Mitt skrivande: Hur har du tid att skriva?!

I tisdags höll jag i skrivarkurs och fick frågan som alla skrivande människor verkar debattera.
Hur hinner du med?
 
I mitt fall finns det en sak som bidrar till att jag har tid. Jag har inga barn än. Men även med ban i huset anser jag att tid finns om man bara tänker efter.
 
T ex sluta prata om allt du inte hinner. Börja fundera på hur du vill prioritera istället. I mitt fall säger jag att jag prioriterar skrivandet när jag låter disken stå eller inte träffar vänner. Att välja att skriva gör det mycket enklare att tillåta sig själv att skriva. (Här fällde en av kursdeltagarna en kommentar opm att jag verkade så stolt när jag sa det. Jag är stolt över mitt skrivande. Och jag är stolt över att jag vågar stå för det)
 
Prata med din partner och var tydlig med att din skrivtid är fredad tid. Kom sedan överens om hur ni gemensamt ska lägga upp det. Hur och när vill du skriva? Handlade om en timme om dagen? Eller en heldag på helgen? Jag är bortskämd med en make vars största intresse är dataspel. Vi sitter ofta i samma rum framför varsin dator och för oss är det inget konstigt. Det är perfekt!
 
Just den här veckan vilar mitt manus och jag har inte skrivit alls.
 
Och det tycker jag är svårt.
Vad gör alla normala människor när de har tid?

Jag har städat hela lägenheten, putsat fönstrena, planerat om mina kryddor, bakat bröd, tränat.
Och nu sitter jag och läser en bok.
 
Det är första gången på flera månader där jag suttit i soffan en timme med samma bok.
Och det känns ovanligt. Och fantastiskt.
 
Imorgon har manuset vilat en vecka och jag kommer nog börja på en ny redigeringsrunda.
Man ska prioritera det som får en att må bra.

Mitt skrivande: Helgens wordcount...

... slutade på 10 184 ord.
 
Önskar jag hade kunnat upprätthålla tempot från helgens början... Men solsken och picknick kom i vägen.

Mitt skrivande: Och påsken fortsätter...

Åkte till cafét idag med.
 
Skrivit till alla nya scener så nu har jag börjat från början och går igenom alla scener igen för att täppa till alla logiska luckor.
 
Dagens antal ord: 3 500
 
Keep moving forward.
 
Planen är att skicka manuset till förlag i maj.
Jag har hela tiden trott det skulle vara en omöjlighet.
Nu är jag inte längre övertygad...

Mitt skrivande: Ehhh... wow?

Kom ni ihåg hur jag ba "jag ska skriva 10 000 ord i helgen"?
 
Jag har skrivit 5 000 bara idag...
 
Hur lyckas man med något sånt helt utan ansträngning? För tro mig, det var verkligen ingen ansträngning alls.
 
Svar: Skriv på café
 
Jag älskar att skriva på andra ställen än i min lägenhet; på tåg, på buss, på café, på bibliotek, på någon random bänk i någon fin park.
 
Det inspirerar mig, men tyvärr är det svårt att skriva mycket på såna platser eftersom det alltid dyker upp störningsmoment efter ett tag.
Men idag lyckades jag!
 
Jag gick till ett café som hade:
1) Gott att äta och dricka
2) Lite folk (okej, har nog mer att göra att det var röd dag, men ändå. Det var tre (!) pers när jag kom dit. Fem när jag gick)
3) Trevlig personal som inte stör (trots lite folk kom de inte ens och hämtade min disk. Tack!)
4) Soffor som är lagom höga
5) Kuddar att sätta bakom ryggen
6) Massor av kontaktuttag så datorn inte behöver dö
7) Tomma platser där det inte är massa folk
 
Förutom att cafét får 10 rosor av 10 möjliga befann jag jag mig i skrivmode med en perfekt låtlista och jag lyckades till och med "skriva så att det känns" utan att ens anstränga mig.
 
Tackar Mia (http://skrifva.blogspot.se/2014/04/skriva-sa-det-kanns.html) för det!
 
Så.
Jag älskar att leka författarliv!!!

Mitt skrivande: Påskplaner

Nu håller du kanske på att planera påskmiddagen.
Eller packa bilen eftersom ni åker till farmor imorgon bitti.
Eller hjälper ungj*vlen att rita påskkort eftersom hen är för trött för att göra det själv, men absolut tänker gå påskkärring imorgon.
 
Jag... Jag planerar skrivande.
 
På söndag ska min man ha sin första inlämning på sitt examensarbete. Så han har bokat bort sig från mitt liv under de närmsta dagarna.
 
Och jag tänker passa på att skriva.
10 000 ord på fyra dagar borde väl inte vara någon konst.
Right?

Mitt skrivande: Att leda skrivande människor

En gång i månaden går jag till Sensus där jag håller i en skrivarcirkel.
Första gången var jag väldigt nervös; hur skulle det gå?
 
Igår; not so much.
 
Igår pratade vi dramarturgi och det var så himla kul. Jag provade en skrivövning som jag kommit på själv och fick rätt bra respons. Hela grejen med att stå vid en tavla och skriva upp förslag känns för mig väldigt naturligt.
 
 
Dessutom hade de köpt en bröllopspresent till mig och maken.
 
 
Som i "Skönheten och odjuret"!
 

Mitt skrivande: Distraherad *host*

Sak jag borde göra: Färdigställa min inlämningsuppgift för distanskursen och skicka in.
 
Sak jag gör: Väntar på att NÅGON ska få för sig att ringa till min mobil så jag får svara med mitt nya efternamn.

Mitt skrivande: Upp på hästen igen

Ibland har man svackor.
Så är det bara.
 
Och ibland får man tvinga sig ur dem.
Med våld.
 
I helgen åkte jag och fästmannen till Oslo för att träffa hans släkt.
Och eftersom vi skulle sitta på buss 3,5 timmar x2 så tog jag med mig skrivboken.
 
Och så skrev jag.
 
Sedan dess har jag skrivit.
Varje morgon när jag åker till jobbet tar jag fram skrivboken och skriver några sidor.
Ibland blir det fyra, ibland åtta. Ibland två.
 
Men jag skriver.

Mitt skrivande: Pågående manus

Dagens kommentarer från skrivkursledare:
 
Skriv så fingrarna blöder för det är en cool historia och ganska unik. Du har hittat något här.
 
Okej. Nice!
"Unik" måste ju vara en av de finaste komplimangerna man kan få.
 
Och sen:
 
Ha även i tanke att det bör finnas lite kärlek, udd och sex i den. För den målgruppen du har ligger i Twilightsegmentet :)

Ehh... Ja-ha?
 
Alltså, jag fattar. Det är en komplimang, jag fattar.
Och jag vet, det är en målgrupp han pratar om.
Men jag har en rätt kluven relation till Twilightserien.
 
Jag blev besatt av böckerna; ja.
Stephanie Meyer är en fantistisk berättare; ja.
Var historien unik; nej.
Har hon ett fantastisk språk?
Nej.
Defenitivt nej.
 
Samtidigt, vilka läste Twilight?
Typ varenda tjej på jorden.
Så... betyder det automatisk att om jag hittar ett förlag kommer jag tjäna miljoner?

Mitt skrivande: Hands up!

Skrev en helt ny scen nu ikväll.
Var länge sedan jag gjorde det sist.
 
Men den blev bra.
Och lång (!)
 
Det firar vi med en chokladbeskvi.

Mitt skrivande: Mitt liv

Jag önskar att jag hade varit lite mer aktiv här den senaste tiden.
 
Så jag kunde berättat om dagen då allt gick åt helvete för fästmannen och han kom hem mer avslappnad än någonsin; hade köpt present till mig och vi gick på spontandejt på kulturhuset och lyssnade på Lena Sundström som pratade om sin nya bok "Spår". Den handlar om avvisningen av egyptierna som var terrormisstänkta 2001. Och det jag tar med mig därifrån är Lenas ord: Vi kan alla göra misstag och fatta fel beslut. Det är vad vi gör efter misstaget som defnierar oss.
 
Eller så skulle jag kunna berätta om när Nils Horner blev mördad i Afganistan och jag satt klistrad vid radion hela dagen och lyssnade på rapporteringen om hans mord och hans kollegors hyllning.
 
Eller skulle jag kunna säga att jag läst "En bit av mig fattas" som handlar om 11:e september och var... fantastisk. En bok skriven om en landssorg som generationen efter mig inte kan föreställa sig. Läs den!
 
Eller så skulle jag kunna skriva om svårigheten med att hitta en fantastiskt snygg bröllopsklänning och att sedan hitta "fantastiskt snygga" accecorarer till den.
 
Eller om min frustration över att jag inte hinner skriva. Och att jag måste acceptera det just nu.
Att planera bröllop, gå skrivkurs, hålla i skrivkurs, träna, odla balkongväxter och baka chokladbeskvier tar sin lilla tid.
Uppenbarligen...
 
Ibland önskar jag att jag bara kunde tanka över mina tankar direkt från hjärnan in i datorn så jag slapp själva skrivandet.

Mitt skrivande: Manus ivägskickat till förlag

Lättnaden.
Så. Klart!
 
(for now)
 
Ingen datorkrasch denna gång (vilket annars blivit en liten tradition).
 
Däremot slutade internet fungera precis när jag skulle maila iväg manuset.
Upptäckte också i sista kollen att när jag tryckte på "Compile" i Scrivener blev alla ord som var kursiva understrukna istället.
 
Fel. Fel. Fel.
 
Jag tror jag lyckades åtgärda det, men om ni, förlagen hittar ord som är understrukna, de ska vara kursiva.
 
Sorry about that.
 
Nu redigerar jag annat manus till inskick i maj.
 
Och under sommaren blir det mitt NaNo-projekt.
Håller på att längta ihjäl mig efter mina pojkar Gabriel och David. Har inte ens läst det manuset i helhet.
 
Vilket fantastiskt skrivår!
 
 

Mitt skrivande: Mitt läsande

Ni vet, alla säger ju det; skrivandet och läsandet hänger ihop.
 
2013 var ett dåligt läsår för mig.
Och jag tror inte jag riktigt fattat varför förrän igårkväll.
 
En av grejerna Kristin Ohlsson berättade om igår var när hon var tonåring och skickade ett brev till sin favoritförfattare (som jag redan glömt vem det var), med frågan: Hur blir man författare?
 
Hon fick svaret:
- Välj en genre
- Läsa allt i den genren
- Skriv något bättre!
 
Och då.
*klick*
 
2013 läste jag extremt lite ungdomsromaner.
Jag fick för mig att jag skulle läsa massa böcker som kom ut som det kändes att jag "borde" läsa.
 
Dum idé...
 
Så, nu har jag lärt mig.
 
Och reserverat 10 ungdomsböcker på biblioteket.
Det ska vara lustfyllt att läsa.
Är det inte lustfyllt - byt bok!

Mitt skrivande: "Kan inte låta bli" R.I.P.

Mitt första riktiga manus som jag skrivit, färdigställt och skickat in till förlag skall nu kasseras.
 
Jag fick sista refusen från ett förlag idag och det är helt enkelt dags.
Jag började skriva på manuset för 10 år sedan, har försökt få in det på förlag i 5 (?) år och nu är det dags.
 
Manuset har inte det där "lilla extra" som förlaget vill ha. Det är alldeles för likt Fucking Åmål karaktärsmässigt (vilket på sätt och vis var meningen) och det är lika bra jag inser det; detta manus har gjort sitt.
 
Det var inte skrivet i onödan, oh nej! Jag har lärt mig så otroligt mycket under alla redigeringsrundor; jag vore inte den jag är idag utan dessa karaktärer.
 
Men innan jag lägger detta manus på hyllan tänkte jag bjuda på en av mina favoritscener; en som fortfarande får mig att le fast jag läst den säkert 100 gånger.
 
Vi är i Alex sovrum och hon är fruktansvärt kär i Karin som hon gör ett skolarbete med och som nu bara råkar sitta bredvid henne på hennes säng. Karin har ingen aning...
 
 

– Wow.

Karins röst är en viskning. Jag har svårt att fokusera blicken. Det enda jag kan tänka på är att hon sitter så nära; våra ben som nuddar varandra.

– Är det verkligen jag på bilden…

Hon lutar sig närmare kamerans skärm, som hon förväntar sig att personen bilden föreställer kommer förändras.

– Det är du, säger jag.

– Men jag ser ju så… vuxen ut. Och den där blicken…

– Jag vet.

Jag ser också det hon ser. Karins huvud vridet åt sidan, hennes blick långt bort i fjärran, längtande, några hårstrån som ligger som ett flor över hennes ansikte, skymmer och förtydligar.

– Hur gjorde du det? säger hon till mig.

– Jag? Det var ju du, helt och hållet du.

– Jag ser inte ut sådär på bild.

– Du gör nu.

Karin bläddrar fram bilderna på mig.

– Titta, säger hon och lutar sig mot mig, vrider kameran så jag ska se bättre.

Hennes axel mot min, våra pannor nuddar nästan varandra.

– Du ser också annorlunda ut.

Kantig, tänker jag. Jag ser kantig ut. Ljuset som speglar sig i förnsterrutan tar bort fokus från mitt ansikte och istället är det mina konturer som hamnar i centrum. Jag är en skugga. Oklart om jag är tjej eller kille. Jag ser det.

Undra om Karin ser det.

– Jag älskar hur du böjer huvudet här, säger Karin och pekar. Ser du?

Hon älskar när jag böjer huvudet. Men GUD varför har hon inte sagt det förut? Jag kan gå runt med böjt huvud jämnt om hon skulle vilja. Lätt!

Jag nickar, utan att egentligen förstå det mangefika. Det behövs inte. Jag behöver inte förstå. Det räcker med att bara sitta här.

Karin fnittrar till, bläddrar lite fram och tillbaka bland bilderna.

– Det gick nästan lite för lätt det här. Jag menar… Läxor ska ju vara tråkiga och ta forever and ever.

– Klockan är ju nio, säger jag.

Karin följer min blick till min väckarklocka, reser sig hastigt.

– Jisses! När blev den det?

– Typ nu.

– Jag…

Karin blir stående med kameran mellan fingrarna, väger tyngden från höger ben till vänster.

– Jag borde gå hem. Rätt sent och så.

Jag nickar och reser mig.

Karin går före mig ner för trappen.

– Jag fattar inte att tiden gick så fort. Jag har inte ens märkt att jag var hungrig…

– Du kan få en macka om du vill.

Säg ja, snälla, snälla, säg ja.

Karin biter sig i läppen, blicken seglar iväg mot köket. Men sedan skakar hon på huvudet.

– Äh, det är lugnt. Ska ju ändå sova snart.

Jag håller kameran medan Karin tar på sig ytterkläderna.

– Jag kan maila bilderna till dig så får du bestämma vilken du vill använda, säger hon.

Jag nickar.

– Visst. Det blir bra.

Hon får kameran i handen och ser på mig. Lägger huvudet på sned. Det ser ut som hon tänker säga något, jag kan se orden kittla henne inne i munnen.

Sedan sväljer hon dem och öppnar dörren.

– Ses imorgon!

– Yes.

Så är hon borta.

Imorgon.

Mitt skrivande: Framåt! Framåt!

Skrivkursen har dragit igång nu och det känns så himla kul. Jag redigerar ett manus som vilat i nästan ett år och det är spännande.
 
Under tiden har manuset jag redigerade om under julhelgen vilat (tre veckorn nu).
 
Så i helgen tänkte jag göra ett nytt ryck och läsa; framförallt början och slutet som jag kommer fokusera på, de ändrades om rätt rejält sist.
 
Så, ja, jag skriver.
!

Mitt skrivande: Hur djupt är vattnet här då?

Jag har precis börjat en skrivkurs på distans.
Vi är 6 pers + kursledare och ska ifrån nu till i början av april läsa varandras texter under 7 olika tillfällen.
Och ge feedback.
 
Spännande!
 
Och skrämmande...
 
Men mest kul.

Mitt skrivande: Sov på saken

Ibland är det svaret när man står inför ett problem man inte vet hr man ska lösa.
 
Så jag sov.
 
Och Sha-sam!
Problem solved!
 
Så nu är den nya versionen skickad till min förstaläsare.
Själv tar jag några dagar ledig.
Hört att nyårsafton coming up.
 
Och så har jag "råkat" anmäla mig till en skrivkurs som börjar 6/1.
Så att...
Ska förbereda mig inför den.
 
På andra sidan det nya året kanske...?
 
 
 

Mitt skrivande: Jag trodde jag visste

Tänk dig att du precis avslutat en rätt stor redigering av det manus du föreställer dig ska bli din debut; du har tagit bort onödiga karaktärer, tightat till dramarturgin och fått ett bättre flöde i händelseförloppet.

 

Lyckan.

Glädjen.

 

Och så skriver du ut manuset och tänker; en genomläsning, en sista korr bara, sedan ska manuset få landa hos förlagen.

 

Lyckan.

 

Sen börjar du läsa.

 

Besvikelsen.

 

De första 10 sidorna är skräp. Först efter 20 sidor hittar du en scen som verkligen berör.

Och vid sidan 50 har u äntligen hittat flytet.

Men vad hjälper det, flytet måste ju finnas med från början. Jag kan ju inte riskera att förlaget tappar intresset efter tio sidor.

Det. Går. inte.

 

Så nu suckar jag lite.

Ska läsa klart manuset imorgon, men det blir nog att granska de första 20 sidorna under lupp.

Vänta lite till med att skicka in.

Just nu: Tålamod är min bästa vän.

Mitt skrivande: Flyt

Jag var med i NaNo.
Jag kom ur det som en vinnare, helskinad.
Och jag känner mig till och med nöjd med min prestation.
 
Det manuset får vila nu medan jag redigerar om ett annat.
Och jag var lite orolig, kasta mig från ett manus till ett annat...? Hur skulle det gå?
 
Men det har gått bra. RIKIGT bra.
Jag vet vad jag behöver redigera om.
 
Dessutom är min egen läslust väldigt stor just nu.
Jag bockar av böcker som står olästa i min egen bopkhylla.
 
Gör dem lästa.
Levande.
Rekommenderbara.
 
Det är ett vackert liv.

Mitt skrivande: Favvoutlåtande

Jag har gått de senaste åren och väntat på att min lillasyster ska bli gammal nog att läsa mina ungdomsmanus.
Och det var nästan så att jag väntade förbi det hela.
 
För en månad sedan fyllde hon 14 och förra veckan levererades mitt manus hem till henne.
Nu har hon läst och idag ringde jag upp henne för kommentarer.
 
Hon sa att:
- Manuset var bra
- Hon kom snabbt in i handlingen (dvs inte en sån bok man måste läsa halva innan huvudkaraktären blir kär)
- Manuset var lagom långt
- Hon kände igen sig i vissa grejer
- Hon kände igen mig och vår andra syster i andra grejer
- Språket kändes trovärdig
- Hon läser gärna annat jag skrivit
 
Den negativa kritiken bestod av lite felstavningar och ett uttryck som hon inte riktigt fattade.
 
Och då känner jag ändå; men dåså.
Det är ju för såna som henne jag skriver!
 
Hör ni det förlagen?!
The kids like me.
 
Ps. Hon är inte partisk alls...
 
Ps2. Men hon är jäkligt smart och godtar inte vilken skit som helst

Ordet är ditt!

- en blogg om skrivande

RSS 2.0