrukost!

Mitt skrivande: Play!

Nu har jag fått upp farten ser ni!
Suttit och redigerat konstant sedan klockan sex.
Tagit paus för att gå på toaletten, flytta ut på balkongen, flytta in från balkongen, hämta te, gå på toaletten, hämta chips och cola.
 
Går framåt!
 
Måste dock sitta mad hörlurer på.
 
Min granne har hittat DUNKA-DUNKA-knappen på sin musikspelare.
 

Mitt skrivande: Men var är ORKEN?!

Jag redigerar.
Och det är kul.
Och går bra.
Och snabbt!
 
När jag väl sitter.
 
Just nu händer det mycket på jobbet. Och när jag kommer hem vid fem känner jag mig helt slut, energilös.
Jag orkar laga mat och äta mat. Men inte så mycket mer.
 
Försökte ge mig på att träna ikväll.
Snubblade på mina fötter under första uppvärmningslåten och klev snett. Kommer säkert vara rätt svullen imorgon...
 
Vissa perioder kan skrivande ge energi.
Just nu känner jag för att gå och lägga mig när jag kommer hem vid fem.
 
Och det är så F R U S T R E R A N D E när man vet att OM jag satte mig så skulle det gå skitbra.
Men jag orkar inte.
Ser på tv istället.
 
För DET är ju verkligen produktivit...?
 
Suck.
 
Hur får ni energi?
 
 

Ordet är ditt!

- en blogg om skrivande

RSS 2.0