Första dagen - jag har överlevt och inte blivit arresterad

Jag vaknade när mannen skulle till jobbet.
 
Så jag gick upp och tände lite ljus, åt frukost medan jag lyssnade på Deckarpodden.
 
Sedan redigerade jag, stickade lite, lyssnade på lite mer podd, fikade lite.
Ja ni vet.
Jag hade det rätt gött.
För jag är ju inte sjuk som i illamående och sängliggande - jag har ont när jag rör mig. Så sitter jag bara still är det nästan som semetser.
 
 
Jag trodde att jag skulle bli uttråkad, men so far not.
Jag kände mig bara...tillfreds.
 
Tills dess polisen knackade på fönstret.
 
Ja, här satt jag och lyssnade på Deckarpodden och de pratade om alla konstiga senarier där de ser mördare bakom varje hörn och alltid tror det värsta om alla situationer.
 
Och DÅ, knackar POLISEN på mitt förnster.
 
Han vinkade och ja... en vinkande polis kanske inte var så illa...?
 
Jag gick ut i trapphuset iklädd mjukisbyxor, morgonrock och raggsockor och tänkte "Äh, jag har en gravidmage, ingen kommer titta snett på om jag klär mig såhär mitt på dagen. Och ingen kommer våga arrestera mig i det här skicket. Hoppas jag..."
 
Men polisen ville bara bli insläppt, han och hans kollega skulle till några på våningen över. 
Varför vet jag inte. Jag vågade inte fråga heller.
 
Men han tackade så gott och jag gick tillbaka in i min lägenhet. 
Låste dörren ordentligt.
 
Sedan lyssnade jag vidare på podden...


Kommentarer
Fia Filur

Jag tror man anpassar sig till det nya tempot :)

Svar: Kanske också annorlunda när man inte behöver börja varje morgon med "hur dåligt mår jag...? Kan jag gå till jobbet, eller borde jag stanna hemma en dag till...?"
Nina

2014-11-05 @ 14:41:54
URL: http://www.sofiafritzson.com


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Ordet är ditt!

- en blogg om skrivande

RSS 2.0