Jag funderar mycket över hur jag ska lägga upp händelseförloppet i min nya roman. Om jag ska använda första- eller tredjeperson. Hur svart den ska vara (för den ska vara mörk)?. Vad jag egentligen vill förmedla. Budskap. Röda trådar.

Och så kommer jag på mig själv med att gå runt i rummet. Jag kan inte sitta still just nu. Behöver rörelse. Jag drar ut böcker jag gillar, läser några meningar. Ställer tillbaka. Hur har andra gjort? Hur lyckades dem?

Tänkte skaffa post-it lappar imorgon så jag kan skapa en bra tidslinje på papper och flytta runt händelserna. Behöver nog det just nu. För att få överblicken.

Har dessutom hittat lite dikter jag själv skrev då jag gick på gymnasiet (ja, Cissi, min huvudperson går andra året) och tänkte införa dem i texten. Känns som jag kommer hennenärmare, sakta sakta.

Jag gillar mina idéer. That's nice!

Blev inte så mycket jobb med karaktärerna idag. Måste nog låta tanken vara lite mer fri först. Skapa mig en full bild av den viktiga konflikten. Har redan redigerat om min synopsis. Flyttat om stycken.

Att läsa Eliabet Norins bok samtidigt som jag sätter grunderna för en ny roman är sjukt givande. Jag måste hela tiden tänka igenom hur jag placerar ut händelser, vilken funktion olika karaktärer har och på vilket sätt romanen ska vara uppbyggd.

Jag har också gjort en lista på den research jag behöver göra. Det är inte jättemycket; läsa ett par böcker och ta lite kort på de platser som förekommer i boken, men jag har aldrig gjort ett sådant grundligt jobb tidigare. Inte så genomtänkt.

Love it!

Tyvärr är det inte jag som är ansvarig... Men vill du få chans att vinna en spännande bok om skrivandet klicka in på:

http://desireefredlund.blogspot.com/

Igår ringde min pappa till mig. Jaha, tänker ni. So?

Jo, min pappa ringer nästan aldrig till mig. Och inte bara det. Han skulle mest "kolla läget". Ännu mer skumt. Och sen sa han:

- Nu när du går hemma hela dagarna, vet du vad du borde göra då?
- Hmm... Vad tänker du på?
- Du borde skriva en ny bok! Nu har du chansen.

Och när vi hade lagt på tänkte jag "ja, han har ju rätt!". Jag har inte påbörjat något nytt på snart två år utan bara omarbetat, omarbetat, omarbetat.

Så idag satte jag mig ner och skrev en synopsis för en historia jag länge haft i huvudet. Det blev sju A4:a sidor. 27 kapitel; en historia med en början, en mitten och ett slut.

Så nu är jag aspepp! Imorgon ska jag satsa på karaktärsbeskrivningar!

Tudelu!

När jag hämtade posten igår låg denna goding och väntade på mig i brevlådan.



Det är Elisabet Norin (tidigare även refererad till som min lektör) som har gett ut en ny bok om skrivande och alla dess regler (Isaberg förlag).

Och om man öppnar boken längst bak står det om Elisabet som handledare.


Okej, nu syns det inte så tydligt... Men längst ner står det:

"Elisabet Norin uppfyllde mina förväntningar med råge. Hennes kommentarer var väldigt pedagogiskt skrivna och hon kom med konstruktiva förslag om hur man skulle kunna göra vissa omändringar."

That´s mine words!

Så nu vet ni vad jag kommer syssla med idag.
Tata!

Klar med ett manus igår. Idag började omarbeta ett annat manus som låg och drällde.

Varför ta det lugnt när man kan låta bli? *ler snett*

Nene Ormes (2010)

Jag såg två föredrag av Nene Ormes på bokmässan i höstas. Och jag blev helt tagen av hennes bubbliga personlighet och vitblekta hår. Hon hade precis släppt sin debutbok och en fantasybok som utspelar sig i Malmö kan man ju inte låta gå förbi. Att boken i sig SER helt otrolig ut höjde förväntningarna ytterligare.

Boken utspelar sig alltså som sagt i vår tids Malmö. Huvudkaraktären är Udda (ja, hon heter så) som lider av sömnsvårigheter och fruktansvärda mardrömmar. Mardrömmar som hon bara berättar om för Daniel, bästa vännen som bor två våningar ner. Men då Daniel börjar tro att drömmarna är sanna och bestämmer sig för att bevisa det försvinner han spårlöst.

Udda står plötsligt ensam och måste förlita sig på det enda spår hon har; sina drömmar. De kommer ta henne in i en värld som är helt olik den vi känner till. Och frågan är, hur långt är hon beredd att gå för att få tillbaka Daniel?

Redan efter två sidor har jag blivit besviken på boken flera gånger om. Sidorna är fulla av klichéer (ögon som ”djupa brunnar” och allt sånt där) och ord som inte alls används i dagligt tal vilket får texten att kännas lite… ansträngd. Men jag hade bestämt mig för att läsa boken från början till slut. Och faktum var att boken tog sig. Språket blir något bättre i den senare delen av historien och berättelsen i sig blir verkligen spännande. När jag väl läst sista sidan kan jag inte låta bli att undra ”Kommer det en tvåa tro?”. För faktum är, lite halvtaskigt språk eller inte, men kommer det en tvåa kommer jag köpa den med. Weird!

Jag har nu färdigställt en senaste omarbetningen av mitt ungdomsromanmanus. *litet jubel*

Jag firar det med att skicka iväg det till tre fina personer för läsning; en kollega inom skrivblogg-världen, en bibliotikarie och en kusin.

Så nu kan jag bara luta mig tillbaka och njuta av... Hmm. Näe, det är ju kul att skriva! Jag kommer istället vänta med spänning på era kommentarer.

Ni är änglar!

Johanna Lindbäck (2009)

När jag fyllde år för 1,5 vecka sedan var jag ute efter att köpa en bok av Johanna Lindbäck till mig själv i present. Jag har följt hennes blogg ett tag och hennes inlägg på bokhora.se så jag tyckte det var dags. Tyvärr hittade jag ingen av hennes böcker i affären jag var inne i.

Två dagar senare fick jag ett paket på posten; en födelsedagspresent från en av mina närmsta vänner. Förutom ett fint kort och öronhängen låg också där "Tänk om det där är jag" av Johanna Lindbäck. Lyckan var total.

Så nu har jag läst. Och jag måste säga wow! Jag läser rätt mycket av svensk ungdomslittertur, men jag tror aldrig någon författare jag läst tidigare kommit så nära den ungdomskultur som finns idag.

Boken handlar om Agnes som flyttar med sin familj från Stockholm till Umeå. Plotten är ganska klassisk med tjejen som var lite udda i sin gamla stad och nu försöker börja om och vara lite mer cool i sin nya stad. Agnes blir väl omhändertagen av grannen Adam som direkt presenterar henne för sitt kompisgäng och då skolan startar behöver hon inte heller känna sig ensam.

Det är egentligen ingenting i Lidbäcks bok som överraskar. Det är inte heller något som är överextremt jobbigt (ni vet droger, alkholism eller våldtäckter), men grejen är det att det inte behövs! Historien i sig är tillräckligt intressant ändå. Intressnat, trovärdig och rolig.

Och jag tror aldrig jag läst ett kapitel som hyllar kärleken som hon gör i "Tänk om det där är jag". Det var som att jag själv blev nykär i min egen pojkvän tack vare hennes ord. Småknasigt kanske, men det gav en varm känsla i magen. Och sånt vill jag gärna ha mer av!

Min senaste omarbetning ökade på mitt ungdomsromanmanus med fem sidor. Det går åt rätt håll i alla fall!

Av: Markus Zusak (2002)

Jag har tidigare höjt "Boktjuven" till skyrna (den kategoriseras fortfarande som min favoritbok), så jag var lite tveksam då jag tag fram en av Zusaks tidigare böcker.

Ed Kennedy är en ganska stor nobody. Han jobbar med att köra taxi, blir ständigt påmind av sin mamma om hur värdelös han är och bor ihop med en hund som luktar förskräckligt illa. Veckornas höjdpunkter är att spla kort med hans vänner och flickan Audrey som han aldrig kan få.

Hans liv är rätt meningslöst. Fram till den dagen då han och hans vänner hamnar mitt i ett bankrån. Bankrånaren är värdelös och innan Ed vet ordet av har han blivit dagens hjälte OCH hamnat i tidningarna. Och därefter ligger det ett spelkor i hans brevlåda. Ruter ess. Ett spelkort med tre adresser på - tre uppdgrad som han måste slutföra.

Spelkorten tar Ed på en resa som han aldrig hade kunnat förutse. Han möter en gammal ensam dam, en flicka som springer barfota, han hotar en man till livet, blir nedslagen av två bröder och lockar människor till en predikan med gratis öl. Och ständingt denna undran; vem är det som skickar essen till honom? Vem är det som känner honom så väl? Är det inte någon som följer efter honom? Och vad händer då spelkorten är slut...?

Markus Zusak är inte lika briljant  i "Jokern" som i "Boktjuven", men man kan se vilken riktning han är på väg i (man kan ju inte förvänta sig att han är lika bra i hans tidigare böcker... eller?). Tyvärr tog det mig väldigt lång tid att läsa boken. Jag kan skylla på tidsbrist, men det är något som inte höll mig klistrad i boken... Jag tror att det jag stört mig på är att det känns så himla amerikanskt. Vilket är tråkigt, för Zusaks språk är helt fenomenalt. Lite känslan av ett nybakat bröd som inte blev riktigt färdig i mitten. Inte att han är dålig, inte alls. Men det märks att han är under en prosess. Han är inte riktigt klar än. Men på riktigt, riktigt god väg.

Idag lyckades jag få tid över (som om jag inte hade tid). Jag menar idag TOG JAG TID till skrivandet. Småpillar i ett manus som egentligen är klart, men som behöver hottas upp lite på sina ställen. Jag gör mitt bästa. Kan inte låta bli att tycka att jag är lite bra. Ibland får jag till det liksom!

Ibland borde ske oftare...

Ja, det är väl kanske inte riktigt hela sanningen.

I torsdags tog jag min master i marinkemi. Eller med andra ord, jag blev arbetslös. Och eftersom jag inte ännu lyckts hitta ett jobb (men jag söker, tro mig) så är jag numera skribent på fulltid!

Jag har bara inte tagit tag i det än. Det har kommit examensfirande och födelsedagsfirande i vägen. Och ja, jobbsökandet tar ju också en del tid. Men sen, sen är det fri skrivtid!

Förut idag satt jag och läste en bok, Markus Zusaks "Jokern" för att vara exakt. Och så läste jag en mening som... Ja, jag håller på med omarbetning av ett manus och jag har inte riktigt kunnat förklara en viss persons oansvariga beteende. Det har stört mig lite. Eller rätt mycket för att vara helt ärlig. Men ändå, jag satt och läste... Och plötsligt dök en mening upp, och den var inte min, utan den var en mening Markus Zusak skrivit, och jag verkligen kände hur lampan tändes ovanför huvudet på mig. Men SÅÅÅÅÅ är det ju!! Jag blev alldeles fnissig, lade ifrån mig boken och krafasede ner min lösning på första närliggande papper.

Så nu behöver jag inte störa mig mer. Allt löst!

Isch.