Skrivartips 17: Lyssna på texten

Ofta när man diskuterar redigerande får man rådet att läsa texten högt för att se var det stakar sig.
Och ja, det är ett jättebra råd.
 
Men ibland är det svårt att fokusera på att både läsa och lyssna.
Och det är inte alltid omgivningen vill ställa upp på att läsa samma text igen. Och igen. Och igen.
 
Att läsa högt bidrar också med torrhet i halsen.
 
MEN jag fick ett tips av min vän och skrivarkollega Ingreun; använd ett program för att läsa upp texten.
 
Hon tipsade om den HÄR länken.
 
Välj språk. Välj uppläsare. Klistra in din text. Tryck på play.
 
Och vips får du för första gången höra din text som om den vore en ljudbok.
 
Det är lika delar nyttigt som roligt.
Kanske lite mer roligt.
 
;)

Skrivartips 16: Glöm inte bikaraktärerna!

Obs. Det är med en skämskudde jag berättar om det här...
 
När jag fick tillbaka kommentarer från min testläsare i julas hade hon gjort precis samma upptäckt som jag: föräldrarna till en av mina huvudkaraktärer var extremt bleka.
 
Innan jag skriver manus brukar jag fylla i en lista för varje karaktär. Listan innehåller sånt som namn, ålder och utseende, men också detaljer som politisk åsikt, saker personen gör när den är själv och om jag tänker att läsaren ska tycka om den här personen. Sedan brukar jag skriva lite historik och viktiga detaljer/scener i löpande text för att samla mina tankar om karaktären.
 
Dessa noteringar kan vara extremt bra att gå tillbaka till när man blir osäker på karaktären och det har hänt flera gånger att jag upptäckt detaljer som jag helt glömt bort och som har gjort manuset mer levande.
 
Så när jag läst mina och testläsarens kommentarer gick jag tillbaka till mina gamla noteringar om föräldrarna.
 
Och upptäckte att jag inte skrivit ett ord om dessa. INTE ENS NAMN.
 
Inte konstigt att karaktärerna "kändes lite bleka".
 
Nu har jag gått igenom de där punkterna. Karaktärerna har fått namn, ålder, yrken och personlighet. Och vet ni... det har i samband med detta också dykt upp helt nya scener som kan driva historien framåt!
 
Så, glöm inte bort bikaraktärerna!
Är de inte genomtänkta kommer det slå igenom i manuset. Det kommer SYNAS.
 
Skönt att detta upptäcktes innan jag skickade in manuset till förlag.

Tips från Lisa Bjärbo som jag nu inte hittar...

För ett bra tag sedan skrev Lisa Bjärbo i ett inlägg att hon hade inspirationsböcker när han skrev manus. Hon hade valt ut 10 böcker (tror jag det var) som hon använde som inspiration när hon skrev/redigerade sina manus.
 
Så när hon blev tveksam kunde hon ta fram en av dessa bcker för att se hur just den författaren löst ett visst problem/etablerat en stämning/jobbat med dialog ect.
 
Jag har letat efter inlägget, men inte hittat det.
 
Anyhow, jag tyckte det var en väldans bra idé det där. Och när jag fixat skrivyan i mars hade jag tänkt "härma" henne.
 
Men nu står jag här och packar ner böcker i kartonger inför flytten... och kommer på mig själv med att lägga de böcker som jag skulle kunna använda för inspiration under redigeringen av mitt manus på hög.
 
Jag "råkade" visst samla på mig tio böcker redan nu.
 
Det ska sägas att dessa nu är helt från min egen bokhylla, och jag tänker att om jag hade gjort detta INNAN jag skrivit själva manuset hade det kanske varit andra böcker med också och att jag då lagt ner lite mer tid på det hela.
 
Men, men, detta är böckerna jag kommer använda när jag nu redigerar om mitt mästerverk. Ehm... BLIVANDE mästerverk:
 
Förr eller senare exploderar jag av John Green
Disksamling av Lina Ekdahl
Het en novellsamling utgiven av Gilla Böcker (personliga favoriter är Tröjan av Ingrid Ohlsson och Förtio minuter eller En jävla evighet av Lisa Bjärbo)
Gå din väg, men stanna av Johanna Nilsson
Saker som aldrig händer av Johanna Lindbäck
Nick och Norahs oändliga låtlista av Rachel Cohn och David Levithan
Bara inte du av Katarina von Bredow
Bibeln på mitt sätt av Annika Borg
The return of hjärtans fröjd av per Nilsson
M som i Mara av Cannie Möller 
 
Såatte.
Dessa böcker packas alltså inte ner nu, de ska vara med mig på min redigeringsrunda innan bebisen kommer.
Visst låter det som att jag skriver på världens bästa bok?!
 
Ehm.
 

Skrivartips 15: Gå på magkänsla

Jag har under flera års tid nu låtit andra läsa mina manus för att bli bättre; för att utveckla karaktärerna/historien/konflikterna alt fatta vad jag borde stryka.
 
Och mina vänners kommentarer har varit ovärderliga, men jag har också lärt mig att inte följa dem som en blind. Om de påpekar något som inte funkar så tar jag alltid in det. Problem är problem, MEN ibland kanske inte deras lösningar fungerar perfekt i manuset, som jag vill skriva det.
 
Jag håller just nu på att redigera manuset som jag fått kommentarer på från förlag och skrivarvänner och de är överens - det behövs mer känslor/ångest/ensamhet. En skrivarvän påpekade att jag borde splittra huvudkarakaktären från sin bästa vän; så hon blir ordentligt ensam. Hen hade också förslag på hur.
 
Och först köpte jag det rent av.
Sedan började jag fundera över hur konflikten skulle ändras. Plottade upp den enligt Dan Wells sjupunktsmetod (http://www.youtube.com/watch?v=KcmiqQ9NpPE), kände efter. Och det kändes fel. Jag var helt med på att splittra vännerna, men det var det där HUR som inte kändes rätt; skulle mina karaktärer bete sig så?
 
Jag funderade lite, bollade lite med en annan skrivarvän, skrev ner lite idéer. Och så kom jag på en annan infallsvinkel; en där de fortfarande blir ovänner, men som kändes mycket mer naturlig kopplat till hur de är som människor... hrm, karaktärer menar jag så klart.
 
Skrivarvänner/folk som läser är ovärderligt.
Men jag tror på att man måste kunna sålla i de kommentarerna för att bli en riktigt duktig författare och sedan skriva det som känns rätt för en själv.

Skrivartips 14: Träna. Träna? Träna!

Det finns många sätt man kan träna på när det gäller skrivande:
 
Träna sig till att skriva mycket.
Träna sig till att skriva fort.
Träna sig till att utveckla sina svagheter.
Träna sig till att skriva överallt.
Träna sig till att komma in i skrivandet fort.
 
Men sedan finns det den där andra träningen också. Träningen av kroppen.
 
Ska man skriva mycket (aka sitta stilla mycket i långa stunder) är träning för kroppen viktig.
 
VAD du tränar tycker jag personligen inte spelar någon roll, men för mig måste träning vara något jag tycker är kul. Jag bygger lätt muskler, men har aldrig gillat gym; varför ska jag så stå och lyfta vikter?
 
Nej, jag föredrar dans, boxning, löpning och simning.
 
Träning kan också vara en skön paus i skrivandet; ett annat sätt att tänka och göra dig tillgänglig för lösningar. 
 
Denna typ av träning får (för mig) inte vara för komplicerad ex löpning,promead eller simning.
 
(En annan sak som verkar funka bra för många när det gäller att få pauser i skrivandet där man släpper tanken fri verkar vara att duscha. Men det tränar ju inte kroppen så mycket...)
 
Många etablerade författare har ett träningspass inlagt på morgonen innan frukost och skrivpass.
Och jag tror verkligen inte att det är en tillfällighet.
 
För mig är också träninge ett sätt att känna och uppleva min egen kropp (det där... lät inte riktigt som jag hade tänkt *harkel*).
 
Ska du bli duktig som författre tror jag att du måste vara medveten om hur du själv reagerar på olika saker. Hur många skriver inte om personer som springer ifrån/till något? Oavsett om det är en mördare, ett minne hen vill glömma eller stoppa kärleken som ska med ett tåg.
 
Då är det bra att veta hur det känns i kroppen; hjärtslag, svettet, andetagen, hur foten slår i asfalten och hur rörelsen går genom benet, se omgivningen; är det skog eller radhus?
 
Så, det är dubbel (kanske till och med trippel) träning; träna kroppen för att stärka den, låta tanken löpa fritt OCH reflektera över hur det är att springa.
 
Multitasking!

Skrivartips 13: Lura kreativiteten

Många författare/självhjälpsböcker pratar om att skrivande är en stor portion diciplin. Det handlar om att bara GÖRA. Bara sätta sig ner och producera. Helst svarje dag. Helst samma tid. Och helst ska du hinna skriva ett visst antal sidor/ord/timmar. Lyckas du inte med detta kommer du adirg bli författare. Så är det.
 
Men det där med att sätta sig ner och "bara göra" kan vara jäkligt svårt ibland. Vissa projekt är väldigt enkla och har mognat under lång tid inom dig; de knattrar du ner utan problem. Andra kräver mer tålamod/energi och mer silvertejp för att hålla dig kvar på stolan när du väl satt dig.
 
När jag hamnar i dessa situationer; när jag har svårt att komma igång eller kör fast, brukar jag försöka lura min kreativitet.
 
Vissa hjälpmedel är väldigt enkla; sätta på en låt/artist som får sig att komma i rätt stämmning. Ha öronproppar om du kräver extrem tystnad.
 
Göra en viss sorts te och drick ur en viss mugg.
 
Byta miljö, t ex sätta sig på ett café.
 
När jag står inför riktigt svåra stycken brukar jag låta dem vara och sedan försöka på nytt när jag ska resa någonstans. Att sitta på ett tåg eller en buss och veta att "nu har jag två-tre timmar innan jag är framme" gör något med mitt skrivande. Jag har mycket lättare att fokusera och de där jobbiga styckerna skriver sig själva.
 
Ett vanligt tips som många stora författare använder sig av är att sluta sina skrivpassmitt i en mening. Då känns inte ett nytt skrivarpass lika betungande; du är ju redan igång.
 
Olika historier skrivs olika fort. 
Jag håller just nu på med ett manus som är både en ny genre OCH en ny åldersgrupp. Detta är en stor utmaning och jag har kört fast konstant. Blir osäker, ifrågasätter; kommer någon verkligen vilja läsa det här?
 
Så, jag fick lura min kreativitet, igen.
 
Jag har gått över till att skriva för hand.
Jag köpte ett skrivarblock som inte är för tjockt (så det känns som jag kommer framåt fort) och pennor som ligger bra i handen. Och direkt gick skrivandet bättre.
 
Mycket också (tror jag) för att skriva för hand är en mer långsam process för mig än att skriva på dator. Och eftersom detta projekt är lite tricky hamnar tanke och skrift mer i fas.
 
Hur gör du för att lura kreativiteten?

Skivtips 12: Lyssna på de som känner dig

Jag har börjat på ett nytt manus; ett manus som inte liknar något jag skrivit tidigare. Jag har fått ihop en synopsis som känns spännande och ett galleri av karaktärer som kommer ge min historia färg.
 
Jag började skriva för några dagar sedan, men hade svårt att hitta berättarrösten.
 
Ändå skickade jag de två första scenerna till Kajsa (min förstaläsare). Jag var stolt som en tupp, för jag hade ju kommit igång!
 
Dagen efter fick jag svaret och hon sågade typ sönder mina två scener totalt.
Det saknades miljö, det kändes inte och hon tyckte att berättarröstern vacklade.
 
Jag ignorerade de flesta av hennes kommentarer (silly me) och skrev vidare. Skickade ut några sidor till min skrivarcirkel.
 
Dagen efter det fick jag ett sms:
Jag har börjat läsa... och ja... historien saknar... Nina. Det känns inte som det är din text,
 
Så, när en person sagt en sak går det att ignorera. När person nummer två kommenterar exakt samma sak: inte.
 
Så istället för att skriva nytt stannade jag upp och tänkte: Varför funkade det inte?
 
Sedan gnällde jag lite för min skrivarkollega, gnällde lite för fästmannen och brainstormade lite liknelser (liknelser är min thing, säg inget till Bodil) .
 
Och det lossnade. Jag fattar inte riktigt hur, men det lossnade.
 
Jag tog första scenen (en prolog) och markerade allt jag gillade i gult. Raderade resten. Och skrev in lite nytt. Och ja, texten är fortfarande långt ifrån perfekt, men nu KÄNNER jag saker. Nu är jag som läsare DÄR och upplever.
 
Tänk vad mycket tid jag sparat om jag bara lyssnat på den första som kommenterade att min berättarröst inte höll.
 
Jisses.
 
Samtidigt, det är rätt coolt att det finns folk som fattar mitt skrivande bättre än vad jag gör.
 
Ps. Och med detta menar jag självklart inte att ni ska lyssna på alla i er omgivning när det gäller ert skrivande. Men hittar ni en person (jag har tydligen fler) som förstår hur du skriver och vilken typ av berättelse du vill och kan berätta, lyssna på dem.

Skrivartips 11: Glöm ej nära och kära

För 1,5 vecka sedan skickade jag in mitt manus till förlag. Ni kanske vet hur det är? Hur man kämpar och kämpar? Och svettas och svetta? och bara VILL BLI KLAR!
 
Och så blir man det. Och fylls av lättnad. En liten stund.
 
Sedan kommer den. Tomheten...
 
Jag har levt ihop med detta manus sedan i höstas. Jag kan karaktärerna utan och innan och är själv sjukt stolt över vad jag åstadkommit och nu... nu ska någon annan titta på det. Och jag får inte vara med!
 
Så vad gör man åt tomheten?
 
Jag valde att börja på nästa skrivprojekt. Skrev karaktärsbeskrivningar, gjorde synopsis och pratade, pratade, pratade om mitt NYA MANUS.
 
Mm. Nu, såhär i efterhand kanske jag borde handlat annorlunda. Att komma igång med ett nytt manus är ju spännande, men det är nu, i mellanläget som det är dags att stana upp och se sig omkring.
 
Och vet ni vad jag upptäckte? Den här fantastiske sambon jag har som hjälpt mig så himla mycket med att bolla idéer, läsa manus och laga datorer.
 
SHIT! Nu är ju ett perfekt tillfälle att ge honom lite uppmärksamhet. Ge oss lite uppmärksamhet.
 
Det är nog också tid för att storstäda lägenheetn (as in dammtorka och torka golvet och putsa fönster). Kanske lite tid för att baka goda kakor. Och vara ute i solen.
 
Men mest, allra mest är det dags för att pussa på min sambo och säga att han är bäst i världen.
 
Glöm inte bort de som stöttar er. och glöm inte bort att ge stöttning tillbaka.

Tips för alla er som ska skriva en bok i sommar

Läs vad finaste Amanda har skrivit.
http://allaharenbok.blogspot.se/2012/06/tappa-inte-skrivet.html

Skrivartips 10: Inspireras av andras kreativitet!

När man skriver är det lätt att bli inspirerad av andra som skriver. Vet inte hur många som har sagt att en nyckel till att utveckla sitt skrivande är att läsa mycket. Läsa mycket och i olika genre. Sedan finns det ju alla dessa skriv-hjälpsböcker som ger tips och råd på hur man kan utvecklas ytterligare.

Man kan ju också skaffa sig en skrivarvän som man byter manus med och däremed får ett utbyte som kan ge en rejäl spark i rätt riktning.

Men något som jag ibland tror glöms bort är alla andra kreativa människor. Inpireras av andras kreativitet;oavsett art.

Jag blev medbjuden på en radioinspelning där Kapten Röd uppträdde nyligen. Och jäklar vad han fick taket att gunga. Och hans texter, hans egengjorda ord, hans meningsuppbyggnad var helt fantastisk! Och jag tror aldrig det är fel att dansa lite för att släppa loss de kreativa hjärncellerna lite.

Jag har också vänner som bloggar om helt andra saker än skrivande; en väninna till min mor som gör helt fantastiska quilttäcken, en annan vän som skapar märkliga saker i garn och tyg och min lillasyster som är bonde och nybliven mamma och som måste hitta lösningar för att få vardagen att gå ihop.

Läs inte bara böcker. Se filmer, gå på teater, studera grafitti, läs dagstidningen, lyssna på de gamlas röster och de som precis börjat tala. Kreativitet finns överallt, låt dig inspireras!

Skrivartips 9: Spara, spara, spara!

Ja, med tanke på gårdagens missöde kanske det är dags att prata sparande. För när man lagt ner sin själ i ett skrivprojekt finns det inget värre än at det försvinner.

Att spara ditt dokument (om du nu skriver på dator) är extremt viktig; och då menar jag inte bara på ett ställe utan gärna två, kanske till och med tre. På datorn och ett USB är ju en bra grej. Men USB:n kan lätt tappas bort/glömmas (fråga mig!) och en dator kan ju alltid gå sönder... Så hitta gärna en tredje plats t ex dropbox som finns på internet. Där uppdateras ditt manus automatiskt med de senaste ändringarna då du är ansluten till internet. Mycket smidigt!

Har ni blivit av med något ni skrivit? Glömt skrivboken på bussen? Tappat datorn i sjön?
Berätta gärna!

Skrivartips 8: Våga lita på din magkänsla

Jag har ett manus som är inne på förlag nu för andra året i rad. Jag har än så länge blivit refuserad åtta gånger.
- Blir du inte trött?! säger mina vänner
- Hur orkar du skicka in det igen?
För mig är det inga konstigheter; jag tror på mina idéer.

Min coach har vid flera tillfällen försöka locka mig till att ge ut min bok själv. Idag finns det många möjligheter att ge ut böckerna själv via olika företag där du själv betalar tryckningen. Eller genom att starta upp ett eget förlag.

Här har jag satt mig emot varje gång. Jag har själv dåliga minnen av då en lärare på mitt gymnasium startade upp ett eget förlag. Hon hade skickat in sina manus på förlag i flera år med aldrig blivit utgiven, så hon tog saken i egna händer. Och det kan säkert vara en lösning. Men i hennes fall tog det henne ingenstans. Det hon har skrivit är tyvärr inte tillräckligt bra (rent skrivteckniskt) och det enda hon lyckades åstakomma var två novellsamlingar som endast hennes vänner köpte.

Jag vill inte hamna där. Jag vill bli accepterad av förlagsvärlden. Och om de säger att det jag skrivit inte är tillräckligt bra, ja, då accepterar jag det. Arbetar om manuset ännu en gång och skickar in på nytt.

Eftersom jag dessutom skriver lite annoslunda har min coach också pratat om att jag skulle kunna skriva något som är mer lättsmält och säljbart. Lättare att få publicerat. Men skrivandet är en så pass stor del av min själ att jag aldrig skulle kunna skriva något som jag sedan inte kan stå för. Som jag inte tror på.

Magkänslan har alltid varit viktig för mig när det kommer till skrivandet och jag tror att magkänslan kan bygga en författare. Vågar du lyssna på din historia kommer du komma mycket längre i ditt skrivande.

Skrivartips 7: Låt inte tiden bli ett problem

I dagens jäktiga värld är det alltid svårt att hitta tid. Det är så lätt att hitta på ursäkter till varför saker inte hinns med. Detta gäller också skrivande. Jobb, skola, matlagning, tättning, städning, vänner, familj... Det finns så mycket annat som ska prioriteras först!

Om du inte släpper begreppet "det finns inte tid", så kommer du aldrig få något skrivet!

Det finns många metoder att få in skrivandet i livet utan att det blir en börda. Antingen genom att skriva lite varje dag ex. gå upp en halvtimme tidigare och skriv, eller skriv en halvtimme innan du ska sova. Åker du mycket buss/tåg/tunnelbana/spårvagn? Utnyttja tiden där till att skriva!

Jag är själv som mest sugen på att skriva när jag pluggar inför tentor. Så jag brukar ha skrivandet som en morot.
"Om jag pluggar till klockan sju, då får jag skriva en timme ikväll".

Ett annat tips är att helt enkelt gå hemmifrån. Är det stökigt så kan det vara svårt att ta tid till skrivandet utan att få dåligt samvete. Så skit i tvätt och matlagning och gå ner på stan och sätt dig på ett café. Att sitta någonstas där du kan iaktta andra människro är också förlösande för skrivandet.

Så, skriv, skriv, skriv!
Och sluta skylla på att tiden äts upp av annat. Vill du skriva kommer det alltid finnas tid.

Skrivartips 6: Skriv en dålig dikt på baksidan av ett kuvert!

Ibland kör man fast. Ordentligt. Vissa dagar hatar man det man har skrivit och känner för att slänga det 80 sidor (eller hur långt ni nu har kommit) långa manuset i papperskorgen. Eller varför inte elda upp det hela?

När mitt första manus varit blivit refuserad av sex olika förlag kände jag mig lite frustrerad. Jag hade fått en del kommentarer från förlagen och tyckte själv att jag borde göra en omarbetning på manuset. Men just då visste jag inte hur eller vilka bitar jag skulle ändra.

Kanske skulle jag leta reda på någon skrivarkurs eller skicka in manuset till lektörstjänst...?

Jag skickade ett desperat mail till Cannie Möller (författren som jag känner sedan då jag gick på skrivarläger då jag var yngre). Svaret blev:
"Lägg ifrån dig manuset och låt det vila ett tag. Skriv en dålig dikt på baksidan av ett kuvert!"

Och det är just det; då vi hatar vårt manus, då är et dags att ta en liten paus. Olika manus kräver olika lång paus. Kanske räcker det med en dag. Kanske krävs det flera månader.

Har ni suttit och lyckats traggla ihop 80 sidor (eller vad ni nu lyckats traggla ihop), så har ni förmodligen trott på idén någon gång. Låt manuset vila för att hitta tillbaka till den gnistan. Eller så kanske ni kommer på en helt ny vinkling på manuset. Kanske räcker det med att ändra tempus? Kanske har huvudpersonen fått fel namn? Kanske försöker du berätta fel historia? (Glöm inte att lyssna på dina karaktärer).

Glöm inte att andas. Och skriva en och annan ful/tråkig/dålig/motsägelsefull dikt.
Det är nyttigt!

Skrivartips 5: Skriv med en apa på axeln

Då man väl lyckats att ta sig tid för skrivandet och har bestämt att man ska skriva i 2 timmar eller 1500 ord; då är det viktigt att man inte kör fast, att skrivandet hålls flytande. Detta underlättas om du skriver med en apa på axeln.

Det var faktiskt en skrivarkursledare som berättade denna metoden för mig och sedan dess har jag hört den på andra håll och läst om den i böcker.

Du tar all din självkritik och din grammatikpolis och sätter dem i en apa på axeln, sätter ögonbindel på apan och skriver. Tanken är alltå att du bara ska skriva utan att tänka dig för och utan att stanna upp. Strunta i vad som är korrekt då det kommer till grammatik och styckeindelning; det går att åtgärda sedan.

När du skrivit dina timmar/ord eller kanske till och med en hel roman (om du klarar av att hålla apan i shack så länge), då kan du ta av ögonbindeln och granska texten på nytt. Nu kan du tänka på stavning och formuleringar, satsradning och meningsbyggand.

När du väl sätter dig och skriver är det viktigare att du bara skriver och får ner det du vill ha sagt på papper än att få till de perfketa meningarna på en gång, du kommer förmodligen aldrig bli 100 % nöjd med texten ändå. Och om du tillåter dig att skriva en lite sämre version i början, bara för att få ner historien, kan den ju i alla fall inte bli sämre!

Skrivartips 4: Ta bort det som kan distraherar

Om du har bestämt dig för att skriva ett visst antal sidor/kapitel/timmar; bra!

Men se då till att du inte blir störd.

Är du hemma?
Ha det nystädat.
Var mätt.
Stäng av mobilen.
Dra ut internetsladden. Har du mobilt bredband? Be din pojkvän/flickvän/kompis/morfar vakta det en stund.

Om hemma ändå inte fungerar; sätt dig på ett café, bibliotek eller tåg. Då finns det inga undanflykter!

Ladda upp med en stor kopp te och tvinga dig sedan att sitta framför datorn tills du uppnått dagens mål.

Lycka till!

Skrivartips 3: Läs mycket

Att läsa och skriva går onekligen hand i hand. Du kommer aldrig kunna bli en bra skribent om du inte läser mycket; och då menar jag inte bara många timmar, utan också olika sorters böcker.

Olika genrer, olika författare, olika tidsepoker, olika typer av skrift. Glöm inte bort tidningsartiklar och faktaböcker. Det finns så mycket att få från de ord som redan är satt på pränt!

Och då du läser; fundera över vad du tycker om boken och varför. Är den bra? Är den dålig? Vad är det som gör att du inte kan lägga ner den eller att du ständigt tappar bort dig i texten? Reflektera över dialogen, miljöbeskrivningen, karaktärerna och språket. Ibland kan det vara bra att läsa böcker som man upplever som tråkiga eller dåliga, det gör dig mer uppmärksam på det skrivna ordet.

Men glöm för guds skull inte bort att njuta också!

PS. Böcker är det enda jag inte tillåter mig själv att ha dåligt samvete över då jag köper. Nya böcker sporrar mig ständigt till att skriva bättre. DS.

Skrivartips 2: Sätt höga mål

Det är dem som sätter de högsta målen som också kommer att ta sig längst.

För två år sedan ville jag bara ge ut böcker. Efter att jag träffat Mikael (min coach) insåg jag att jag måste ha högre tankar än så för att faktiskt bli publicerad. Ni har säkert hört uttrycket "man måste sikta mot stjärnorna för att nå trädtopparna"? Ja, jag gick från att ge ut en bok till att signera böcker på bokmässan till att vinna Augustpriset.

Idag har det där med Augustpriset funnits i mina tankar i nästan ett år, så nu måste jag nog snart höja även det målet. Och även fast jag inte gett ut något än, så känns Augustpriset inte alls omöjligt längre. Med de höga målen kommer självförtroendet.

Genom att berätta för andra om era höga mål förankrar ni dem också i verkligeheten, så jag berättar gladerligen för mina vänner hur långt jag ska ta mig. Nu senast var det att ge ut en bok innan jag fyller 26. Det är drygt ett år tills dess.

Dags att ta tag i det hela!

Skrivartips 1: Skriv... jämt!

För att kunna bli riktigt bra på att skriva måste man hålla språket levande. Det handlar både om att hålla flödet igång, men också för att kunna hitta sin egna stil; sin egen berättarröst.

För mig innebär att "skriva jämt" att skriva varje dag. Själv har jag skrivit dagbok sedan jag var åtta; det perfekta sättet där jag också kan reflektera över min omvärld och mina inre känslorna. Jag tror att om man kan sätta ord på det man själv upplever kommer det vara lättare att bygga trovärdiga karaktärer.

Förrutom dagbok har jag också en skrivdagbok och en idébok.

Skrivdagboken är en vacker bok med läderpärmar och tjocka gula papper där jag skriver om min egen skrivprocess. I denna bok skriver jag inte alls varje dag, utan mer sporadiskt när jag kommer på saker om mitt skrivande som jag själv tycker är viktigt. Eller då jag behöver få ur mig frustrationen då jag fastnat. Jag tror det är vikigt att förstå sin egen skrivprocess och då kan ett dagboksförande underlätta.

Slutligen har vi idéboken. För mig är den en liten, liten svart bok som följer med mig var jag än går. Man vet aldrig när nästa idé kan tänkas dyka upp och när den väl gör det kanske man inte har tid att ta itu med den just då. Då är det bra med en idébok. Jag har även, då jag bläddrat igenom min idébok, hittat olika idéer som jag kunnat kombinera för att få en mer spännande historia.

När det kommer till skrivandet på ett mer seriöst plan (noveller eller romaner) tycker jag också om att skriva varje dag, men det är inte alltid det finns tid eller möjlighet till det. Som student försöker jag utnyttja mina lov på det sättet även om jag önskar att det fanns möjlighet på vardagarna också.

Det viktigaste är att du aldrig slutar skriva. Skriv, skriv, skriv!
Skriv, jämt!

Ordet är ditt!

- en blogg om skrivande

RSS 2.0