Glädjen!
Jag har pratat om vikten av vänner i skrivandet tidigare.
Idag fick en av mina vänner ett fint mail från förlag.
Och jag blev så glad för hennes skull att jag ville dansa på kontoret.
Och det är just det; jag väntar inte bara för min skull jag väntar också för deras skull.
Vi är fem personer i min skrivcirkel och just nu har vi (fyra av oss) SJU manus inne på SAMMA förlag. Alltså, det är ju rätt sjukt. Fattar ni hur mycket väntan det är?! Och alla de där sju manusen finns ju inne på ett gäng till förlag.
M-y-c-k-e-t väntan.
Men faan va kul det är när det går framåt, för någon av oss!
Ps. Och när jag kom hem från jobbet berättade fästmannen att han kommit in på lärarutbildningen han sökt. Bästa fästmannen!
PS 2. Två andra från kemiinstitutionen kommer läsa med honom; ett tvillingpar som jag haft som föreläsare på samma kurs när jag pluggade kemi. Jag tror inte de kan leva utan varandra...
Från Tjuvlyssnat.se
SF Bio, Lund
Två tjejer ~17 står i kön till kassan.
Tjej 1 (pekar på en Yodaleksak): Alltså, han är så ful. "Sagan om ringen" är verkligen sämst.
Tjej 2: Jag är inte vän med dig längre.
Gymnasieskola, Linköping
En klass diskuterar litteratur med en lärarstudent ~23.
Lärarstudenten: Vilka här har läst Twilight?
Tjej ~16: Vadå, har de skrivit en bok om filmerna? Oh my god, vad löjligt! Bara för att folk ska börja läsa…
Hetast just nu
Är det någon mer än jag som blivit helt fast i "Beauty and the beast" på 7:an?
HUR kan en serie vara så het när de inte ens tagit i varandra?!
Växlat civilstatus
Ni vet den där Sambo-Särbo-Pojkvännen?
Ja, jag har döpt om honom till Fästmannen istället.
Okej?
Okej!
Till Annelie
Ofta pratar om hur lycklig man ska vara om man blir refuserad med kommentarer från ett förlag. Att man då är så nära, så nära att bli utgiven att man nästan kan fira med champange.
Men idag vill jag prata om något annat, om de som ger så mycket mer än förlaget; vännerna.
Jag gick idag igenom gamla refuseringar och insåg en sak. Första gången jag skickade in till förlag fick jag rätt bra respons. Då fattade jag inte själv hur ovanligt en sån sak var. Men så arbetade jag om, skickade in igen och tänkte: Nu så!
Och så fick jag bara standardrefuseringar till svar. Meh!? Vad sjutton gjorde jag för fel?
Jag var knäckt och fattade inte alls. Hur går man vidare UTAN att ha de där kommentarerna...? Jag famlade lite i blindo, tills jag hittade en skrivarvän. Eller om hon hittade mig, det är fortfarande idag lite oklart.
En stockholmsbrud som också skrev för ungdomar. Och som råkade bo i samma stad som mig. Och vara i samma ålder. Man skulle kunna säga att "det sade klick".
Under en period var hon den jag pratade med mest. Jag minns så himla tydligt sommaren då jag försökte omarbeta detta manus. Jag var arbetsös och kände mig helt meningslös. Här hade jag gått en femårig utbildning, och så fick jag inget jobb. Och eftersom jag inte hade några sparade pengar fick jag dessutom gå på socialbidrag.
Den sommaren kämpade jag och slet med detta manus, trots att jag varken hade ork och lust.
Då var det hennes mail som höll mig uppe. Hennes peppande, tankar om skrivande och feedback på min text.
Jag vet jag kunde skirva ett meddelande, skicka och sedan bara sitta och vänta på att svaret skulle dimpa ner i min inkorg.
Hon lärde mig att skirva trovärdiga dialoger. Shit va duktig hon är när det gäller dialoger!
Tack vare henne tog jag mig igenom den sommaren, jag fick manuset klart och skickade in det precis efter bokmässan (då hon och jag också träffades första gången IRL).
Och något hade jag gjort rätt. För några månader senare fick jag ett mail från ett av förlagen. Med lektörsutlåtande och en önskan om att jag skulle höra av mig till dem igen.
Så, förlag i all ära, men när det kommer till utvecklingen i mitt eget skrivande, då finns det andra jag vill tacka.
Tack, Annelie!
Utan dig vore jag så mycket mindre.
Bokomslag - jämförelse
Hittade denna pärla på Amanda Hellbergs blogg:
Väldigt underhållande om utseendet av hennes bok Tistelblomman.
Torka aldrig tårarna utan handskar
Såg ni första avsnittet av Jonas Gardells serie.
Om inte följ länken: http://www.svtplay.se/video/340066/del-1-av-3
Så bra!
Och här (http://www.svt.se/torka-aldrig-tarar-utan-handskar/las-hela-chatten-med-jonas-gardell) kan man läsa chatten som följde efter att första avsnitett hade visats. Blir alldeles tårögd...
Hexaflexaons
Kul om sucking
RELEASEPARTY!
Igårkväll hade fina Simona Ahrnstedt sitt releaseparty för sin andra bok "Betvingade".
Hon mötte mig med orden:
"Det är som att vi redan känner varandra! Fast vi aldrig träffats... du ser inte alls ut som jag tänk mig!"
"Det är som att vi redan känner varandra! Fast vi aldrig träffats... du ser inte alls ut som jag tänk mig!"
Ha, ha!
Vi var på vackra Van der nootiska palatset och drack bubbel, åt snittar och prinsesstårta med rosa marsipan och minglade runt. Minglandet gick bättre än väntat.
Men jag som inte druckit alkohol på fyra år nöjde mig med ett halvt glas med bubbel. Hade lovat syrran.. Men ett halv glas gjorde mig fnissig resten av kvällen.
Hittade en hel drös med massa bloggmänniskor Som Annelie (http://tryingtofollowmydreams.blogspot.se) och Nina från Ninas skrivarlya.
Fick också chansen att prata medelstida stridsteknik och ja... medeltid i stort med en herre som hette Oskar. Och så (äntligen!) fick jag träffa fina Åsa Hellberg. Älskade hennes bok "Casanovas kvinna".
Men, nu till det viktiga, bilder!
Inbjudan!
Jag och kvällens stjärna.
Vacker miljö
Mingelfolk
Johanna Lindbäck som gör "smygreklam" för sin nya bok.
Åsa Hellberg och bloggkollega (som jag redan glömt namnet på...pinsamt...)
Och så fick vi varsin goodiebag! Förutom boken är min personliga favorit nagellacket. Nice!!!
Tack alla för en underbar kväll.
Simona, du är en stjärna!
Imorgon: Releaseparty!
Imorgon ska jag till frisören och "göra ett klipp" sedan tar jag tåget till Stockholm.
Där ska jag mingla runt på releasepartyt till "Betvingade" Simonas andra bok (http://simonaahrnstedt.se/).
Jag har valt kläder (och outat på hennes blogg vad jag ska ha på mig så alla känner igen mig), fixat present och känner mig helt pepp.
Releaseparty alltså... Jag vet inte hur man gör!
Men det kommer bli episkt.
Eller hur Simona?
Episkt!
Ps. Efter releasepartyt, om fler än jag saknar middagssällskap, dejt kanske?
Johanna Lindbäck - bäst på kärlek
Okej, har ni läst "Välkommen hem", Johanna Lindbäcks nya bok?
Inte jag heller, men jag har börjat.
Och kanske hade jag för höga förväntningar först (såg henne massor på bokmässan och tycker hon är så...kan jag säga trevlig utan att det låter platt?
Så de första sidorna blev jag lite besviken. Det ramlar in en hel drös karaktärer mellan sidorna och jag har svårt att hålla isär dem, men... på sidan 39 händer något. På sidan 39 börjar den finaste första kyssen som jag någonsin läst! Det var så jag själv satt här med rodnande kinder och alldeles för hög puls. Gosh Johanna, gör mig inte så generad! Eller nej, gör förresten!
Och efter den scenen... ja, då var jag ju fast. Självklart.
Jag drog över min lunch 5 minuter för att få läsa lite till.
Jag funderade på om jag kunde skippa att sitta i fikarummet på eftermiddagsfikan och ta med koppen med te till mitt eget kontor istället...?
Och jag bara väntade på att pojkvännen kunde lämna min lägenhet på kvällen så jag kunde läsa lite till.
Gosh Johanna, gör om det igen och igen och igen och igen och...
Inte jag heller, men jag har börjat.
Och kanske hade jag för höga förväntningar först (såg henne massor på bokmässan och tycker hon är så...kan jag säga trevlig utan att det låter platt?
Så de första sidorna blev jag lite besviken. Det ramlar in en hel drös karaktärer mellan sidorna och jag har svårt att hålla isär dem, men... på sidan 39 händer något. På sidan 39 börjar den finaste första kyssen som jag någonsin läst! Det var så jag själv satt här med rodnande kinder och alldeles för hög puls. Gosh Johanna, gör mig inte så generad! Eller nej, gör förresten!
Och efter den scenen... ja, då var jag ju fast. Självklart.
Jag drog över min lunch 5 minuter för att få läsa lite till.
Jag funderade på om jag kunde skippa att sitta i fikarummet på eftermiddagsfikan och ta med koppen med te till mitt eget kontor istället...?
Och jag bara väntade på att pojkvännen kunde lämna min lägenhet på kvällen så jag kunde läsa lite till.
Gosh Johanna, gör om det igen och igen och igen och igen och...
