1 900 ord. Och vissa scener kändes riktigt bra.

 

Läste några gamla kapitel för att minnas stämningen. Fick hålla mig för att inte börja gapskratta. Jag är rätt störd ibland ( eller ja, en av mina karaktärer, men om hon får er att skratta också så kommer jag ta på mig HELA ansvaret).

 

Hann med rabarberpaj, dopp i större pöl och filosofiska samtal i Alingsås också.

 

Och i Borså missade jag bussen och blev "tvungen" att stanna till på espresso house för en kopp te. Kände in känlan. Det är här jag ska bo alltså. Känns bra.

 

Eller ja, inte på espresso house alltså. Utan i Borås.

 

Blir bra.

Jag är nervös, go vänner.

 

Under drygt en veckas tid har jag inte skrivit ett ord på mitt manus och idag är det dags att börja igen...

 

Och jag har nog egentligen ett bra upplägg...

 

Jag ska åka till Borås och fixa skoinlägg (en resa på 1 timme) därefter ska jag till kusinerna i Alingsås (en resa på ytterligare 1 timme) och någon gång framemot kvällen ska jag bege mig tillbaka till götet (tar typ 40 minuter).

 

Jag har alltså en total skrivtid på 2 timmar och 40 minuter. Och eftersom jag skriver som bäst på resande fot vill ajg tro att det ska gå bra. Samtidigt... 

 

Tänk om jag tappat tonen? Tänk om jag inte alls fattar hur jag tänkte? Tänk om jag sitter där i mina 2 timmar och 40 minuter och det enda som kommer ur mig är suckar?

 

Fast jag känner de här karaktärerna. Jag VET ju hur historien ska löpa. Och efter längre uppehåll är det okej om det gåt lite seeegt.

 

Eller hur?

Under en veckas tid har jag:

• Flugit bort och hem
• Solat på kritvit strand
• Badat i ett turkosblått hav
• Ramlat i turistfällor
• Fått skavsår
• Shoppat
• Ätit fantastiskt god mat
• Ätit fantastiskt äcklig mat
• Kompenserat den fantastiskt äckliga maten med att häva i mig glass
• Grälat med min sambo
• Haft siesta
• Läst bok
• Lyssnat på ett språk jag inte förstår
• Blivit brun som en pepparkaka (okej, inte, men det finns märken efter min bikini)
• Lärt andra svenska att nej, det är inte maneter, det är sjöpungar och nej, de bränns inte
• Blivit utstirrad av den lokala befolkningen
• Tittat på sjukt snygga skor
• Provat sjukt snygga skor
• Insett att sjukt snygga skor och mina fötter inte verkar vara konstruerade för varandra
• Inte skrivit ett enda ord på mitt manus

Den första veckan med mitt ny-gamla manus skrev jag som en nu och kände mig nöjd med mina 10 000 ord. Hann 1/4.

 

Förra veckan (alltså vecka nr 2) skrev jag ytterligare 1/4. Och jag har INGEN ANING om hur. Jag var i Småland och skrev en liten stund här och en liten stund där. Tyckte inte jag kom någonstans. Och WHAM jag är halvvägs i min historia. What?!

 

How?

 

Ska jag vara glad? Eller?

 

På plussidan har jag semester. Och har börjat skriva dabok igen. Har avstannat med det skrivandet pga annat skrivande + väldigt trött efter långa resor till jobbet. 

 

Jag gillar semester...

Jag är hemma hos föräldrarna några dagar. De ska vakta min katter medan jag och sambon är på Sardinien, så ja...

 

Och jag måste säga, finns ingenstans sommaren är så fin som här.

 

Ni vet, vakna och gå rätt ut i trädgården för att plocka jordgubbar från landen (ja de har två) till att ha i frukostfilen.

 

Ta en tur till havet och sitta på mysigt fik.

 

Kura ihop sig under en filt med lillasyster, se på film och dricka hemgjord flädersaft.

 

Titta på katterna som är ute i en trädgård för första gången i sitt liv.

 

Sitta på altanen och skriva.

 

Titta på systerdotter (1 år och 8 månader) som just nu mest pekar på saker och skrattar. Ingen vet varför.

 

Och köra bil. Helst glida omkring på landsvägarna med nedvevade rutor och hög musik (Helst Manson, men just nu får jag nöja mig med P!nk).

 

Det enda som saknas just nu är en tur med båten. Tyvärr verkar vädret inte visa sig från sin soligaste sida. Men det är lugnt. Jag är mer än nöjd.

 

Det enda jag saknar är min sambo. Men ibland är det skönt att sakna lite...

 

Har min första semesterdag idag. Min första riktigta, betalda semester EVER.

 

Hur gör man?

 

Jag började med att åka ner på stan och byta en väska som gått sönder. Fikade med fina Kajsa och hennes mamma.

 

Sedan köpte jag en ny kalender till mig. Och fick med mig Amanda Hellbergs "Jag väntar under mossen" i farten. LÄNGTAT efter denna bok. Trevlig sommarläsning. Hoppas jag.

 

Sedan blev det nytt café och lunch. Har med mig datorn och skulle skirva lite. 

Men efter att jag ätit blev jag alldeles matkomig... så nu är jag inte alls pepp. Bara trött.

 

Första veckan med mitt nya skrivprojket klar. Jag skrev drygt 10 000 ord på 5 dagar. Har kommit en 1/4 av mitt manus. Gisses! Det går lite för bra.

Eller?

 

 

 

 

 

Blev 2 440 ord igår. Eller om det var 2 449...? Anyway, känner mig extremt stolt!

 

Skrev sådär 1 200 ord på väg till jobbet i morse. Hoppas på att kunna skriva över 3 000 ord idag. I morse läste jag igenom lite av det jag skrev igår. Känns bra MEN jag slås av att scenerna är så himla korta... Jag gillar visserligen korta scener/kapitel... Men ändå, kan man göra dem FÖR korta?

 

Sjukt nöjd över att jag lyckats få med lite miljö i scenerna redan vid första utkastet! Annars brukar jag ALLTID glömma miljö och få lägga till det i efterhand.

 

Och, bara så att ni inte glömmer det, ÄLSKAR Scrivener!

 

 

Japp!

 

Nu har jag alltså börjat. I morse skrev jag de första 1,5 scenerna till mitt ny-gamla manus.

 

Trodde det skulle vara knepigt, men det gick förvånansvärt lätt. Ska erkänna att jag skrev rätt långsamt... Var länge sedan jag skrev i förstaperson sist också. Men som sagt... känns bra.

 

Fick förfrågan när jag vill att manuset ska vara klart.

 

Ja, har jag första utkastet klart v. 33 så skulle jag vara glad (då börjar jag åka bil till jobbet igen).

 

Men annars får innan bokmässan (v 39) duga. Tog mig tre månader att skriva förra manuset, så tre månader känns som en rimlig gräns.

 

Går det farmåt för er?