Vincent ler. Han sträcker ut sin arm, fångar in hennes hand i sin. Han ler.

 

Hmm. *plockar  fram rödpennan*

Jag har varit distanserad. Upptagen.

 

Saker har hänt.

Saker som en problemaxel, träningsläger i förhandling och manusskrivande.

 

Nu är axeln bra, träningslägret är över, men manuset återstår.

 

Det ska skickas till förlag i slutet av maj. Och ja... Maj är ju liksom nu.

 

Så jag tar en paus till manuset är klart och inskickat.

 

Hej!

Tack Österrike.

Tack Europa.

 

Att så många av er fattar rätt beslut. Samtidigt.

Go Conchita Wurst!

 

Sanna, du var bättre än någonsin.

Senaste veckan har jag tänkt mycket på det här med dramarturgi och konflikt.

 

Och ju mer jag tänker på det, desto mer övertygad blir jag att böcker med en väldigt stark konflikt blir mer spännande att både skriva och läsa.

 

Jag gick igenom mina egna manus och tycker själv att det manuset som är bäst är det som har en väldigt tydlig konflikt; omöjlig kärlek.

 

Och just den konfliken verkar folk aldrig tröttna på; två personer som av någon anledning inte kan få varandra. Det är inte en tillfällighet att Romeo och Julia blev stor. Precis som Förr eller senare exploderar jag har väckt starka känslor. Jag menar, hur kan man misslyckas om man skriver om två cancersjuka människor som blir kära? Vi vet ju redan från start att det inte kommer sluta bra. Ändå läser vi vidare. Konflkten som vi älskar att älskar, älskar att hata.

 

Kärlek, en av de saker som alla kan sätta sig in i och förstå.

 

Hur fruktansvärt det vore om den var omöjlig, förbjuden.

För alla vill vi själva ha vårt happy ending. Vi vill precis som Miss Elisabeth få vår Mr Darcy och "hela kungariket".

 

Jag har försökt komma på andra typer av konflikter som också kan locka till läsning, men ingen av dem känns lika tydlig, lika engagerande.

 

Och även om man har en annan huvudkonflikt t ex någon form av självförverkling/utveckling eller en deckarhistoria så verkar det alltid finns med en bikonflikt som bygger på kärlek som inte borde vara.

 

Är jag helt insnöad, eller finns det andra konflikter som är lika starka? Kanske till och med starkare?

 

Och när det kommer till dramarturgin; finns det någon konflikt som är så förutsägbar och ändå så tacksam, eftertraktad?

 

Kille och tjej kan inte få varandra.

Kille och tjej träffas och tycke uppstår (gärna ovetande om att de inte akn få varandra).

De försöker hålla sig ifrån varandra, men kan inte.

De har ett förhållade i smyg som tär på dem båda.

Gärna ska någon bikaraktär ta skada av det hela vilket gör att de försöker hålla sig ifrån varandra igen.

Men NEJ, de klarar inte av att vara ifrån varandra, det är helt enkelt helt omöjligt eftersom de älskar varandra så otroligt mycket.

Fin scen där det verkar som att det kanske kommer funka.

Slut 1) De får varandra *tårar*

Slut 2) De får inte varandra *tårar*

 

Ridå!

I tisdags höll jag i skrivarkurs och fick frågan som alla skrivande människor verkar debattera.

 

I mitt fall finns det en sak som bidrar till att jag har tid. Jag har inga barn än. Men även med ban i huset anser jag att tid finns om man bara tänker efter.

 

T ex sluta prata om allt du inte hinner. Börja fundera på hur du vill prioritera istället. I mitt fall säger jag att jag prioriterar skrivandet när jag låter disken stå eller inte träffar vänner. Att välja att skriva gör det mycket enklare att tillåta sig själv att skriva. (Här fällde en av kursdeltagarna en kommentar opm att jag verkade så stolt när jag sa det. Jag är stolt över mitt skrivande. Och jag är stolt över att jag vågar stå för det)

 

Prata med din partner och var tydlig med att din skrivtid är fredad tid. Kom sedan överens om hur ni gemensamt ska lägga upp det. Hur och när vill du skriva? Handlade om en timme om dagen? Eller en heldag på helgen? Jag är bortskämd med en make vars största intresse är dataspel. Vi sitter ofta i samma rum framför varsin dator och för oss är det inget konstigt. Det är perfekt!

 

Just den här veckan vilar mitt manus och jag har inte skrivit alls.

 

Och det tycker jag är svårt.

Vad gör alla normala människor när de har tid?

Jag har städat hela lägenheten, putsat fönstrena, planerat om mina kryddor, bakat bröd, tränat.

Och nu sitter jag och läser en bok.

 

Det är första gången på flera månader där jag suttit i soffan en timme med samma bok.

Och det känns ovanligt. Och fantastiskt.

 

Imorgon har manuset vilat en vecka och jag kommer nog börja på en ny redigeringsrunda.

Man ska prioritera det som får en att må bra.