....eller varför det är dags att vi skaffar oss en bil.

 

Det har gått i tusen knyck på jobbet sista veckan.

Vid 16:03 sprang jag ut till bussen med oknutna skosnören och sjönk ner på sätet.

Se-mes-ter!!!!

 

Bussen lämnar jobbet och jag lutar mig tillbaka för att sova en stund.

 

En av mina kollegor som också åker med bussen hinner snappa upp att jag ska på semester och börjar fråga mig lite fackliga saker som han hade tänkt ta med mig på måndag. Jag tänker att jag ska kolla upp det och ber om hens telefonnummer...

 

Och upptäcker att jag glömt min mobil. På skrivbordet på mitt kontor.

 

För i F*N!

 

Så, när jag kom en bit på väg fick jag hoppa av bussen, hittade ett tåg tillbaka, fick promenera från stationen till jobbet (tar 30 minuter), hittade mobilen, kollade upp bussar hem, ser att en går NU, skyndar mig ut och... missar den.

 

Min räddande hjälte blev vår chef på underhåll som hittade mig på parkeringen där jag vimsade runt.

 

Och, lucky me, han bor också i Borås.

 

Så jag kom hem, MED mobil.

 

Nu, *ser sig om kring, kusten är klar*

 

SEMESTER!

Jag fortsätter sno pärlor från andra som sagt det så bra.

Här pratar Amanda Hellberg om dramarturgi och gestaltning:

 

http://allaharenbok.blogspot.se/2014/06/ide-stil-och-den-o-sa-viktiga.html

 

 

Kolla in Simonas inlägg!!!

 

Igår satte vi oss på tåget från Borås och slutdestinationen var Orust och min svägerskas familj.

 

Det blev klassisk midsommarfirande med sill, potatis och jordgubbar.

 

Men jag kände mig lite gammal när jag och min man gick och lade oss först (!) halv ett. De andra var tydligen uppe till halv tre...

 

I morse vaknade jag redan halv nio och satte mig i en fåtölj i deras kök med den här utsikten och läste manus. 

 

Det är något magiskt för mig att sitta och läsa i ett hus som sover. Som att stunden som finns här och nu kan försvinna vilken sekund som helst. Och ändå känner jag mig inte stressad, bara lugn...

 

Ingen annan vaknade förrän klockan var elva.

 

Och det verkar som jag lyckats bra med detta manus. De sista kapitlen kunde jag inte sluta böla..

... sa en vän igår.

 

Och ja... det har varit en sådan vår.

I livet utanför skrivandet har det hänt så mycket.

I helgen som var tjänstgjorde jag som tärna på Tessis bröllop.

 

 

Sånt man också behöver göra.

 

Men nu känner jag av att det varit en händelserik vår.

 

I veckan har jag varje kväll tänkt börja på att läsa igenom manuset jag skrev under NaNo i november. Och varje kväll... orkar jag bara inte.

 

Inte heller städar vi, diskar eller tvättar. Hej stökigt.

 

I helgen firar vi midsommar på Orust och det kommer vara minst fyra timmar på tåg. Kanske kan jag få loss tid då... Eller så sover jag bara.

 

Tur att det snart är semester.

 

Hur är det med er energi i sommarvärmen?

Något av det roligaste jag vet är att skriva dialog. Och jag tror det märks, eftersom en av de grejerna jag oftast får komplimanger för är mina dialoger.

 

För ett tag sedan började jag fundera på det där.

Vad är en bra dialog? Och vad är det som jag tycker om så mycket med just dialoger?

På något sätt hör dialoger och undomsromaner ihop; det finns ett driv i dialoger som ofta används i ungdomsböcker som ett verktyg. Dialoger säger dessutom så mycket om boken; om vilka karaktärerna är, om deras relationer, om deras bakgrund. Och något som är viktigt att inte glömma; när de är tysta.

 

En av anledningarna till att jag verkar ha hyfsat lätt att skriva dialoger skulle jag säga beror på tv-serier.

 

Eftersom tv-serier kräver lite mer än filmer, man vill ju att den som tittar ska komma tillbaka nästa vecka och se nästa avsnitt. En av de grejerna som får mig att återkomma till serier är bra dialoger.

 

Och jag tänkte dela med mig av tre tips.

 

 

Här är det främst relationerna inom den egna familjen som visas. Mamman Lorelai och dottern Rorys samstämmighet, medan Lorelai har en helt annan approch mot sina föräldrar. I detta avsnitt vänder på sin pappas ord. 

 

http://www.youtube.com/watch?v=J-QD7tbpOIE

 

 

Jag vet att det finns mycket kärlek i denna serie, men för mig är det mest vänskapen som inspirerar mig, och då främst mellan "the twisted sisters" Meredith och Christina. Här en samling av olika klipp. Är rätt långt, men ni fattar nog ganska snabbt.

 

http://www.youtube.com/watch?v=Sa9wfqYyw7U

 

 

En serie jag tycker är lite extra rolig eftersom jag själv är naturvetare och därför också fattar en hel del av vad doktoranderna pratar om. Men det som jag uppskattar mesr här är de duster som sker mellan Sheldon och Penny. Sheldon är en doktorand som ser sig för lite mer än alla andra och har ingen aning om  det socaiala spelet mellan männniskor fungerar. Penny har en dröm att bli skådespelerska, men har fastnat som servitris på the cheesecake factory. Tur för oss råkar de bo grannar.

 

http://www.youtube.com/watch?v=raVqiQhU-Fw

 

 

 

 

Vad inspireras ni av när ni tänker dialog? Finns det någon tv-serie/bok/film som du tycke är lite extra bra?

Saker som händer  när man är frånvarande från bloggen:

 

Man äter jag-har-skickat-in-manus-till-förlag-glass