Dramarturgi shamarturgi

Publicerat 2014-05-06 21:07:55 i Funderingar
Senaste veckan har jag tänkt mycket på det här med dramarturgi och konflikt.
 
Och ju mer jag tänker på det, desto mer övertygad blir jag att böcker med en väldigt stark konflikt blir mer spännande att både skriva och läsa.
 
Jag gick igenom mina egna manus och tycker själv att det manuset som är bäst är det som har en väldigt tydlig konflikt; omöjlig kärlek.
 
Och just den konfliken verkar folk aldrig tröttna på; två personer som av någon anledning inte kan få varandra. Det är inte en tillfällighet att Romeo och Julia blev stor. Precis som Förr eller senare exploderar jag har väckt starka känslor. Jag menar, hur kan man misslyckas om man skriver om två cancersjuka människor som blir kära? Vi vet ju redan från start att det inte kommer sluta bra. Ändå läser vi vidare. Konflkten som vi älskar att älskar, älskar att hata.
 
Kärlek, en av de saker som alla kan sätta sig in i och förstå.
 
Hur fruktansvärt det vore om den var omöjlig, förbjuden.
För alla vill vi själva ha vårt happy ending. Vi vill precis som Miss Elisabeth få vår Mr Darcy och "hela kungariket".
 
Jag har försökt komma på andra typer av konflikter som också kan locka till läsning, men ingen av dem känns lika tydlig, lika engagerande.
 
Och även om man har en annan huvudkonflikt t ex någon form av självförverkling/utveckling eller en deckarhistoria så verkar det alltid finns med en bikonflikt som bygger på kärlek som inte borde vara.
 
Är jag helt insnöad, eller finns det andra konflikter som är lika starka? Kanske till och med starkare?
 
Och när det kommer till dramarturgin; finns det någon konflikt som är så förutsägbar och ändå så tacksam, eftertraktad?
 
Kille och tjej kan inte få varandra.
Kille och tjej träffas och tycke uppstår (gärna ovetande om att de inte akn få varandra).
De försöker hålla sig ifrån varandra, men kan inte.
De har ett förhållade i smyg som tär på dem båda.
Gärna ska någon bikaraktär ta skada av det hela vilket gör att de försöker hålla sig ifrån varandra igen.
Men NEJ, de klarar inte av att vara ifrån varandra, det är helt enkelt helt omöjligt eftersom de älskar varandra så otroligt mycket.
Fin scen där det verkar som att det kanske kommer funka.
Slut 1) De får varandra *tårar*
Slut 2) De får inte varandra *tårar*
 
Ridå!
Direktlänk, 4 Kommentarer



Kommentarer
Fia Filur

Jag gillar omöjlig kärlek-konflikten och happily ever after-slutet :)
Sen föredrar jag när tjejen och killen träffas och omedelbart hatar varandra fast ändå inte kan hålla sig borta från varandra :)

Svar: Ahhh! Att de hatar varandra, men blir ihoptvingade är alltid fantastiskt roligt!
Nina

2014-05-07 @ 08:37:25
URL: http://www.sofiafritzson.com
Annelie

Hmm, svår fråga.
Tänker scenariet - en av dem måste dö! (haha) förlåt.
Finns ju scenariet där t.ex. karaktären låtsas vara någon för att bli älskad, men så blir hon/han det men av fel anledningar. Och sen i slutet liksom upptäcker hen: Ensam är stark?
Kom också på att tänka på t.ex. det här. Först älskar karaktären någon helt annan, och sen i slutet blir hen och HEN (en kompis, bifigur, snälla personen) istället. Inte drömprinsen/drömtjejen. Inte populäraste killen i klassen.

Men efter ditt inlägg förhåller jag mig tveksam om något känns starkare än just den konflikten.

Tycker själv göra-slut-med-bästisen-konflikten också är stark faktiskt. Speciellt i ungdomsböcker.

Svar: Kärlek slår det mesta.
Nina

2014-05-07 @ 19:36:32
URL: http://avinberg.blogspot.com
Boktjuven Ingerun

Kärlek är bra att ha med i alla manus, men jag föredrar det som bihistoria, både i det jag läser och skriver. Kanske för att jag läste för många Harlekin som ung. :)

Svar: Ha, ha! Du menar att man kan bli mättad?
Nina

2014-05-08 @ 08:00:47
URL: http://www.boktjuven.com/
Maja-Stina

Intressant ju!
Och tänk att vi (jag) aldrig tröttnar på att läsa om det.

Ha en fin helg!

Svar: Precis!
Nina

2014-05-16 @ 16:27:03
URL: http://www.majastina.se


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Ordet är ditt!

- en blogg om skrivande

RSS 2.0