Ja, här blir det inga barn gjorda...

 

Men en vän till mig har precis debuterat med sin första e-novell i en serie av sju (?).

 

Läs mer om henne här: https://izadoramelodyfrost.wordpress.com/

 

Mer om novellen här: http://readsofmine.wordpress.com/bocker/vardagserotik/

 

Tyvärr har Borås bibliotek stoppat alla e-lån.... så jag kan inte läsa novellern själv.

 

Bu-hu.

 

Lättnaden.

Så. Klart!

 

(for now)

 

Ingen datorkrasch denna gång (vilket annars blivit en liten tradition).

 

Däremot slutade internet fungera precis när jag skulle maila iväg manuset.

Upptäckte också i sista kollen att när jag tryckte på "Compile" i Scrivener blev alla ord som var kursiva understrukna istället.

 

Fel. Fel. Fel.

 

Jag tror jag lyckades åtgärda det, men om ni, förlagen hittar ord som är understrukna, de ska vara kursiva.

 

Sorry about that.

 

Nu redigerar jag annat manus till inskick i maj.

 

Och under sommaren blir det mitt NaNo-projekt.

Håller på att längta ihjäl mig efter mina pojkar Gabriel och David. Har inte ens läst det manuset i helhet.

 

Vilket fantastiskt skrivår!

 

 

Han: Är det inte semledagen idag?

Jag: Idag?

Han: Mm.

Jag: Nej, det är i början av mars.

Han: Nej, jag är helt säker på att det är idag.

Jag: Men... Det är väl på en tisdag?

Han: Så... idag?

Jag: Du menar... att du...

Han: Mhm!

 

Ja, jag är trögtänkt.

Vi åt semlor till efterrätt.

Eller "Frost" som en heter på svenska.

Har ni sett den filmen?

 

Om inte, se.

Det är en order.

 

Tio minuter in i filmen satt jag och storbölade.

Första scenen handlar om två systrar; lillasysten kan inte sova och tvingar upp storasystern för att bygga en snögubbe. Och så leker de i snön.

 

Maja. Då tänkte jag på dig, på oss. Du och jag.

 

Samma skapare som till "Tassel". Och det märks.

Kommer nog se om den redan nu i helgen.

 

Är så himla svag för fina syskonrelationer.

Och det får mig att längta lite extra efter att redigera mitt NaNo-projekt. Mycket om syskon där...

Jag till fästmannen: Kommer du ihåg när jag lovade att stötta dig i att vi inte skulle äta sötsaker?

Han: ?

Jag lyfter upp en sockerbulle jag "råkat" köpa med mig från affären.

Jag: Jag är en väldigt, väldigt dålig flickvän.

Han: Oh, you'r the amazing chemist!

Jag: I'm the only chemist.

Ni vet, alla säger ju det; skrivandet och läsandet hänger ihop.

 

2013 var ett dåligt läsår för mig.

Och jag tror inte jag riktigt fattat varför förrän igårkväll.

 

En av grejerna Kristin Ohlsson berättade om igår var när hon var tonåring och skickade ett brev till sin favoritförfattare (som jag redan glömt vem det var), med frågan: Hur blir man författare?

 

Hon fick svaret:

- Välj en genre

- Läsa allt i den genren

- Skriv något bättre!

 

Och då.

*klick*

 

2013 läste jag extremt lite ungdomsromaner.

Jag fick för mig att jag skulle läsa massa böcker som kom ut som det kändes att jag "borde" läsa.

 

Dum idé...

 

Så, nu har jag lärt mig.

 

Och reserverat 10 ungdomsböcker på biblioteket.

Det ska vara lustfyllt att läsa.

Är det inte lustfyllt - byt bok!

Jag började med en räkpanini på kulturhusets café och allmänt snack med min skrivarcirkel.

Så härligt att se deras energi och skrivarglädje; det smittar så!

 

 

Sedan gick vi på författarkväll där Kristina Ohlsson under en timme berättade om sitt skrivande liv; som började med randiga katter och hitils lett till åtta böcker.

 

Tyckte också det var härligt att höra på någon som skriver i ett sådant rasande tempo.

I år ger hon ut tre böcker; en faktabok, en barnbok och en deckare.

 

En deckare tar 7-8 veckor för henne att skriva (råmanus då). Ett barnmanus 3-4 veckor. 10 sidor om dagen.

 

Tempo.

 

Och hon känns så härligt opretantiös.

Det är klart hon ska skriva, det är ju det roligaste som finns. Hon ser inget konstigt i det.

 

Och trots att debuten kom 2009 kan hon redan nu skriva på heltid. Hennes debut var antagna av förlag i sex andra länder redan innan den hade kommit ut på svenska.

 

Bra författare?

Bra förlag?
Bra agenter?

 

Alla tre?

 

För mig som fortfarande står utanför förlagsvärlden och fått ont i handan av att knacka på dörren utan att någon hör är kvällar som dessa oerhört viktiga.

 

Oerhört.

 

Känslan av att: Kan hon, kan jag.

 

Sa jag att hon var rolig var också?

 

Kan hon, kan jag.

Det är lördag, jag har ingenting planerat, men ingen aning om vad jag vill göra.

 

Jag läser två sidor i en bok.

Kollar mailen.

Skriver några ord på ett manus.

Diskar lite.

Kollar någon blogg.

Planerar inför skrivarcirkeln.

Skriver några ord på ett annat manus.

Läser några sidor till.

 

Rastlös.

 

Fruktansvärt rastlös...