"Läs för ditt barn -och vaccinera det mot utanförskap"

 
Så avslutar Martin Widmark (författare till LasseMajas detektivbyrå) senaste läs för livet-podden där han är gäst hos Johanna Lindbäck.
 
De talar om vikten om att läsa för barnen.
 
Gå in och lyssna!
 
 
 
 
ps. Kommer sakna Johanna i podden. Någon som vill vara med och starta namninsamling för att hon ska fortsätta att ha podd. Älskar hennes röst. Och hennes tankar. Eller kan vi få henne att läsa in ljudböcker...?

Saker som händer: Livet

 
I fredags morse 08:28 föddes min son.
 
Han är världens finaste.
 
Mvh/Partisk

Midsommar

Igår satte vi oss på tåget från Borås och slutdestinationen var Orust och min svägerskas familj.
 
Det blev klassisk midsommarfirande med sill, potatis och jordgubbar.
 
 
Men jag kände mig lite gammal när jag och min man gick och lade oss först (!) halv ett. De andra var tydligen uppe till halv tre...
 
I morse vaknade jag redan halv nio och satte mig i en fåtölj i deras kök med den här utsikten och läste manus. 
 
 
Det är något magiskt för mig att sitta och läsa i ett hus som sover. Som att stunden som finns här och nu kan försvinna vilken sekund som helst. Och ändå känner jag mig inte stressad, bara lugn...
 
Ingen annan vaknade förrän klockan var elva.
 
Och det verkar som jag lyckats bra med detta manus. De sista kapitlen kunde jag inte sluta böla..

Eurovision

Tack Österrike.
Tack Europa.
 
Att så många av er fattar rätt beslut. Samtidigt.
Go Conchita Wurst!
 
Sanna, du var bättre än någonsin.

Mina vänner!

Jag har ju redan bestämt att 2014 ska bli ett fantastiskt år.
 
Så idag åkte jag till Sofia (http://www.sofiafritzson.com/) för en uppladdning.
 
Så himla skönt att ha dem, skrivarvännerna.
 
De som vet hur det är att sitta i sin ensamhet och ändå vara helt överlycklig att man är just det; ensam med sina karaktärer.
 
De som förstår frustartionen av att kämpa för att bli antagen och misslyckas.
Igen.
Och igen.
 
De som kan skvallra om vad som händer på bokmarknaden; vem som debuterar, vem som byter förlag och vilket förlag som blir uppköpt.
 
De som man kan drömma med utan att de ifrågasätter det minsta att man pratar om alla miljoner man ska tjäna utan att ens blivit antagen.
 
Och som ibland kan prata om helt andra saker än skrivande.
Livet.
 
Tack!
 
Ni vet vilka ni är.

Snott från Simona som snott från twitter

Marcus Romer @MarcusRomer

The Creative Process

1. This is awesome

2. This is tricky

3. This is shit

4. I am shit

5. This might be ok

6. This is awesome

Nu laddar jag!!!

På torsdag börjar bokmässan, så nu är det dags att bestämma sig.
 
Vilken klänning?
Vilka skor?
Vilket nagellack?
Vilka seminarier?
Vilka bloggvänner ska bokas in för fika?
När ska jag hinna äta lunch?
Vilken choklad ska jag ha i väskan?
 
Borde jag gå och skaka hand med den där redaktören på det där förlaget som just nu har mitt manus?
 
Laddar, laddar, LADDAR!
 
 
 

Jäkla karaktärer till att krångla

Sms-konversation mellan mig och skrivvän:
 
Hon: Jag försöker få mina karaktärera att ha sex. De bara segar.
Jag: Ha, ha! Släng dem i sängen!
Hon: Ja verkligen! De vill bara prata och hålla på, herregud på't bara säger jag! :)
 
Så JOBBIGT det är!

Boktjuven - som film!

Åh, vad jag längtar!!!
 
http://www.youtube.com/watch?v=92EBSmxinus

Struktur? Hjälp finnes!

Har ni tittat på Dan Wells när han förklarar strukturen hur man bygger en historia?
Liten nostalgitripp när han går igenom Harry Potter, Sagan om ringen, Matrix, Star Wars och Stolthet och fördom.
 
http://www.youtube.com/watch?v=KcmiqQ9NpPE
 
Rekommenderas!
 
Ps. Tittade igenom alla fem avsnitten och kollade därefter hur jag bygger upp spänningen i två av mina manus.
Ett följde hans 7-stegsmetod exakt.
Det andra kände jag för att kasta...

Kajsa har varit här!

Det innebär bildkavalkad i lycka!
 
Champinjoner som vi slaktade och stekte i smör och vitlök. Mm!
 
Ser ni fågeln? Det är en bevattninganläggning (Kajsa tycke det ordet var lite överdirvet). Men det spelar ingen roll, jag fick två av dessa fåglar i present av henne. Funkar fin-fint!
 
Vi åt jordgubbar (svenska) med glass och chokladpaj!
 
Vi gick på zoo och tittade på massa djur. Och brände oss...
 
 
 
 
 
 
Klipp efter second hand-shopping.
Längst bak har jag mitt senaste manus, sedan skrivböckerna och längst fram allt "bra att ha" när man skriver; pennor, post its och USB-minnen.
 
Vi bakade macarons/makaroner/macaronger. Ni vet GOTT.
 
Citron, choklad/rom och choklad/kaffe.
 
Om kvällen satt i sommarvärmen på min balkong och pratade mina manus. Fattar inte hur HON kan se på mina manus och bara "men skulle du inte kunna göra såhär...?". Och så visar det sig att DET är svaret jag gått och väntat på.
 
American pancakes till frukost. Här med hallon, avokade, mango och lönnsirap.
 
Sedan var helgen slut och Kajsa åkte hem till Götet igen.
Och jag satte mig på balkongen.
Redigering; here I come!

Releasparty : Solviken

Fina Annika (http://estassy-loven.blogspot.se/) hade bjudit in mig till sitt releaseparty där hon släppte sin debutbok: Solviken (Frank förlag).
 
Den första jag rumlade in i var Ingerun aka Boktjuven (http://www.boktjuven.com/) som också ingår i mitt skrivargäng i Göteborg. Just här provar hon snittarna. (Kolla hur hon matchat skorna med klänningen!)
 

Det var fullt med folk!
 
 
Kvällens stjärna berättade kort vad som sådde fröt till Solviken. Och just här tackar hon oss som rest extra långt för att fira henne.
 
 
Skål Annika! (bild snodd från Boktjuven)
 
 
Mycket blomster blev det.
 
 
Här står jag tillsammans med Annika, Ingerun och Janina (http://bladdrabladdra.blogspot.se/). Janina debuterade med boken "Slottet av is" för bara någon månad sedan.
 
 
Kvällens stjärna med Katarina (http://www.katarinapersson.com/) som fått förlagskontrakt (!)
 
 
Boken. Böckerna!
 
 
Jag fick med mig ett eget ex hem...
 
 
Med en väldigt fin signatur!
 
 
Men när festligheterna var över åkte klackarna av och conversen på.
 
 
Vilken kväll det blev!
 
Återigen, grattis Annika!

Funny overload

Min fästmans bror hade 40-årsfest i lördags.
Jag har inte träffat fästmannens syskon så mycket. Och fästmannen är inte så mycket för det där med att gå på kalas...
 
Vi gick dit vid fem på eftermiddagen och kom hem vid två på natten. Och då var det för att vi var så sjukt trötta.
 
Årets fest!
 
Det var de tre syskonen med familj och så alla kusiner med respektive. Jag var yngst bland de "vuxna". Den äldsta var 52. Och vi skrattade så vi fick ont i magen, åt mat i tre omgångar (och kakor och kaffe däremellan) och fick lyssna till de knäppaste anekdoterna.
 
Och där satt jag, i ett rum fullt av kärlek, och tänkte: denna släkt bjuder jag lätt till mitt bröllop. 
 
Det blev mycket kramar när vi gick. 
En av systrarna fick mig till att med att fälla en tår av lycka när hon började prata om hur mycket hon tyckte om mig.
 
Jag valde rätt.

Brev från Världens Bästa Kristin

 
Ingen är som hon.

Skryt-fredag!

Man är ju lite olika bra på olika saker inom skrivande. Själv är jag ingen fena på att korrekturläsa, jag blir alldeles för blind för min egen text (går bättre med andras). Och jag kan också glömma bort miljön ibland för jag går upp så mycket i mina karaktärer.

 

MEN jag tänkte att nu när det är fredag, snart helg, och solen skiner så ska vi fokusera lite på det positiva. Så jag tänkte bjuda på en liten kavalkad av vad jag är extra bra på inom skrivande. Och jag uppmanar alla er där ute att göra detsamma; skryt för bövelen.

 

Gestaltning:
Det tag en stund för mig att få koll på det här med gestaltning, just för att gestaltning kan visa på så mycket; en känsla, en stämning, en personlighet, en miljö osv. Men nu, fy sjutton va kul det är!

 

När skrattet försvunnit finns ändå värmen kvar. Karin ser på mig över bordet, hennes blick öppen, oceaner av möjligheter.

Det finns något fint och stort här. Som om hon räcker över en liten, ullig kattunge och säger:

Här, känn på pälsen.

Mm.

Känner du?

Ja.

Visst är den len? Och mjuk? Och alldeles fluffig?

Mm.

Så är det nu. Lent, mjukt och alldeles fluffigt.

– Varför tog det slut mellan dig och Robert?

Och DÄR var den trevliga stunden över. Värmen försvinner som någon öppnat gendrag i huset och jag viker in armarna mot kroppen.

– Vaddå då?

 

Eller:

 

Hon kan inte röra sig. Hon kan inte röra sig eftersom Rasse kommer gående emot henne i skolkorridoren.

Hela kvällen igår tänkte hon på hur hon skulle be om ursäkt. Säga förlåt. Kräla i stoftet.

Men så ser hon honom och hon kan inte röra sig.

Inte ropa hans namn.

Inte ens höja handen till hälsning.

Rasse går i en klunga av vänner. De skrattar och buffar. Högljudda röster som träffar hennes hud. Blåmärken av den osynliga sorten.

Han är på väg emot henne. Och när han väl ser henne slutar han le. Blicken blir avvaktande.

Men den är bara avvaktande för en sekund, innan den exploderar i tusen snöflingor. Vita, mjuka flingor som tränger in genom hennes hud och får bubblan inom henne att krackelera. Och då vet hon.

Hon känner tårarna på sina kinder sekunden innan Rasses armar sluts runt hennes axlar.

 

Eller:

 

 – Är den inte lite för tajt?

Det är det första Jonas säger om hennes kläder. Och det är linnet han tittar på.

– Och för urringat… Missförstå mig rätt, du är jättesexig, men är det inte lite väl… vågat?

Missförstå mig rätt. Cissi har aldrig förstått det uttrycket. Själva poängen med missförstånd är väl att de är fel?

– Tyck… tycker du?

– Hmm, du är jättefin… men jag tror det kan vara lite väl…

Orden glider iväg mot fönstret han tittar ut igenom, smackar in i rutan och blir kvar där, hängandes.

– Jaa, du kanske har rätt.

 

Undertexter:
ÄLSKAR undertexter. När man själv knäckt koden blir man (läs: jag) som besatt av att få in dem överallt.

 

Det vita kaklet stirrar anklagande på Cissi.

Hon undviker blickarna och pillar bort lite rester från ett svart nagellack. Hon hinner nästan aldrig måla om naglarna längre. Hinner inte täcka för.

Nu kommer naglarna fram under, gulnade och spruckna. Nerbitna och flagnande.

Hon tittar ner i golvet. Hennes fötter är alldeles bleka och vinterfnasiga.

Kaklet stirrar.

Cissi forsätter pilla bort nagellacket. Det bildas en liten svart hög under toalettstolen. Den ser sorgsen ut.

Hon böjer sig ner och blåser så flagorna sprids över golvet, virvlar in under badkaret.

Gömmer sorgen i mörkret.

 

Eller:

 

– Jag tycker du är knepig.

Jag hade inte tänkt säga det högt, men orden glider ur mig lika lätt som mjukglass smälter i solen.

Karin skrattar och sjunker ner på golvet bredvid mig. Hennes arm snuddar mot min; hud mot hud. Hud…

– Knepig? Ja, det är väl nåt…

Jag ser över på motsatta väggen där det hänger en stor tavla med två hästar på bete; en brun och en vit. De står i olika hagar och betar med ett stängsel som skiljer dem åt.

– Jag tycker du är speciell, säger Karin.

Jag vänder mig mot henne. Hon sitter så nära, så nära.

– Näe… Det vet jag inte. Jag är precis som alla andra.

Hon skakar på huvudet. Sakta.

– Näe, inte alls som alla andra.

Jag försöker titta bort, men våra blickar har hakat i varandra; krokar som inte alls känns vassa, linor som inte alls känns spända.

Jag sväljer, slickar mig om läpparna, lutar mig fram och hinner tänka “det här händer inte”.

 

 

Textstyckena är tagna från mina två manus ”Krossade tomater” och ”Du är speciell”. Båda ungdomsromaner.

På tal om negrer och rasister

Marika Carlsson är fantastisk!
 
Sex minuter in.
 
http://www.svtplay.se/video/1076057/5-3-18-15
 
Extra roligt är det eftersom hon är uppväxt i mina hemtrakter. Lyssna på dialekten; är den inte för härlig!

Tips

Har ni läst Janinas gästinlägg på debutantbloggen?

http://debutantbloggen.wordpress.com/2013/03/03/gastbloggare-janina-kastevik-om-och-hur-kommer-det-att-du-valde-att-skriva-just-en-barnbok/

Gör det. Fick mig att känna färgerna igen.

Music baby!

Det fantastiska med Spotify är att man bara "klick, klick, klick, åh här var ett band jag aldrig hört talas om förut, undra hur de låter..."
 
Häromdagen hittade jag bandet Imagine Dragons.
 
Och första låten, Radioactive, passar mitt nya manus perfekt. I alla fall melodin, texten får man nog vara lite mer filosofisk med.
 
Imagine Dragons – Radioactive
 
Lyssna på låten, tänk; mörker, en storstad där det alltid regnar och tänk död, massa död. Och blod. Och en tjej som måste stå upprätt och stänga alla känslor inne.
 
There you go!
 
 
Ps. Och när jag kom till dagens spinningpass var denna låt med. Jag ser det som ett tecken.

År 2012

Jag tänkter inte gå igenom månad för månad vad som hänt, för det har inte hänt så mycket.
 
Jag har i år:
- skrivit två manus (inne på förlag just nu).
- startat upp en himla trevlig skrivgrupp med fyra andra donnor runt Göteborgs-området.
 
Så ja, det var ganska fort avklarat
 
När det gäller andra saker i mitt liv har det hänt tusen saker; mitt första fasta jobb, ny lägenhet (nyrenoverad) i ett fantastiskt område, jag förlovade mig och fästmannen bytte karriär. Well, det var kanske inte tusen, men ni fattar. Det andra har varit lite större i år än skrivandet.
 
Men istället för att titta bakåt tycker jag vi vänder blickarna framåt.
 
Jag tror att 2013 kommer bli ett fantastiskt skrivår.
Finns så mycket att se fram emot!
 
Gott Nytt på er!

Världens coolaste mormor

Idag fick jag och fästmannan finbesök av nästan hela släkten i vår lägenhet. 
 
Nästan direkt hittade mormor en av fästmannens gitarrer till Guitar Hero.
- Vad är det här?
Fästmannen förklarade, medan hon lyfte upp gitarren. Sen hängde hon den runt sin hals.
- Hur gör man då?
 
Två minuter senare hade fästmannen fått igång spelet och mormor stod och lirade som hon inte gjort annat i hela sitt liv. (Okej, överdrift, men det är så jag såg det).
 
Jag önskar jag blir som henne när jag blir stor.
 
 

Ordet är ditt!

- en blogg om skrivande

RSS 2.0