Medgivandeblanketter på vift

Publicerat 2014-01-19 20:47:00 i Vardag
Ni vet hur det är; känslan av att skriva ut sitt manus, lägga det i ett kuvert, följebrevet överst. Skriva förlagets adress och posta.
 
Och vänta, åh, denna väntan!
 
Sedan, beskedet.
 
Jag har varit där massor av gånger.
Det värsta som kan hända är att jag blir refuserad.
 
Och det värsta som kommer av en refusering är att jag frå skriva om manuset och skicka in igen. Eller skriva nytt.
 
Men så länge jag skriver så kan jag fortsätta försöka, det finns alltid en andra chans.
 
Nu befinner jag mig i en liknande situation; jag har skivit ut papper, lagt i kuvert, postat.
 
Och nu väntar jag.
 
Men tyvärr finns det ingen andra chans.
Får jag ett nej så är det nej.
 
Tänk vilken makt totala främlingar kan ha... det är dem som får bestämma vilket efternamn jag ska ha resten av mitt liv.
Direktlänk, 3 Kommentarer



Kommentarer
Mia Skrifver

Menar du att ifall ditt manus refuseras så lägger du av? Eller hur menar du? För jag förstår att det är det värsta, men jag tror också att man behöver tänka skrivandet som nåt man gör ändå, alltså att det inte är boken som är målet utan skrivandet som är behovet. Om du förstår hur jag menar. Och det här sa jag redan medan jag väntade och väntade på att bli antagen, alltså att skriva var det viktiga. Boken är också viktig, men berättelsen kommer först.

Svar: Åh, nu känner jag mig extremt otydlig...Jag kommer aldrig sluta skriva, det är som du säger, som att andas. Jag behöver det för att kunna vara.

Det inlägget egentligen handlar om är att jag och min fästman ska gifta oss och i samband med det vill vi ta ett efternamn som vi biologiskt inte har rätt till, även om hela hans släkt bär det namnet. Det gör att vi måste få medgivande fån ALLA som bär det namnet i dag eller har rätt till att bära namnet. I detta fall finns det fyra personer registrerade som inte tillhör hans släkt. Säger en av dem nej, så är det nej och vi får inte ta namnet.

Därför drog jag parallellen till att skicka in manus till förlag; då kan man försöka om och om och om igen.
I etta fall har vi bara en chans. Tyvärr.

I båda fallen är det främlingar som bestämmer.

Klarare nu?
Nina

2014-01-20 @ 16:54:18
URL: http://skrifva.blogspot.fi/
Heléne (Bokglam)

Såhär började jag skriva: "Men åh vad spännande!!! Du måste sms:a sen och berätta allt. Håller tummarna så hårt att de vitnar. Tror verkligen att det kommer att gå såååå bra." innan jag såg ditt svar till Mia, hahahaha...
Men, hur går det omskrivningen av manuset förresten?

Svar: Omskrivningen går bra. Ett manus läses just nu en sista gång av mina beta-läsare innan det ska gå igenom ännu en redigering (sista hoppas jag) och sedan ska jag skicka in det. Ett annat manus redigeras nu i en skrivkurs jag läser. Hoppas det är klart i april för att skickas in. Full rulle!
Nina

2014-01-21 @ 20:45:09
URL: http://bokglam.wordpress.com'
Heléne (Bokglam)

Håller förstås tummarna för att namnansökningarna går genom också förstås! Men du förstår vad jag menar om att jag blev så exalterad i tron om att det var manus som skulle ut ;)

Svar: Inga problem.Finns mycket att hålla tummarna för i år!
Nina

2014-01-21 @ 20:46:20
URL: http://bokglam.wordpress.com


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Ordet är ditt!

- en blogg om skrivande

RSS 2.0