Bara en vecka kvar nu....

Dam-dam-da-dam!
Dam-dam-da- dam!
Dam-dam-da-da-da-da-da-da-da-dam!
 

Ser jag bättre ut nu?

Saker som man plötsligt får för sig att göra bara för att man ska gifta sig:
 
Skaffa linser.
 
As it turns out, jag är en "naturbegåvning" när det gäller att sätta i och ta ut dem.

Dagar då jag borde sätta munkavel på naturvetaren i mig

Kollega: Har ni hört att det är 10 % socker i grönt te?
Alla andra: Va? Nej! Oj!
Jag: I påste eller löste?
Kollega: Ehh... hm... jag... vet inte...
*pinsam tystnad*
Några minuter senare börjar hen prata om socker i grönt te igen.
Jag: Var det tillsatt?
Kollega: Hmm?
Jag: Sockret, var det tillsatt socker?
Kollega: Hmm... jag vet inte...
*pinsam tystnad*

Namngivning

 
Vi firade min systerson Rasmus.
 
 
En fin stund.

När en söndag blev en tisdag

Han: Är det inte semledagen idag?
Jag: Idag?
Han: Mm.
Jag: Nej, det är i början av mars.
Han: Nej, jag är helt säker på att det är idag.
Jag: Men... Det är väl på en tisdag?
Han: Så... idag?
Jag: Du menar... att du...
Han: Mhm!
 
Ja, jag är trögtänkt.
Vi åt semlor till efterrätt.

Frozen

Eller "Frost" som en heter på svenska.
Har ni sett den filmen?
 
Om inte, se.
Det är en order.
 
Tio minuter in i filmen satt jag och storbölade.
Första scenen handlar om två systrar; lillasysten kan inte sova och tvingar upp storasystern för att bygga en snögubbe. Och så leker de i snön.
 
Maja. Då tänkte jag på dig, på oss. Du och jag.
Minns du snögubben? Du var tre, jag var sjutton.
 
Samma skapare som till "Tassel". Och det märks.
Kommer nog se om den redan nu i helgen.
 
Är så himla svag för fina syskonrelationer.
Och det får mig att längta lite extra efter att redigera mitt NaNo-projekt. Mycket om syskon där...

Dagens dagens

Jag till fästmannen: Kommer du ihåg när jag lovade att stötta dig i att vi inte skulle äta sötsaker?
Han: ?
Jag lyfter upp en sockerbulle jag "råkat" köpa med mig från affären.
Jag: Jag är en väldigt, väldigt dålig flickvän.

Dagens

Han: Oh, you'r the amazing chemist!
Jag: I'm the only chemist.

Massa tid, what to do?

Det är lördag, jag har ingenting planerat, men ingen aning om vad jag vill göra.
 
Jag läser två sidor i en bok.
Kollar mailen.
Skriver några ord på ett manus.
Diskar lite.
Kollar någon blogg.
Planerar inför skrivarcirkeln.
Skriver några ord på ett annat manus.
Läser några sidor till.
 
Rastlös.
 
Fruktansvärt rastlös...

Ordet är ditt! goes eco

Jag har fått för mig att min mamma var ganska tidig med att köpa ekologiska råvaror i min hemby där jag växte upp.
 
Jag har ingen aning om det faktiskt var så, eller om det är en efterkonstruktion; men jag tänker att det var hon som sådde fröt först.
 
Pappa var den som jag diskuterade miljöfrågor med runt matbordet; problem med Östersjön, musselodlingar och slamsugning.
 
Och på högstadiet hittade jag min plats i både en miljögrupp på skolan och fältbiologerna på fritiden.
 
Jag började plugga marina programmet eftersom jag någon dag skulle "rädda" Östersjön.
 
Jag mår alltid lite bättre när jag sopsorterar, åker gärna kollektivt och i perioder har jag köpt en del ekologiska varor. Alltid ekologiska bananer. ALLTID.
 
Men ibland har eko-tänket sjunkit undan lite. Mycket pga jag varit student och eko har varit dyrt.
 
Kanske är det min mammas fel, kanske min pappas, eller kanske min syster som just nu gått bananas och slängt ut alla plastsaker i deras hem.
 
Kanske är det jag.
 
Men nu letar jag eko-produkter precis överallt!
 
Jag ska erkänna, jag köper inte jämnt eko, men mycket mer än tidigare.
 
Och så tipsade syrra mig om en bra hemsida för ekologiska hudvådsprodukter. "Som kostar skjortan!" tänkte jag.
 
Men icke, jag får behålla skjortan. Jag köpte mitt första paket med produkter i mellandagarna.
Mitt andra paket damp ner idag.
 
Schampo, hudcreme, tvål, nagellack, deo, tvättnötter, nagellacksremover, hårstaylingsprodukter mm.
 
Och så tänkt jag; jaha, nu kommer jag köpa massa produkter som jag inte kommer vara nöjd med eftersom det tog mig typ 20 år att komma fram till att jag gillade Barnängelns tvål mer än Dove.
 
Men nej, det enda som funkat sådär än så länge är två av nagellacken (jag köpte tre).
Annars är jag helt såld.
 
Känner mig som en ny wen-tjej. (Trots att det inte ens var wen-shampoo)
 
"I will never shampoo again!"
 
Tru story.
 
Så, http://www.jordklok.se/.
 
Gå dit, bli amazed, shoppa och var snäll mot både plånboken och miljön.

Medgivandeblanketter på vift

Ni vet hur det är; känslan av att skriva ut sitt manus, lägga det i ett kuvert, följebrevet överst. Skriva förlagets adress och posta.
 
Och vänta, åh, denna väntan!
 
Sedan, beskedet.
 
Jag har varit där massor av gånger.
Det värsta som kan hända är att jag blir refuserad.
 
Och det värsta som kommer av en refusering är att jag frå skriva om manuset och skicka in igen. Eller skriva nytt.
 
Men så länge jag skriver så kan jag fortsätta försöka, det finns alltid en andra chans.
 
Nu befinner jag mig i en liknande situation; jag har skivit ut papper, lagt i kuvert, postat.
 
Och nu väntar jag.
 
Men tyvärr finns det ingen andra chans.
Får jag ett nej så är det nej.
 
Tänk vilken makt totala främlingar kan ha... det är dem som får bestämma vilket efternamn jag ska ha resten av mitt liv.

Nyårslöften

I år ska jag och fästmannen prova en ny grej.
Den heter "inte diskberg".

Jag är frånvarande efter som jag...

... redigerar, är tomte, öppnar julklappar, äter massa mat och godis, umgås med folk, äter mer godis, redigerar lite till, läser böcker, ser på film, promenerar i regnet, åker buss i regnet, svär över regnet, svär inte över att jag är ledig, planerar 2014, redigerar.
 
Återkommer.

Året 2013

Jag tänker inte hymmla om det; det var piss.
 
Tre cancerbesked (två på jobbet och ett i släkten), byte av chef två gånger, en gammal kursare tog livet av sig, min svärfar (som jag aldrig träffat) dog plötsligt, bara refuseringar och ett evigt tjatande om att "det inte kändes tillräckligt" och mina fyra veckors semester kände jag mig så fruktansvärt ensam då jag FORTFARANDE inte lärt känna någon annan i Borås jag kan umgås med.
 
2013 är året där jag inte kom framåt i livet. Alls.
 
Det gick så långt att jag började dricka kaffe varje morgon. Bara för att kunna säga:
"2013 var året jag började dricka kaffe på riktigt!"
Men till och med det har jag sluta med nu.
 
Om jag ändå ska framhäva det fina med 2013 är det min nya systerson som bestämde sig för att bli en del av vår familj.
Och det faktum att jag återfått kontakten med vänner som jag tidigare glidit ifrån.
Och det är det första året där jag skrivit två råmanus på samma år.
Och jag upptcäkte att jag gillade att odla sånt som växer.
Och jag genomförde NaNoWrMo med strålande resultat.
 
Men vi glömmer 2013, vi ser framåt istället!
 
2014, jisses vilket år det kommer bli!
 
Än så länge har jag planerat:
- Namngivning (1 st, systerson)
- Konfirmation (1 st, lillasyster)
- Student (1 st, min kusins)
- Examen (1 st, min fästans)
- 50-årsfest (1 st, min mammas)
- Bröllop (3, 2 där jag ska vara gäst och 1 där jag ska vara brudpar. Ja, hälften av ett brudpar)
 
Fatta 2014!
Jag hoppas också kunna skriva in:
Bokkontrakt, bil och hus under det året.
Det fixar jag va?

Jag = sönderstressad

Lever på blåbärssoppa för att magen pajat och läser kärlaksromaner.
Endast kärleksscenerna.
 
Längtar efter att skriva.
Men bara käleksscener.
 
Om någon undrar.

Welcome to the dark side

Känner ni också ibland att när dagarna är så korta är det enda som ni faktiskt gör är jobba och sova?

Memo to myself

Nästa gång du känner dig nere/vilsen/osäker.
Ring Svenne.
Ring fantastiska Svenne som kommer säga att du är underbar och the best.
 
Ring Kaka. Skit i att hon är i Nepal eller Tyskland eller USA. Ring henne.
 
Eller ring Leon eller Kajsa.
Nej, ring inte Kajsa.
ÅK till Kajsa, Göteborg är inte så långt bort.
Låt henne lura i dig kaffe eller martini.
 
Messa Sofia.
 
Du har fantastiska vänner.
Tyck inte synd om dig själv.
Känn dig inte ensam.
Du är INTE ensam.
 

Det händer grejer på bokmarknaden...

Massolit Media köper forma books:
 
http://www.formabooks.se/Just-nu/November/Massolit-Media-koper-Forma-Books/
 
Och X-publishing lägger ner:
 
http://www.xpublishing.se/
 
Tycker det är synd; gillar deras böcker...

Jag var borta i helgen och ni skulle hört min och sambons återförenande!

- Men... jag trodde du skulle ha middagen klar nu när jag kom hem.
- Det lovade jag aldrig.
- Men jag frågade ju om du kunde ha middagen klar när jag kom hem vid halv åtta.
- Ja, och jag frågade vad du ville ha. Jag sa aldrig att den skulle vara klar då.
- Men... marinerade qournbitar...?
- Ja?
- Vi åt det ju två gånger förra veckan!
- Men vi har ju ALLTID marinernade qournbitar i pastasalladen?
- På sommaren ja. Nu är det vinter. Man blir ju bara...förvirrad. Jag gillar ju inte ens marinernade qournbitar...
- Varför har du aldrig sagt något då?
- Jag "hintade" ju förra veckan.
- Mhm...

You had me att "Hello"

Sedan jag och min sambo flyttade ihop har jag försökt förklara att en av de bästa förspels-grejer han kan göra är att ha diskat och städat upp i köket när jag kommer hem.
 
Han hatar att diska (vi saknar diskmaskin) och har därför inte nappat på det.
 
MEN idag hade han städat hela toaletten från golv till tak INKLUSIVE rensat golvbrunnen.
Helt spontant.
 
Will do.

Ordet är ditt!

- en blogg om skrivande

RSS 2.0