År 2012
Jag tänkter inte gå igenom månad för månad vad som hänt, för det har inte hänt så mycket.
Jag har i år:
- skrivit två manus (inne på förlag just nu).
- startat upp en himla trevlig skrivgrupp med fyra andra donnor runt Göteborgs-området.
Så ja, det var ganska fort avklarat
När det gäller andra saker i mitt liv har det hänt tusen saker; mitt första fasta jobb, ny lägenhet (nyrenoverad) i ett fantastiskt område, jag förlovade mig och fästmannen bytte karriär. Well, det var kanske inte tusen, men ni fattar. Det andra har varit lite större i år än skrivandet.
Men istället för att titta bakåt tycker jag vi vänder blickarna framåt.
Jag tror att 2013 kommer bli ett fantastiskt skrivår.
Finns så mycket att se fram emot!
Gott Nytt på er!
Skivtips 12: Lyssna på de som känner dig
Jag har börjat på ett nytt manus; ett manus som inte liknar något jag skrivit tidigare. Jag har fått ihop en synopsis som känns spännande och ett galleri av karaktärer som kommer ge min historia färg.
Jag började skriva för några dagar sedan, men hade svårt att hitta berättarrösten.
Ändå skickade jag de två första scenerna till Kajsa (min förstaläsare). Jag var stolt som en tupp, för jag hade ju kommit igång!
Dagen efter fick jag svaret och hon sågade typ sönder mina två scener totalt.
Det saknades miljö, det kändes inte och hon tyckte att berättarröstern vacklade.
Jag ignorerade de flesta av hennes kommentarer (silly me) och skrev vidare. Skickade ut några sidor till min skrivarcirkel.
Dagen efter det fick jag ett sms:
Jag har börjat läsa... och ja... historien saknar... Nina. Det känns inte som det är din text,
Så, när en person sagt en sak går det att ignorera. När person nummer två kommenterar exakt samma sak: inte.
Så istället för att skriva nytt stannade jag upp och tänkte: Varför funkade det inte?
Sedan gnällde jag lite för min skrivarkollega, gnällde lite för fästmannen och brainstormade lite liknelser (liknelser är min thing, säg inget till Bodil) .
Och det lossnade. Jag fattar inte riktigt hur, men det lossnade.
Jag tog första scenen (en prolog) och markerade allt jag gillade i gult. Raderade resten. Och skrev in lite nytt. Och ja, texten är fortfarande långt ifrån perfekt, men nu KÄNNER jag saker. Nu är jag som läsare DÄR och upplever.
Tänk vad mycket tid jag sparat om jag bara lyssnat på den första som kommenterade att min berättarröst inte höll.
Jisses.
Samtidigt, det är rätt coolt att det finns folk som fattar mitt skrivande bättre än vad jag gör.
Ps. Och med detta menar jag självklart inte att ni ska lyssna på alla i er omgivning när det gäller ert skrivande. Men hittar ni en person (jag har tydligen fler) som förstår hur du skriver och vilken typ av berättelse du vill och kan berätta, lyssna på dem.
Jag har blivit med säng
Tack till alla de som bidrog till min och fästmannens nya dubbelsäng (de tyckte min 1,05 var lite liten för oss två...): mamma, pappa, mormor, farmor + lite av fästmannens familj för pengar och moster Ingela för skjuts, rådgivning och hejaklack.
Fästmannen har redan gått och lagt sig.
Gäller ju att passa på medan han får ha den för sig själv.
Tack!
Jag valde fel...
20:15 fick jag sms:et "Om en timme ses vi på bla, bla, bla".
Om en timme?
Min spontana tanke: Är inte jag för gammal för sånt här...?
Jag plockade ihop mina grejer och åkte hem till Borås istället.
Och vad har jag lärt mig av den här kvällen?
Att jag är dålig på 1.spontanitet (att vara spontan) och inte är en tjej som 2. "går ut och tar en öl".
Jag gillar mer planerade fikor där man dricker te i koppar som är stora som baljor alt får en alldeles egen te-kanna.
Så nästa gång jag står mellan valet att "kanske" gå ut med några vänner eller åka hem till min fästman, äta middag med honom, se någon film och sedan skriva ett kapitel eller två. Då väljer jag alternativ nummer två.
Jag har sagt till honom att påminna mig om det någonsin kommer upp igen.
Jag var född redo!
Okej, "vi går ut vid typ sju" är inte samma sak som "just nu är klockan över halv åtta och vi har ingen aning om när vi egentligen kommer gå ut..."
/Mvh tröttnat-på-att-sitta-på-café-och-vill-"gå ut och ta en öl"
Mitt skrivande: Leva drömmen...?
Åkte buss till Götet, skrev 1 000 ord. Tror jag hittade berättarrösten...
Åt lunch med skrivarkompis.
Pratade om livet i stort och skrivande.
Drömde om latte, men restaurangens maskin var sönder.
Gick och fickade med annan kompis.
Drack latte.
Pratade om livet i stort.
Jag tycker om mitt liv.
Sedan bestämdes det att jag skulle vara kvar i stan och "gå ut och ta en öl" med några vänner.
Men du dricker ju inte öl?
Irrelevant.
Så nu sitter jag på ett nytt café i väntan på att utgången ska dra igång.
Har skrivit ytterligare 600 ord och tycker att historien faktiskt artar sig.
Upptäckte att mitt manus har cliffhangers (!)
Har aldrig jobbat med cliffhangers tidigare.
Well, någon gång ska ju vara den första.
Mitt skrivande: Nu är jag igång!
Julledigheten har övergått till ledighet med skrivande.
Började inatt med första scenen.
Fick idag besök av en av töserna i min skrivarcirkel.
Vi pratade skrivande, drömmar och vardag. Drack te och nallade av Fästmannens julgodis.
Och när hon hade åkt hem gick jag på ett spinningpass.
Efter middagen skulle jag skriva.
Men jag bara stirrade på dokumentet.
Jag: Jag vill skriva, men har ingen lust.
Fästmannen: Så börja skriv då!
Så då gjorde jag det.
Skrev. 1 000 fantastiskt, vackra ord.
Bästa starten.
Bästa Fästmannen.
Mellandagsrea
Jag är inte så mycket för det där med att springa i affärer och trängas.
Brukar bara bli snurrig och känna:
Och när ska vi fika?
Men idag upptäckte jag att tidningen Skriva har rea och klick, klick, klick hade jag gjort en beställning på två föremål.
För alla er som vill ha böcker om skrivande, prenumeration på tidningen eller roliga skriv-prylar - mellandagsrean för er?
http://shop.tidningenskriva.se/
Mitt skrivande: Magic moment
Gick och la mig vid halv ett inatt. Kunde inte somna.
Fick en idé till första meningen på mitt nya manus. Och eftersom jag precis läst om första meningens viktighet/oviktighet i Bodil Malmstens Så gör jag - konsten att skriva så kunde jag inte släppa denna mening.
Till slut smög jag upp och satte igång datorn.
I skenet av tre stearinljus skrev jag först scenen.
621 ord.
Sen läste jag igenom den, insåg att jag bytte tempus flera gånger.
Men förutom det, en riktigt bra första scen.
Inte perfekt.
Men inte skitdålig.
Världens coolaste mormor
Idag fick jag och fästmannan finbesök av nästan hela släkten i vår lägenhet.
Nästan direkt hittade mormor en av fästmannens gitarrer till Guitar Hero.
- Vad är det här?
Fästmannen förklarade, medan hon lyfte upp gitarren. Sen hängde hon den runt sin hals.
- Hur gör man då?
Två minuter senare hade fästmannen fått igång spelet och mormor stod och lirade som hon inte gjort annat i hela sitt liv. (Okej, överdrift, men det är så jag såg det).
Jag önskar jag blir som henne när jag blir stor.
Det förlovade paret
Eller som min kusin sa:
Det förgiftade paret.
Ps. Känns som jag är inne i en matkoma som jag (kanske) kommer kunna ta mig ur lagom till nyår.
Jul är som bäst med familjen
Denna dagen innehöll allt:
- Ett dignande julbord (jag fick beröm för den vegetariska grönkålsgratängen)
- En soffa fullt av människor som pratade med i replikerna till Kalle Anka (en kusin gjorde till och med ljudeffekterna)
- En soffa fullt av människor som sov i slutet av Kalle Anka
- Hemgjort julgodis
- Systerkramar under fleesefilt
- Ett barn som klagade över att vi aldrig öppnade julklapparna (han är snart 21)
- Julgröt, utan mandel, men som fick besök av en skumtomte i stället. Som substitut.
- Klappar, klappar och åter klappar.
- Sms från diverse mer eller mindre kända människor
- Tomtebesök
- Familjespel där pappa konstant klagade över att vi var tvugna att spela, men var med ändå
- Snö!!!
Saknade syster nummer två, men kusinerna funkade oväntat bra som stand in.
Nu är det sängen innan julfirandet fortsätter imorgon.
Mm. Sängen...
Kära mamma och mormor
På annandagen ska ni komma hem till mig och min nya lägenhet och äta lunch innan ni drar vidare till Småland.
Jag gissar att ni då kommer gå runt och kommentera hur nära jag har till allt, hur fräsch lägenheten är och hur glada ni är för min skull. Gör gärna detta, för all del.
Men ni kommer säkert också lägga märke till att mina gardiner i sovrummet och vardagsrummet är för långa och går ner i golvet.
Innan ni kommenterar detta vill jag bara säga:
Kom ihåg det här ögonblöicket när jag blir stor, känd författare. För att fålla upp gardinerna är precis en sån grej jag valt bort till förmån för att skriva på mina romaner.
Okej?
Tack till er båda.
Välkomna!
Who am I kidding...?
Kände mig sjukt hipp när fästmannen såg upp från datorn när jag tog på mig ytterjackan.
Han: Vart ska du?
Jag: Och träna!
Pussa honom på kinden och gick sedan ut.
"Danse fusion" stod på schemat. Aldrig varit på ett sånt pass tidigare. Men tänk att 20 kvinnor i alla åldrar står och dansar loss i alla möjliga dansstilar; magdans, salsa, samba, bollywood, reggeton... Och allt på en timme!
Efter vi dansat en stund ser jag mig omkring och inser att jag är 1. blekast och 2. smalast i rummet.
Alla andra såg så kvinnliga ut med sina kurvor och såg ut att ha en egen sol som liksom sken innifrån.
Bara därför var jag tvungen att ta ut rörelserna rejält när jag skulle skaka rumpan (som jag inte har) eller skaka brösten (som jag inte har).
Måste sett helt sjukt ut.
Men kul var det!
Du får köpa mig en ny klapp
Var nere på stan och handlade sista julklappen idag.
Och köpte Bodil Malmstens Så gör jag - konsten att skriva (2012) till mig själv.
Skulle vart en julklapp, men jag öppnade den så fort jag kom hem.
Så ni får stryka den från min önskelista och ta det som står härnäst på listan. Okej?
Kommit 73 sidor och jisses va bra den damen är.
Hennes sätt att tänka runt läsande och skrivande.
Hur jag hör hennes röst genom papperssidorna; hur hon bannar sig själv över att hon börjar tvivla.
Hur hon skrattar åt gamla regler och pratar som om allt vackert är poesi.
Och alla fina citat.
Och att hon ständigt pratar om bibeln (inte ur ett religionsperspektiv utan för att språket är så vackert).
Jag skrattar och ler och tänker:
Jag måste läsa mer av denna donna.
Försökte läsa lite för Fästmannen, men han fattade inte alls.
Well, vi ser lite olika på det där med poesi; för mig är det perfekt sammansatta mening, för honom ett dataspel där man flyger runt i rymden och ska försöka snärja andra på pengar.
Man är lite olika sådär.
Jag är mer av en hålla-handen-slut-person
Träffade min förstaläsare igår och bollplankade skiten ur mitt nästa manus.
Och så satt vi där, i hennes soffa och hon fällde en kommentar om slutet. Låt oss tjuvlyssna:
Hon: Men... måste de hålla handen...? Det blir lite väl...klyschigt, blir det inte?
Jag: Äh, det är väl fint.
Hon: Ja, men... Du slutade ju manus nummer ett med att de höll handen också...
Jag: Men då dog ingen på slutet...
Hon: Näe, det är klart.
Tystnad
Jag: När jag tänker efter så slutade manus två med att de höll handen också.
Hon: Va? Gjorde det?
Jag: Ja, när de sitter i väntreummet.
Hon: Ja, just det!
Tystnad.
Just det.
Istället för att välja öppet eller lyckligt liksom.
Regler är till för att brytas
Ja, jag vet vad jag sa, juluppehåll och bla, bla, bla.
Men idag har jag varit ledig och tänkt på det hela...
Och när jag väl fått lite tid och tänka verkar det ju vara en jättedålig idé. Jag menar jag har ledigt och är inte julstressad och ska inte åka iväg någonstans. Varför skulle jag låta bli att skriva på bloggen?
Skitdum idé!
Bara idag har jag kommit på typ fyra kul/bra grejer jag ville blogga om. Och så lät jag bli för att "jag hade ju sagt att jag inte skulle".
Så, jag skiter vad jag har sagt.
Jag har haft nog med julledighet.
Mig blir ni (uppenbarligen) inte av med.
Ta-ta!
God Jul!
Jag brukar inte ta pauser från bloggandet, men jag tänkte göra ett undantag.
De två förlagen har meddelat att de inte kommer höra av sig förrän efter nyår och jag tänkte då ta chansen att börja skriva på manus nummer tre. Jag har skrivit råmanus på en månad tidigare, så jag kanske kan lyckas med det igen.
Så, förrutom att skriva manus tänkte jag pyssla med följande:
- träna
- läsa massa böcker
- fira jul med familj, kusiner och fästman
- krama massor på min minsta syster som kommer hit över jul
- krama lika mycket (om inte mer) på fästmannen
- upptäcka närmsta simhall
- undersöka biblioteket
- fika med vänner
Hur ska jag hinna med?
Och då har jag inte ens tänkt på nyår än; det är ett stort svart hål.
Ja, ja.
God jul på er!
Önskelista
Så, nu börjar julen verkligen närma sig.
Tänkte därför ge en kort önskelista på böcker (om någon känner att de vill köpa mig något lite extra)
- Så gör jag: konsten att skriva av Bodil Malmsten
- Bridge of Clay av Markus Zusak (författare till Boktjuven)
- Valfritt av Amanda Lind (aka Johanna Nilsson). Förslagsvis Francys evangelium
- Styggelsen av Amanda Hellberg (jag veeeet, jag är SÅ efter)
- Konsten att skriva en bestseller av Lina Wennerstam och Katarina Lagerwall
- En man som heter Ove av Fredrik Backman
- Miss Mary Bennets självständighet av Colleen McCullough
- Vad som av Jules Hardy (utom Mister candid, den har jag redan)
Vad önskar ni er?
Ps. Kommer på massor jag vill ha som inte kommit ut än, så får väl återkomma med en lista med vad jag ser fram emot att läsa under 2013.
Mitt skrivande: Det härliga livet
Igår eftermiddag låg jag ihopkrupen i sängen.
Lyssnade på musikhjälpen och såg världen bli mörk utanför fönstret.
Och så tänkte jag.
Det här är livet.
Några timmar senare hälsade jag på hos min förstaläsare Kajsa. Vi åt lyxfika och pratade livet i stort.
Och självklart diskuterade vi mitt nya manus. Finns inget bättre bollplank än henne.
Så nu är jag sjukt pepp att fortsätta plottandet.
Igår blev ALLT mycket klarare.
Tidigare har jag sagt att jag ska börja skiva på detta manus under julledigheten.
Nu känns det som att det verkligen kan ligga inom räckhåll.
Glädjen!
Jag har pratat om vikten av vänner i skrivandet tidigare.
Idag fick en av mina vänner ett fint mail från förlag.
Och jag blev så glad för hennes skull att jag ville dansa på kontoret.
Och det är just det; jag väntar inte bara för min skull jag väntar också för deras skull.
Vi är fem personer i min skrivcirkel och just nu har vi (fyra av oss) SJU manus inne på SAMMA förlag. Alltså, det är ju rätt sjukt. Fattar ni hur mycket väntan det är?! Och alla de där sju manusen finns ju inne på ett gäng till förlag.
M-y-c-k-e-t väntan.
Men faan va kul det är när det går framåt, för någon av oss!
Ps. Och när jag kom hem från jobbet berättade fästmannen att han kommit in på lärarutbildningen han sökt. Bästa fästmannen!
PS 2. Två andra från kemiinstitutionen kommer läsa med honom; ett tvillingpar som jag haft som föreläsare på samma kurs när jag pluggade kemi. Jag tror inte de kan leva utan varandra...
Så mycket bättre - författarstyle!
Är det någon mer än jag som tänkt på hur kul det vore om man gjorde en variant av "Så mycket bättre" fast för författare istället för artister?
Ni vet, tänk sju författare som träffas ute i något svenskt sommarparadis och under en vecka (sju program) berättar om sitt liv, sitt skrivande, osäkeheten och glädjen. Och sedan tolkar varandras verk på sitt eget sätt.
Och sedan, när programmet är slut, ges det ut en liten bok med alla texterna (kortare sådana, typ noveller eller dikter).
Jag tycker själv det är extremt kul när en författare ger en ny vinkel på en viss historia.
Typexemplet för mig är "Gregorius" av Bengt Ohlsson där han helt enkelt snott pastorn från Hjalmar Söderbergs "Doktor glas" och visar hur han upplevde det.
Igår trillade jag över ännu en "stöld" (Boktjuven - detta måste ju vara något för dig att skriva om!).
Ni minns väl Jane Austins "Stolthet och försom"? Denna klassiker! Ja, nu har Colleen McCullogh kommit ut med "Miss Mary Bennets självständighet" som handlar om Mary; den lite pryda, tråkiga systen Bennet. Ved hände egentligen sen, när Jane och Lissy gift sig? Jag menar, sånt här är ju skitkul!!!
Så, vad tror ni?
Skulle jag kunna få filmrättigheter till idén med "Så mycket bättre" för författare och sedan bli miljonär på den?
Tycker det vore lämpligt.
PS. Dela gärna med er av tips på författare som snor karaktärer av varandra.
Vissa dagar...
Delete.
Mitt skrivande: Pausprojekt
Jag har gått hela dagen och kännt mig så SJUKT skrivsugen.
Lite som att... får jag inte skriva idag så kommer jag dö. Lite så.
Så jag plockade fram mitt pausprojekt ur en av mina lådor.
Mitt pausprojekt är ett manus som jag skriver mest för min egen skull. I mitt fall är det till och med lite... terapeftiskt. Jag skriver det utan synposis (vilket jag egentligen inte kan, men vi ignorerar det faktumet idag). Och jag skriver scenerna inte det minsta i ordning, tidsaxeln får vi fixa sen.
Och jag har skrivit tre korta scener/kapitel idag.
Manuset går lite mer mot prosalyrik och är av den anledningen rätt udda..
Men jag har skrivit!
Och knarkat musik från "Så mycket bättre".
Och jag är så glad att jag måste dela med mig lite av det jag skrivit.
Here we go:
De tappade tråden hela tiden.
Men vad spelade trådar för roll, det var ingen av dem som brydde sig om kläder.
Och de skrattade åt det; dessa garnstumpar som låg under deras fötter, högen som växte. Så oviktig.
Skrattet däremot, det räknades. Det var ett regn som föll över henne och hon försökte fånga alla dropparna på tungan.
Inget fick gå till spillo.
Mitt skrivande: Dead.
Gud va långsamt det går framåt med mitt skrivande just nu.
Jag är så jäkla sugen på att skriva nytt. Har inte skrivit nytt sedan i somras!
Problemet: Jag är inte ett dugg sugen på att plotta.
Och jag är en sån som behöver plotta först.
Och plottningen är inte klar.
Jag har försökt med allt;
- skriva på papper
- skriva i fin skrivbok
- färgglada post-it:s
Men jag kör fast. Ständigt.
Börjar undra om den här historien inte är mogen än.
Jag är inte van att köra fast på det här viset.
Ska försöka träffa min förstaläsare nästa helg.
Hon är mitt bästa bollplank.
Förhoppningsvis kan hon lossa min kreativitet.
Jag skulle verkligen vilja börja skriva på det nya till jul. Snälla..?
Nu när det snart är jul...
Jag väntar i detta nu på besked från två förlag.
Det ena har ett av mina manus.
Det andra har två av mina manus.
Jag vet att båda just nu läser och funderar.
Och att de dröjer tolkar jag som något bra.
Men nu när det snart är jul skulle jag vilja önska mig något.
Jag önskar mig att dessa två förlag hör av sig innan jul; oavsett om de refuserar eller *gulp* vill ge ut det jag skriver.
Skulle bara underlätta julefriden menar jag.
Från Tjuvlyssnat.se
SF Bio, Lund
Två tjejer ~17 står i kön till kassan.
Tjej 1 (pekar på en Yodaleksak): Alltså, han är så ful. "Sagan om ringen" är verkligen sämst.
Tjej 2: Jag är inte vän med dig längre.
Gymnasieskola, Linköping
En klass diskuterar litteratur med en lärarstudent ~23.
Lärarstudenten: Vilka här har läst Twilight?
Tjej ~16: Vadå, har de skrivit en bok om filmerna? Oh my god, vad löjligt! Bara för att folk ska börja läsa…
Särskild
Av: Nene Omres (2012)
Det är festival i Malmö och Udda har börjat drömma igen. Denna gången handlar det om lotsen Imona som är på flykt och kastar sig ner i en brunn. För att kunna hjälpa henne måste Udda återigen ta kontakt med Hemming. Men att återvända till världen med sära visar sig vara svårare än vad Udda tänkt sig.
Jag har tidigare läst det första boken om Udda (http://ordetarditt.blogg.se/2011/may/udda-verklighet.html) och var lite kluven till den; dåligt språk men spännande handling.
När det gäller "Särskild" så tycker jag språket är MYCKET bättre. Finns fortfarande lite klichéer och miljöbeskrivningar som inte känns trovärdiga, men det är bättrebättre. Däremot känner jag att handlingen saknar något.
Trots att läsaren får dyka djupare ner i de säras värld så känner jag inte samma driv som i första boken. Det finns flera tillfällen där jag känner att Nene kunde stannat upp och låtit Udda känna/reflektera lite över situationen.
Istället försvinner Udda in i nya drömmar, där hon ständigt är någon annan. Så även om jag får veta mer om de sära, känns det inte som jag kommer Udda närmre.
Tyvärr.
Jellicoe Road
Av: Melina Marchetta (2006)
Kom ni ihåg för något år sedan när denna bok var värsta snackisen?
Ja, jag är lite efter. Skaffade den först nu i höstas då den blivit översatt till svenska.
När Taylor var elva år blev hon övergiven av sin mamma vid 7-eleven. Hon blir satt på Jellicoe internatskola och omhändertagen av Hannah som bara grälar på henne. Flera år senare blir Taylor vald till ledare i territoriumkriget gentimot jellisarna och kardetterna. Men under tiden förvinner Hannah och delar av en historia som hon tidigare skrivit ner kommer i nytt ljus. Kan det vara så att allt som Hannah skrivit ner faktiskt stämmer? Kan det vara så att det i den historian finns svaret på vem Taylors föräldrar verkligen var? Och vem var det som startade terriotoriumkrigen från början?
Så, förväntningarna på denna bok var skyhöga. Skyhöga är aldrig bra...
Jag upplevde början som rörig och oegnagerande.
Mitten var rörig och oengagerande.
Slutet var det enda som var spännande. Det var lite som en deckare att läsa de sista kapitlen; alla pusselbitar man samlar på sig under vägen faller på plats. Kanske att det kändes lite för tillrättalagt till och med...
En grej jag däremot tycker väldigt mycket om är gestaltandet av Taylor. I början är det inte helt solklart för mig om hon är kille eller tjej. Hon är rätt otrevlig och nongalant; vilket av någon anledning får mig att tro att hon var en kille (ja, fördommar, jag vet). Men ändå, bra!
Men den här rörigheten, låt mig förklara; jag tycker det finns alldeles för mycket konflikter.
- Taylors strävan efter att hitta sin mamma
- Mystriet med historien Hannah skrivit ner
- Eremiten som tog livet av sig - varför?
- Kidnappning av ungdomar - ligger Översten bakom det hela?
- Kärlekshistorien mellan Taylor och Jonah
- Kriget mellan de olika skolorna
- Taylor misslyckande som ledare
- Vad som hände när Taylor och Jonah höll på att rymma för några år sedan
- Tylors konstiga drömmar
Och alla dessa konflikter får sin förklaring i slutet av boken. Innan dess är det bara en villervalla. Det hände flera gånger att jag la bort boken i flera dagar för att jag tröttnade och när jag sen började läsa igen hade jag väldigt svårt att hålla isär karaktärerna.
Ska man ge sig på att läsa Jellicoe Road så rekommenderar jag att läsa den i ett svep. Eller vänta tills filmen kommer ut.
Tummen upp!
Bra grej med att vara inne i en plott-period är att man (läs jag) hinner läsa lite böcker också.
Så jag tänkte passa på och berätta om de två senaste.
Först ut är...
Mitt skrivande: Hilfe, hilfe!
I morse skickade jag ut ett nödmail till min skrivargrupp; jag har kört fast med mitt plottande!
Jag förklarade problemet och frågade om de hade några idéer. Och sen fick jag massor av svar (och uppmuntran).
När jag kom hem lagade jag mat och diskade och fortsatte plotta i huvudet (multitasking for the win). Massor av nya idéer fick jag!
Tack skrivargänget!
Annars, ser ni på TV3 dokumentär? Om transexualitet?
Det hoppas jag ni gör. Mycket spännande!
Ciao!
