Mitt skrivande: Upp på hästen igen
Ibland har man svackor.
Så är det bara.
Och ibland får man tvinga sig ur dem.
Med våld.
I helgen åkte jag och fästmannen till Oslo för att träffa hans släkt.
Och eftersom vi skulle sitta på buss 3,5 timmar x2 så tog jag med mig skrivboken.
Och så skrev jag.
Sedan dess har jag skrivit.
Varje morgon när jag åker till jobbet tar jag fram skrivboken och skriver några sidor.
Ibland blir det fyra, ibland åtta. Ibland två.
Men jag skriver.
Kommentarer
Heléne (Bokglam)
Fantastiskt ju! Bra där.. Det är det där regelbundna man behöver.
Svar:
Nina
Trackback
