Det där med tempo va... jag tror inte jag är så bra på det...

Har läst igenom manuset och blev lite: men öhhh...?
Det var dramatisk grej på dramatisk grej på dramatisk grej. Ja, ni fattar.
Var är pauserna? När får läsaren andas? Svaret: aldrig.

Suck.

Och jag tänker skitmycket på tempot när jag läser. Jag kan verkligen SE hur författaren tänkte och hur hastigeheten varierar...

Och jag veeet ju att det behövs lugna partier. Lugna partier = dramatiska partier mer dramatiska.

Nu kände jag mig liksom lite... mätt på min egen text. Lite: "ja, ja, nu var hennes pojkvän lite elak emot henne IGEN och nu bråkade hon med sina föräldrara IGEN och nu gör hon bort sig IGEN.

Krävs: bättre tempo och bättre stegring av "mörkret".

*skriver upp*

Igår var jag bara trött. Åka tåg + skrivarkurs + bra vän som man (jag) måste snacka massa med + bra film + massa skrivartankar gör ofta sånt.

Idag däremot, IDAG vill jag skriva. NU!

Jag hade lite löst planerat att jag skulle göra en sista redigering av mitt manus och sedan skicka in det till förlag. Så tänkte jag...

Men, sedan jag jag dendär skrivarkursen va, och ja...

På frågan: När är en bok klar? fick vi svaret:
- När ni bara flyttar komman och strycker att och annat och.

Okej... är jag där än? Nepp. Skulle inte tro så.

Lisa tipsade däremot om att läsa igenom manuset en gång, rakt igenom och INTE pilla i det. Känns det som något haltar, sätt ett kryss och gå tillbaka när du läst klart HELA. Så det gör jag nu... Är typ fem kryss på varje sida. Så att...

Till sommaren kanske?

PS. Är deremot sjukt skrivpepp. Vill skriva klart detta manus, skriva om det manus som redan varit inne på förlag och FUCKINGFINALLY komma igång med min triologi. Och helst ska det vara klart, typ, imorgon.

Var ska jag börja...

Måste man börja...?

Jag har laddat för den här helgen ett tag. Och nu när jag varit i Stockholm och vänt... jag tror inte riktigt jag landat än...

Lördagen var fokuserad på den kreativa processen; karkatär, dialog och dramaturgisk kurva. Mellan varven gjorde vi övningar som var korta, men sjukt lärorika (insikt på burk typ).

På söndagen pratade vi om vad man gör när man är klar med manuset. När ska man skicka in det? Hur tolkar man refuseringen? Hur funkar det när man är antagen? Hur mycket pengar får man? Hur reklamför man sig?

Ja, jag tyckte söndagen var rolig. Lördagen var mest... mysig. Mest repetition (för mig) och inspiration.

Men på söndagen lärde jag mig saker. Och vi skrattade mycket. Väldigt mycket.

Kändes också kul att träffa Johanna och Lisa IRL. De var bra kursledare *tummen upp*.

Så, var det nåt som inte var bra?

Hmm... Vädret?
Eller ja... Måste jag?
Okej... Hmm...

Jo, jag förstod nog aldrig varför vi skulle läsa Hungerspelen. Det kändes inte som vi använde boken så mycket... Vi kanske skulle använt den mer, men när den väl kom på tal fick den liksom motsatt effekt.

Exempel:
Vi ska prata karaktärer och vi (som gick kursen) fick fråga om vad vi tyckte om Katniss.
Tystnad. Jag höll andan.
Sedan säger en tjej:
- Jag tyckte hon var ganska tradig.
Visade sig att det var fler än jag som inte var så jätteförtjusta i Hungerspelen och den tråden dog lite...

Vi kom tillbaka till Hungerspelen när vi pratade konflikter.
I Hungerspelen är det en huvudkonflikt och 7-8 (?) underkonflikter.
Johanna och lisa rekommenderar en huvudkonflikt och kanske 2-3 underkonflikter. Okej...
Sånt här gör mig förvirrad... Känns inte pedagogiskt på nåt sätt...

Jo, det återkom när vi pratade cliffhangers också... men en del tyckte att de kan bli trötta av cliffhangers...

Gud, det måste verkligen låta som jag hatar Hungerspelen. Det gör jag inte. Hade inte läst alla tre böckerna om det var så. Jag bara äääälskar inte boken. Okej?

Så, Lisa och Johanna, om ni läser det här; ni var super, på riktigt super. Jag älskade söndagen och allt snack om hur det fungerar på förlagen. Jag gillade papprena ni delade ut och ÄLSKADE alla övningar vi gjorde mellan varven (kommer absolut använda dem igen). Ni får ett extra plus för att ni är så roliga och bjuder på er själva så mycket. Men jag fattade verkligen inte vad vi skulle ha studielitteraturen till... Tyvärr.

Ja, det finns vissa som säger att det inte existerar, men jag är en av de troende. Flow.
Då man går in i texten och fingrarna hittar svaren på tangenterna innan man ens hunnit ställa frågorna. Rytmen, en andra andning.

Säg det tillsammans med mig:
"FLOW!"

Igår eftermiddag satt jag i bussen på väg hem från jobbet. Jag redigerade de sista sidorna i mitt manus... Och mitt från ingenstans dök en mening upp som gjorde att jag visste precis hur jag skulle "knyta ihop säcken". Jag upptäckte att några stycken som jag tidigare fått stryka kunde jag återanvända med en helt annan synvinkel.

Så jag skrev, skrev, skrev. Och så var jag plötsligt hemma. Blev lite sur. Hade typ bara tre sidor kvar...

Ja, jag var lite gnällig sist...

Sedan fick jag tillbaka de första 18 sidorna från vännen. Hon hade några små kommentarer, men tyckte början funkade bra över lag. *fuldans på kontoret*

Sedan lade jag in ett helt gäng med nya scener som jag skrivit tidigare. Manuset blev 10 000 ord längre! Woho!
Så nu ska jag bara försöka redigera resten innan jag åker på skrivarkursen... Hmm... Blir en utmaning.

Det är påsk. Långledigt. Och jag har MASSA tid att redigera manus.

 

Och idag är jag SÅÅÅÅ inte sugen.

 

Jag har:

- slipat en stol

- tvättat en stol

- lagt på ett lager färg på en stol

- handtvättat lite kläder

- fastnat framför någon romantisk komedi på tv

- lagat lunch

- ätit lunch

- lagt på ännu ett lager färg på stolen

 

Och flera gånger under dagen har jag satt mig framför dagen, skrivt några ord och rest mig igen...

Och det dumma är... Det är redigeringsfasen. Jag har redan markert i manuset vad jag ska ändra och hur. Jag behöver inte skriva helt nytt. Det stör mig.

 

Jag får inte till början ordentligt heller... Har skickat iväg de första 18 sidorna till en vän som ska läsa. Känns som att det går lite för långsamt... samtidigt som jag tycker att karaktärerna presenteras ganska bra... Hmm...

 

Undra om jag har något påskgodis kvar?