Guillou

Jag har haft svårt att motivera mig själv till läsning det senaste, ingen aning om varför.
Ord-trött kanske?
 
Men i fredags kväll bestämde fästmannen att vi skulle gå och lägga oss tidigare för att ligga i sängen och läsa.
 
Sagt och gjort, jag läste första sidan på typ fyra-fem böcker innan jag faktiskt hittade en som fångade mitt intresse. Och jag blev själv rätt förvånad; "Ordets makt och vanmakt - Mitt skrivande liv" av Jan Guillou (Piratförlaget, 2010).
 
Jag är rätt kluven till Guillou; gillade "Ondskan", men tvingade mig igenom första Arn-boken (och då älskar jag annars medeltid) och läste därför aldrig de andra delarna. Ska erkänna att jag aldrig läst mer än så av honom. Däremot har jag läst artiklar som dykt upp om hans författarskap och de gångerna har jag uppfattat honom som en riktigt rolig gubbe.
 
Och det var just det som fångade mitt intresse när jag jag försökte hitta en bok att läsa; humorn.
 
Det finns två sätt att roa en läsare (anser jag), Antingen skriver du saker som gör att läsaren garvar. Eller så skriver du en historia med en en humoristisk underton som får läsaren att småle.
 
Jag är väldigt förtjust i den senare typen av böcker; där humorn inte är där för att vinna gapskratt utan för att driva historien framåt. Det är en av anledningarna till att jag är så förtjust i klassiker; den humoristiska/ironiska tonen förekommer oftare där. Personliga favoriter där är Jane Austins "Stolthet och fördom" och Fjodor Dostojevskijs "Brott och straff". Helt olika typer av böcker, men det finns en humor i språket som lockar mig; en ton som talar direkt till mig som läsare.
 
Samma typ av humor finns det i "Ordets makt och vanmakt". Jan Guillou berättar om hur han som "valp" trillade in i jornalistvärlden. Han pratar om sig själv som "han", eftersom han vill distansera sig själv från den unga mannen han var; naiviteten och självgodheten. Han stannar också upp i berättandet då och då när han blir osäker på vissa detaljer, minnet sviker honom. Var det en vårdag han fick beskedet? Eller var det mitt i sommaren?
 
Historien känns väldigt nära och långt bort samtidigt. Som jag sitter bredvid Guillou när han berättar om sitt liv som ung. Ett liv som han kanske skäms lite över, men som också tagit honom dit han är idag.
 
Men det ger mig också hopp.
 
Guillou trodde han skulle skriva svåra böcker som skulle bli publicerade i små upplagor, skriva finlitteratur. Det tog ett tag innan han hittade sitt fack.
 
Och det är väl det härliga med att vi alla har en ungdom; att vi får vara övermodiga och göra fel, att vi får chansen att hitta rätt.
 
Det ger mig hopp.
 
Han hade drömmen om att bli författare.
Och han blev det, på omvägar måhända, men det är nog oftast så det går till.
De där omvägarna behövs nog för att vi ska kunna växa.
 
Varje gång jag blivit refuserad och läst igenom mitt manus har jag tänkt "Vad bra att de refuserade, jag är inte redo än".
 
Med åldern växer erfarenheterna; i livet och i skrivandet.
Och det gör oss bättre.
 
Om jag läst klart "Ordets makt och vanmakt"?
Inte än, men det tar sig.
Man kan inte småle för mycket här i livet.

Läsåret har startat!

Och som det gick undan:
 
Så gör jag - konsten att skriva av Bodil Malmsten
 
Jag har aldrig läst något av Bodil tidigare, men insåg ganska snabbt att jag måste göra något åt det. Det känns inte som jag sitter och läser en bok, det känns som jag lyssnar till någon som berättar. Kapitlen är korta, underfundiga och lärorika. Och emellanåt dyker det upp några sidor med bara bilder (vilket är bra, det är då jag passat på att lägga boken ifrån mig för att kunna sova). Boken känns väldigt genomtänkt, samtidigt som Bodil ständigt ifrågasätter sig själv, vilket gör att jag samtidigt undrar... är hon färdig än? Jag tycker om Så gör jag väldigt, väldigt mycket. Men jag tänker också; detta är en bok för den vane skribenten. En nybörjare skulle nog ha svårt att förstå Bodils kast i texten; hur hon sätter upp regler för att bryta emot dem i nästa. Vilket också bara understryker det hon hela tiden säger; det är DIN text.
 
 
 
Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg (klassiker!!!)
 
Jag har länge varit en stor beundrare av herr Söderberg, enda sedan jag läste Doktor glas. Men det är först nu jag gett mig på att läsa något av hans andra verk. Boken handlar om kärleken mellan Lydia och Arvid; den är förbjuden och de kan inte få varandra. Lydia gifter sig med en annan man och Arvid hittar också, efter en viss tid, en egen fru. Men några år senare återförenas Lydia och Arvid av en slump och de kan inte låta bli att inleda ett förhållande.
 
I slutet av boken berättas det om att när Hjalmar skrev Den allvarsamma leken så kom han bara sig för att skriva första scenen. Reseten av boken skrevs långt senare. Och detta tycker jag märks. Jag blir förvirrad av berättarperspektivet och vet först inte vem som egentligen berättar historien. Jag känner inte heller att historien fångar mig på det sättet som Doktor glas gör. Hindrena finns där, men jag upplever inte att jag får KÄNNA när jag läser boken. Får nog läsa Dokotor glas ett varv till för att uppleva lite himmel.
 
 
 
Konsten att skriva en bästsäljare av Katarina Lagerwall och Lina Wennersten
 
Enda sedan jag avr på ett seminarie som Katarina och Lina höll på bokmässan för 1,5 år sedan har jag velat läsa boken. Och i mellandagarna klickade jag hem den från Tidningen Skriva
 
Författarna i boken har tittat över den svenska bokmarknaden och försökt utröna varför vissa böcker säljer mer än andra och vad de har gemensamt. Jag ska säga att jag var något tveksam när jag började läsa; det blir ibland mycket fokus på deckare och deckare är inte riktigt det jag läser... Men ju längre jag kom in i boken, desto mer uppskattade jag den. Visst domineras den av våra deckar krungar/drottningar, men det är för att deckare är det svenska vill läsa om just nu. Vad säger att det kommer vara detsamma om tio år? Om tjugo? Konsten att skriva en bästsäljare är uppbyggd av rent statistiska undersökningar och intervjuer och tips från bästsäljarförfattare. Det finns många citat jag skrattar högt åt (inte minst Guillou och Leif GW Persson, och då har jag inte ens läst deras böcker). Och så är det skönt att se att även "de bästa" har dåliga dagar och kämpar mot skrivkramp. Konsten att skriva en bästsäljare är en underhållande bok även om jag inte uppever att jag lär mig något nytt med den. Men det kanske man inte alltid måste...?
 
 
 
Elin under havet av Sofia Malmberg
 
Sofia Malmberg var nominerad till Augustpriset med Elin under havet. Kort sagt är det en grafisk roman för ungdomar (+11 år) som berättar om en flicka som blir utsatt för övergrepp och hur hon gömmer sig "under havet".
 
Det som verkligen slår mig när jag läser är dels hur Sofia har utnyttjat mörker och ljus i bilderna för att fånga Elins känslor, men allra mest hur mycket tystnad det är i boken. Det SÄGS inte så mycket karaktärerna emellan, men kanske är det inte heller det som är viktigt. Bilderna i boken är komplexa, till den grad att jag ibland kan ha svårt att förstå vad de betyder. Men jag tror inte det är detaljerna som är viktiga, utan känslan de förmedlar. 
 
Jag tror att boken i sig kan vara ett bra hjälpmedel för att få barn/ungdomar att prata om något så jobbigt som övergrepp. Däremot saknar jag att Elin på slutet berättar för någon vad som hänt. Hon säger ifrån till sin mamma, vilket inte är något hon brukar, men jag skulle vilja att någon SÅG henne. Kan hända hade det hela blivit för övertydligt, men när det gäller något så hemskt som övergrepp; vågar man chansa?

Mellandagsrea

Jag är inte så mycket för det där med att springa i affärer och trängas.
 
Brukar bara bli snurrig och känna:
Och när ska vi fika?
 
Men idag upptäckte jag att tidningen Skriva har rea och klick, klick, klick hade jag gjort en beställning på två föremål.
 
För alla er som vill ha böcker om skrivande, prenumeration på tidningen eller roliga skriv-prylar - mellandagsrean för er?
 
http://shop.tidningenskriva.se/

Du får köpa mig en ny klapp

Var nere på stan och handlade sista julklappen idag.
 
Och köpte Bodil Malmstens Så gör jag - konsten att skriva (2012) till mig själv.
Skulle vart en julklapp, men jag öppnade den så fort jag kom hem.
 
Så ni får stryka den från min önskelista och ta det som står härnäst på listan. Okej?
 
Kommit 73 sidor och jisses va bra den damen är.
Hennes sätt att tänka runt läsande och skrivande. 
 
Hur jag hör hennes röst genom papperssidorna; hur hon bannar sig själv över att hon börjar tvivla.
 
Hur hon skrattar åt gamla regler och pratar som om allt vackert är poesi.
 
Och alla fina citat.
 
Och att hon ständigt pratar om bibeln (inte ur ett religionsperspektiv utan för att språket är så vackert).
 
Jag skrattar och ler och tänker:
Jag måste läsa mer av denna donna.
 
Försökte läsa lite för Fästmannen, men han fattade inte alls.
 
Well, vi ser lite olika på det där med poesi; för mig är det perfekt sammansatta mening, för honom ett dataspel där man flyger runt i rymden och ska försöka snärja andra på pengar.
 
Man är lite olika sådär.

Utlottning!

Tyvärr är det inte jag som är ansvarig... Men vill du få chans att vinna en spännande bok om skrivandet klicka in på:

http://desireefredlund.blogspot.com/

Hur man gör en bok

Häromdagen fick jag denna fina barnbok av en vän. Det är alltså en barnbok om hur böcker blir till; allt ifrån den första idéen till att du kan låna boken på biblioteket. Det som var riktigt roligt var att det var vissa grejer som jag själv inte hade koll på. Jättemysig läsning!



Tillägg: Fick en förfrågan om författarna.

Idé/Bild: Angelica Serrano-Punell
Text: Siv Aronsson/Gun Hållander

Skriva med kropp och själ


Nathalie Goldberg
Nordstedts Förlag (1986)

Nathalie Goldbergs bok är en enorm källa till inspiration. Hon går ifrån allt vad som man kan kalla "de klassiska skrivarreglerna" och uppmuntrar istället till fri kreativitet utan regler om vad som är rätt och fel.

Hela boken känns väldigt personlig där hon vid flera tillfällen börjar banna sig själv i tredjepreson (som om hon glömt bort att läsaren är där). Det händer ofta att jag drar på smilbanden åt hennes tankar och de anekdoter hon delar med sig av. Framförallt då hon berättar om de måndagar då hon och en väninna alltid skrev. Varje måndag. Oavsett!

Bara rubrikerna på kapitlet får mig att vilja läsa mer av Nathalie. Vad sägs om "Gift dig inte med flugan", "Skrivandet är inte en hamburgare", "Mannen som åt en bil" eller "Att slåss med tofu" (blev väldigt mycket kopplat till mat där...).

Boken ser kanske inte mycket ut för världen; men det är nog en av de mest inspirerande böcker jag läst om skrivande. Saknar du rätt inspiration kan du absolut så en skymt av kreativiteten via detta verk!

Lovely!

I textens rum - om konsten att skriva


Av: Karl Lindqvist och Elisabet Norin
Brain Books (2000)

"I textens rum" är indelad i två delar: den fösta handlar om att skriva prosa och är författad av Karl Lindqvist och den andra handlar om att skriva lyrik och där är det Elisabet Norin som skrivit texten.

"I textens rum" är tänkt att kunna vara ett materil till skrivarkurser och det märks i upplägget; kapitlena är korta, fulla med olika typer av övningar och också kommentarer till övningarna för att man ska få ut så mycket som möjligt av den skrivna texten.

Hela boken igenom är extremt lätt följa och övningarna handlar mycket om efterttanke om hur andra författare byggt upp sina historier.

Den första delen var väldigt lätt att ta till sig, men jag måste medge att jag var lite skeptisk till den senare, då poesi är något som jag inte tycker man kan sätta några regler på alls.

Men även Elisabet visade sig ha en lätthet i sitt språk som jag kände mig väldigt omfamnad av. Och i avsnittet om poetry slam hände något märkligt. Elisabets berättarröst ersattes av estradpoeten Emil Jensens skånska stämma, ja, i mitt huvud alltså.

Trots att detta skrivmaterial vänder sig mer till skrivarkurser är det med värme jag kan rekomendera den ven till den enskilde skribenten.

Övningarna är mycket lärorika och både Lars och Elisabet guidar dig genom hela boken; vilket gör att du aldrig kommer känna dig ensam ändå.

Vill du ha mer tips om skrivande eller kanske till och med vll bli coachad, rekomenderar jag också Elisabets hemsida:
www.elisabetnorin.se

Så skriver du noveller och romaner

Av: Lars Åke Augustsson
2009
VOLTAIRE Publishing


Lars Åke Augustsson har gett ut 40 böcker och tycker därför att han kan skriva en bok om hur man skriver. Jag skulle vilja säga både ja och nej.

Boken är indelad i 11 kapitel. Varje kapitel avslutas med en övning, en regodörelse för olika uttryck (t ex fabel) och en kort intervju med någon författare.

Vissa bitar i boken känns briljanta; som då han går igenom hur man ska lära sig skriva miljöbeskrivningar, men det finns många andra bitar där jag har svårt att förstå vad han egentligen vill ha fram. Det känns som Lars Åke har mycket att säga, det kan jag inte argumentera emot, men det blir i vissa fall plottigt då han gör tvära kast från ett ämne till ett annat.

En sak som jag verkligen har svårt för är de bok-karaktärer Lars Åke nämner i förbifarten. Ofta när han vill visa på något visst t ex en viss typ av relation eller ett visst typ av drama räknar han snabbt upp redan existerande karaktärer som är med om just detta. Men han nämner inget om på vilket sätt karaktärerna stämmer in på det valda temat och har man inte läst böckerna med dessa karaktärer faller det hela platt.

Däremot gillar jag starkt de korta intervjuerna; de höjer boken flera snäpp.

Att skriva


Av: Stephen King
2001
Bra böcker

Ingen kan väl ha undgått giganten Stephen King. Själv valde jag länge att inte läsa något av honom, eftersom jag aldrig varit förtjust i övernaturliga inslag i böcker. Men för ett par år sedan blev jag rekomenderad att läsa "Lida" och läste, det gjorde jag. När jag ett tag sedan hittade Stephen Kings bok "Att skriva" tvekade jag inte en sekund. Ett av mina bästa bokköp tror jag.

Boken är indelad i flera sektioner. I första delen berättar Stephen om sin uppväxt och den växande kärleken till det skrivna ordet. Det är med ett leende på läpparna han ser tillbaka på alla misslyckade försök och jag kan inte låta bli att beundra hans envishet; han blev refuserad så många gånger innan han började få sina noveller publicerade. Här berättar han också väldigt öppenhjärtat om det svåra missbruk han också hamnade i och även tog sig ut ut (med familj och vänners hjälp) som ger boken en ytterst personlig prägel.

Därefter går han igenom verktygslådan; de redskap som han tycker att du som skribent behöver besmästra för att bli en bra författare. Här tar han upp många exempel och går pedagogiskt igenom steg för steg hur man bygger ett bra språk.

I del nummer tre går Stephen igenom olika berättartekniker och hur man kan finna uppslag för romanidéer i vardagen. Här pratar han mycket om sina egna verk och om att man ska vara ärlig mot sig själv då man skriver.

I sista delen berättar Stephen om den olycka han var med om 1999 och nästan kostade honom livet. Det var faktiskt boken "Att skriva" som lyckades få honom tillbaka till skrivandet och åter finna flödet. Han avslutar med några sista tips och en lista med bra böcker (mer ur ett läsande perspektiv än ett skrivande).

Fenomenet Stephen King fasinerar mig. Efter att jag läst "Att skriva" var jag tvungen att läsa "Carrie"; Stephens förstas roman och stora genombrott. Jag kan fortfarande inte greppa att han var 26 när han skrev den och redan då hade ett så fulländat språkbruk. Stephen Kings skrivprosses är annorlunda än alla andras; han bara skriver. Han vet inte vart han kommer sluta, utan låter sina karaktärer berätta historien på sitt sätt.

"Att skriva" är inte bara för er som tycker om att skriva, utan precis lika mycket för er som tycker om om Stephen King. Och har ni aldrig läste en bok av Stephen king, rekomenderar jag varmt att ni börjar nu. Ni kommer inte att ångra er.

Nya författarskolan


Av: Göran Hägg
Månpocket
2004

Göran Hägg är författare och docent i litteraturvetenskap och har här skrivit en rikigt bra grundbok om man vill komma igång med skrivandet och få tips och råd. Han går igenom vad man ska tänka på från första skrivna ordet till lansering av den nya boken. Under tiden hinner han med olika typer av berättartekniker, hur man skapar bra dialoger och klassiska knep för att fånga läsarens intresse såsom "en björn på stranden" och "Zolas häst".

"Nya författarskolan" är också intressant att läsa för att lättare kunna känna igen de moment som gör att vissa författare lyckas bättre än andra. Boken är både pedagogisk, tänkvärd och i vissa avsnitt riktigt rolig. Att skriva ska vara roligt; att läsa om skrivande ska vara nästan lika roligt.

Mycket nöje!

Ordet är ditt!

- en blogg om skrivande

RSS 2.0