Nano no more
Idag är sista dagen på NaNo.
Och det är nu alla de som varit med räknar orden.
Men jag gjorde ju en liten specialare i år; jag skrev inget nytt jag redigerade.
Och i redigerigen försvann en konflikt och därmed 3 000 ord. Så nu är manuset inte lägre över 50 000 ord, vilket det var tidigare.
Men redigeringen blev klar. Och manuset är nu hos två testläsare.
Bara att hålla tummarna för att de inte kommer tillbaka med samma kommentarer som lektören som läste manuset innan denna redigering.
Hoppas det är bättre.
Under jul kommer jag redigera igen.
Sista gången innan det åker in på förlag är det tänkt.
Sedan börjar väntan igen...
Mitt skrivande: Nästa projekt
När jag har ett barn i magen som faktiskt skulle kunna överleva om det föddes i detta nu så blir ju hela grejen med att bli förälder mycket mer påtaglig. Jag är på väg in i en helt ny fas i livet.
Men något som verkligen irriterar mig är att när jag pratar med min omgivning om skrivandet numera tittar de på mig med förvånad blick och säger:
- Skrivandet? Ha! Det kommer du inte hinna med framöver!
- Skrivandet? Ha! Det kommer du inte hinna med framöver!
Och det är klart jag fattar; när väl Janne kommer till världen kommer prioriteringarna bli annorlunda. Klart jag fattar att han kommer ta tid och ork och allt sånt.
Men människor som tillhör "de skrivande" skriver inte bara när de sitter framför datorn. Skrivandet är en process som ständigt pågår. Vi tjyvlyssnar på folk på tåget, läser en fackbok för att bredda våra vyer, tar kort på miljöer som insiprerar, kluddrar idéer på baksidan av kvitton. Vi slutar inte skriva även om vi inte sitter framför datorn.
Så, med det sagt går jag och spånar på nästa projekt.
Just nu vilar manuset jag redigerar och ska igenom ytterligare en redigering innnan jag skickar till förlag i januari.
Så Janne, även OM du kan överleva utanför magen just nu, skulle jag uppskatta om du stannar kvar ett tag till, okej?
*tystnad*
Vi behöver öva lite på vår kommunikation...
Och eftersom jag kommer vara föräldraledig nästan hela våren och hela varma, soliga sommaren (ja, jag har beställt sol till sommaren 2015) blir jag lite.... Jamen, busig.
Många som blir utgivna "börjar skriva" under sin föräldraledighet.
Jag som redan är igång känner att jag kanske skulle ge mig på ett projekt som känns lite mer risky än det jag skrivit tidigare...
Här är i alla fall kandidaterna:
- Något om mobbing (9-12)
- Något om att bli dömd efter sin hudfärg (15+)
- Fyra barndomsvänner ses som vuxna och mörka hemligheter kommer upp till ytan (vuxen) !
- Hur vi i vardagen sabbar för oss själva i kampen för att uppnå jämställdhet (debattbok) !!
- Redigera om manus med övernaturliga inslag och illustrera till (crossover) !!!
- Prosalyriksprojekt
- Skriva om genetic sexuell attraction (vuxen)
- Något om att bli gravid vid fel tillfälle (crossover)
Så... Ska vi rösta om det här eller?
Alla för säger ja.
JA!
Och om någon undrar varför jag är uppe i denna tidiga timme. Varit vaken ett tag.
Jannes fel, of course.
En smålandshelg i bilder
Fantastiskt väder
Fantastiskt promenadsällskap
Fantastiskt fika
Fantastiskt pepparkaksbak
Fantastiskt snabbt bakande
Fantastiskt god pepparkaksdeg
Fantastiskt moment när maken och systerdottern gjorde äckliga tårtor med daggmaskar på i Alfonsspelet
Fantastiska rumpor
Go Camilla!
Har ni sett den nya ICA-reklamen med Camilla Läckberg?
Jag har inte läst en endaste av Camillas böcker, men fy sjutton va hon bjuder på sig själv!
Love it!
Jag är så trött...
...att jag inte orkar resa mig från soffan och gå till sängen.
Det är inte ens något bra på tv.
!
Och så längtar jag efter jul.
Oklart varför...
Fyll min bägare, ända upp och över!
Jag såg på reprisen på Så mycket bättre tidigare idag.
Men GUD.
HUR har jag missat Familjen? Jag menar, jag har ju hört en och annan låt, men hur är detta inte ett av de band jag lyssnar på? Hur finns de INTE på någon av mina låtlistor?!
Skärpning!
*går och vältrar mig i underbara sångtexter*
Helgen i korthet
Igår var en bajsdag.
Mina hormoner var all over tha place och inget min man gjorde var gott nog.
Jag såg att det han gjorde var bra, rent logiskt visste jag att han gör inget fel just nu. Ändå bört jag ihop och tyckte att han gjorde fe-he-he-el.
Mm. Redan vid två ville jag gå och lägga mig för att dagen skulle vara över.
Idag känns det bättre.
Maken gick upp en timme innan mig och lät mig sova lite längre. Sedan serverade han varma croassanter med svart vinbärsmarmelad och grönt te till en bra film.
Nu har jag duschat, tagit på mig en helt ny gravidtröja som inte sitter åt lika mycket som mina vanliga tröjor och valt nagellack jag ska måla senare idag.
Och nu ska jag skriva.
Ibland behöver man bryta ihop för att bita ihop.
Jag tror denna redigeringsrunda kommer bli klar idag...
Vad ska jag göra resten av November då?
Dagens undran...
Vad läser Fredrik Backman när han vill läsa något roligt?
Om någon undrar...
Det var visst inte ligamentsmärtor.
Jag har två cystor på högra äggstocken.
Jamendåså.
Hurts like hell och jag kan inte göra något åt det.
Bara knarka alvedon...
Men eftersom det i somras offentliggjordes studier som visar att gravida kvinnor som äter paracetamol har en ökad risk att få barn med ADHD.
Well.
Det kommer bli en låååång vinter...
Läs för livet
Jag som älskar Johanna Lindbäcks böcker blev väldigt glad när hon blev läsambassadör.
Och igår började jag lyssna på hennes podd "Läs för livet".
SÅ UNDERBAR!
Dels är Johannas röst så himla behaglig att lyssna på och ämnena de avverkar är så himla spännnande.
Igår lyssnade jag både på avsnitt 1 och 7.
I avsnitt 1 pratar Johanna med Gunilla Molloy, lektor vid Stoskholms universitet, om Pisaundersökningen och varför killar läser mycket mindre än tjejer. Finns mycket intressanta diskussioner här om hur man får en mer läsande klass och varför man ska skippa den klassiska recentionen.
I avsnitt 7 diskuterar Johanna med författaren Anna Charlotta Gunnarsson om att kvotera in karaktärer i sina manus, dvs att försöka sprida mångfald bland de ungas läsande.
Och det där med att kvotera in blev jag så himla fasinerad av.
Jag kan tycka att kvotering när det kommer till t ex arbetsplatser eller bolagsstyrelser kan vara ett problematiskt ämne. Jag jobbar själv på en mansdomnierad arbetsplats och då tycker jag inte att vi borde ha fler kvinnor på högre poster "bara för att". Det finns liksom inte så många kvinnor att tillgå... Och därför tycker jag frågan inte blir helt självklar.
MEN när det gällde böcker blev det så självklart att det finnas en mångfald. Jag har aldrig tänkt på det som "kvotering" tidigare, men här är jag helt för.
Ofta försöker jag hitta något "oväntade" karaktärer som sticker av något från det vanliga.
I manuset jag jobbar med nu har jag t ex en kvinnlig präst med utländskt påbrå (fast hennes bakgrund nämns aldrig) och en manlig konfirmandledare som är homosexuell. Det finns också en frånskild kvinna som träffat en ny man och en tjej som inte vill ha sex innan hon gifter sig.
Jag är en vit kvinna från ett litet samhälle där de enda invandrarna (när jag växte upp) var pizzabagarna. Det var först på gymnasiet jag hamnade i samma klass som tre bosnier och tre asiater. Och i min lilla by började dyka upp öppet homosexuella i samband med att jag flyttade därifrån.
Ändå känner jag att det är min plikt att porträttera mångfald i mina manus.
Johannna nämner dock i podden att det inte skulle kännas naturligt för henne själv att ta mångfaldssteget för långt pga hon inte har den erfarenheten (också vit kvinna med trygg bakgrund).
Men själv känner jag att jag VILL ha den erfarenheten. Jag kan inte påstå att jag har den, men ju mer jag tänker på det, ju mer vill jag ha med den.
Hur känner/tänker ni om kvotering?
Jag är nämligen helt för.
Gravida kvinnor - jag känner med er!!!
Förra veckan var jag sjukskriven,
Igår var jag och provjobbade. Det gick okej så länge jag pumpade kroppen med alvedon. Men så fort alvedonen slutade verka fick jag ont och problem med att gå. Och det kändes ju....sådär...
Så på eftermiddagen ringde jag till förlossningen, det kändes som jag behövde prata igenom situationen med en läkare.
Och de har ett superidiotiskt system här att man ALLTID måste ringa till sin barnmorksemottagning först och så får DE kontakta och förvarna förlossningen att jag behöver en tid. Och sedan måste jag ändå ringa själv till förlossningen. Och så säger de "kom vid elva", vilket betyder att jag får träffa läkaren vid två (har hänt två gånger).
Jag tänkte att jag nog kunde skippa det steget, jag var ju där förra måndagen, jag behöver ju bara få ett sjukintyg eller en rekommendartion på nästa steg.
Men icke.
Jag ringer förlossningen och de ba:
Du måste ringa till din barnmorskemottagning. De ska ha läkartider (vilket de aldrig har).
Du måste ringa till din barnmorskemottagning. De ska ha läkartider (vilket de aldrig har).
Så jag suckar och ringer barnmorskemottagningen.
Och HON kollar upp min journal.
Hon: Men... läkaren du träffade på förlossningen förra veckan har skrivit i din journal att du gärna fick återkomma till förlossning om smärtan inte gav sig. Desstuom har vi inga lediga läkartider förrän i december.
Jag: Suck.
Igår orkade jag bara inte ta tag i det.
Så jag ringde tillbaka till förlossningen nu på morgonen.
De ba (med ett tonläge som om JAG gör helt fel): Men du ska ju EGENTLIGEN söka läkare via din barnmorskemottagning.
Jag ba: De har ingen läkartid förrän i december.
De ba: Jaha... Men jag är bara nattsköterska JAG vet inget.
Jag ba: Ne...he?
De ba: Du ska få numret till specialistmödravården och så får du ringa och prata med dem. De har telefontid mellan 8-8:30.
Jag ba: Biter huvudet av den där jäkla barnmorksan på förlossningen.
Okej inte.
Nu sitter jag hemma och väntar på att klockan ska bli åtta.
Tema: Kladdkaka
Idag är det kladdkakans dag.
Väldigt viktigt att uppmärksamma!
Idag gör jag den efter Leilas recept och slänger in lite choklad med hallonsmak. Formen är kantad med kokkos.
Känner dessutom att jag kan unna mig lite extra choklad då jag är sjukskriven OCH varit hos tandläkaren som gav mina tänder beröm.
Mannen har dessutom uppfunnit ett nytt ord:
"Det börjar lukta kladdkakigt".
kladdkakigt
SAOL nästa!
Mitt skrivande: Det här med att redigera...
... eller skriva över lag.
Ibland tänker jag att det är världens bästa intresse.
Det är ju så himla roligt!
Man brukar ju prata om att "ge ut en bok" ligger på topp tre bland saker folk vill göra.
Jamen, hur kan de låta bli?!
Känslan när man skrivit ett manus som man själv tycker om och någon annan ba:
Jag älskar den här karaktären!
eller
En sån himla bra konfilkt
eller
Dina sexscener är så trovärdiga
Iiiiiiii!!!!
Hur kan man INTE skriva?!
PS
Jag har inte tittat på TV en enda gång idag.
Sjukt stolt över det!
Första dagen - jag har överlevt och inte blivit arresterad
Jag vaknade när mannen skulle till jobbet.
Så jag gick upp och tände lite ljus, åt frukost medan jag lyssnade på Deckarpodden.
Sedan redigerade jag, stickade lite, lyssnade på lite mer podd, fikade lite.
Ja ni vet.
Jag hade det rätt gött.
För jag är ju inte sjuk som i illamående och sängliggande - jag har ont när jag rör mig. Så sitter jag bara still är det nästan som semetser.
Jag trodde att jag skulle bli uttråkad, men so far not.
Jag kände mig bara...tillfreds.
Tills dess polisen knackade på fönstret.
Ja, här satt jag och lyssnade på Deckarpodden och de pratade om alla konstiga senarier där de ser mördare bakom varje hörn och alltid tror det värsta om alla situationer.
Och DÅ, knackar POLISEN på mitt förnster.
Han vinkade och ja... en vinkande polis kanske inte var så illa...?
Jag gick ut i trapphuset iklädd mjukisbyxor, morgonrock och raggsockor och tänkte "Äh, jag har en gravidmage, ingen kommer titta snett på om jag klär mig såhär mitt på dagen. Och ingen kommer våga arrestera mig i det här skicket. Hoppas jag..."
Men polisen ville bara bli insläppt, han och hans kollega skulle till några på våningen över.
Varför vet jag inte. Jag vågade inte fråga heller.
Men han tackade så gott och jag gick tillbaka in i min lägenhet.
Låste dörren ordentligt.
Sedan lyssnade jag vidare på podden...
"En veckas sjukskrivning"
sa läkaren på förlossningen igår.
Ja...ha?
Jag som fick panik när jag var hemma EN DAG förra veckan.
Jag ska ta det lugnt.
Mina ligament måste få en chans att läka.
Så.
Idag ska jag skriva, lyssna på poddar (det är som ett gift när man man väl hittat dem), sticka och måla naglarna.
Och kanske ringa till folk. Har varit extremt dålig på att ringa till folk senaste tiden...
