Jag ber om ursäkt
Ska man bli författare måste man läsa massa och skriva massa.
Skriva en massa är jag rätt duktig på.
Läser gör jag också.
MEN jag har inte lagt ut något inlägg om de böcker jag läst sedan i juli(!).
Och jag har läst en del bra sedan dess.
Inte okej.
Återkommer!
Det händer grejer på bokmarknaden...
Massolit Media köper forma books:
Och X-publishing lägger ner:
Tycker det är synd; gillar deras böcker...
Saker som händer när man skrivit maniskt på ett manus under en månad och sedan slutar
Man blir irriterad på allt och alla.
Av ingen anledning alls.
Måste nog redigera lite snart...
NaNoWrMo: Check!
Om man orkar leta upp min NaNo-widget som brukar hoppa runt på sidan så kan man se att jag har kommit igenom NaNoWrMo som en vinnare!!!
Jag har under (mindre än) en månad lyckats prestera ett manus på över 50 000 ord.
Yey!
Jag är dessutom väldigt nöjd med det manus jag åstakommit.
När man hört runt bland andra som deltagit och läst deras blogginlägg så har det periodvis varit svårt.
En del har till och med bytt historia efter 20-nånting-tusen ord. BYTT!!!
Jag hade gjort upp en plan innan och planerat 86 kapitel.
Jag hade två karaktärer som fick prata varannat kapitel.
Och de/jag/vi tog oss igenom.
Det var rätt tungt mot slutet.
Jag skrev mycket på tåget mellan Borås och Kalmar och när man har andra som kikar en över axlen medan ens ena karaktär håller på att planera sitt eget självmord... Ja, det fick mig att undvika det mörkaste mörka.
Men nu är det gjort. Efter årsskiftet väntar redigering.
Nu ska jag göra allt det där som jag inte hann med i november:
Träna.
Städa.Läsa böcker.
Laga god mat.Umgås med min sambo.
Redigera *host* ett annat manus.
Hur har det gått för andra wrimos?
Jag var borta i helgen och ni skulle hört min och sambons återförenande!
- Men... jag trodde du skulle ha middagen klar nu när jag kom hem.
- Det lovade jag aldrig.
- Men jag frågade ju om du kunde ha middagen klar när jag kom hem vid halv åtta.
- Ja, och jag frågade vad du ville ha. Jag sa aldrig att den skulle vara klar då.
- Men... marinerade qournbitar...?
- Ja?
- Vi åt det ju två gånger förra veckan!
- Men vi har ju ALLTID marinernade qournbitar i pastasalladen?
- På sommaren ja. Nu är det vinter. Man blir ju bara...förvirrad. Jag gillar ju inte ens marinernade qournbitar...
- Varför har du aldrig sagt något då?
- Jag "hintade" ju förra veckan.
- Mhm...
Love is in the air
Om jag sitter och skriver på mitt manus och blir sugen på att läsa "andra heta kärlekshistorier".
Betyder det att jag kan katigorisera mitt manus som en "het kärlekshistoria"?
You had me att "Hello"
Sedan jag och min sambo flyttade ihop har jag försökt förklara att en av de bästa förspels-grejer han kan göra är att ha diskat och städat upp i köket när jag kommer hem.
Han hatar att diska (vi saknar diskmaskin) och har därför inte nappat på det.
MEN idag hade han städat hela toaletten från golv till tak INKLUSIVE rensat golvbrunnen.
Helt spontant.
Will do.
En helt vanlig tisdag
Idag är dagen då jag trillade över 40 000-strecket.
Till och med 41 000-strecket om man ska vara noga.
Och det tycker jag man ska vara.
Känns konstigt att kolla min statestik och konstatera:
Mindre än 9 000 ord kvar.
Jiss-ess!
Nu tar jag kväll.
Vecka tre äger!
Vecka 2
Det sägs att vecka två är tuff för NaNoWrimos.
Det första kärleken till texten har gått över och man börjar ifrågasätta sin historia; kan det verkligen bli något av detta? Alls?!
I tisdags skrev jag 2 500 ord och tänkte att vecka två ägde!
Sedan kom onsdagen där jag typ inte skrev någonting.
Eller på torsdag.
Fredag var också rätt tung...
Egentligen är det nog först idag som det känns som jag börjat fått upp tempot igen.
Och det är egentligen inte manusets fel.
Jag har haft andra saker i mitt liv som tagit kraft och gett mig yrselatacker.
Men det verkar gått över nu.
In i vecka tre.
Enligt statestiken kommer jag trilla över 50 000-strecket den här veckan.
Enligt min egen uträkning kommer jag skriva ytterligare ett par tusen ord efter det.
Ett så långt manus har jag aldrig skrivit tidigare!!!
Ta 15 minuter av din tid och öppna ögonen
Vem åker till Göteborg en heldag utan att ta med sig paraply?
Jag, uppenbarligen!
En vecka i NaNo-träsket
En vecka har gått.
Det är märkligt att inte stanna upp och fundera så mycket utan bara skriva på; det händer så mycket.
Samtidigt är det mycket man missar.
Miljö. Jag kommer få lägga ner en hel tid på att få in miljö när jag kör den första redigeringen.
Jag skriver detta manus ur två karaktärers perspektiv; de berättar om sitt liv i varannat kapitel. Och där har jag märkt att det ibland är lite lurigt när jag byter karaktär. Att det tar några rader innan man (jag) lyckas byta på riktigt. Men jag tänker att när jag redigerar ska läsa den ena personens kapitel efter varandra i ett svep och sedan den andras. Så jag känner att känslan är densamma.
Och så har jag upptäckt att en karaktär från ett tidigare manus råkat smyga sig in i detta.
I förra manuset hette hon Bella och sa precis vad hon tyckte utan att tänka och hade blont hår med gröna slingor och Dr Martins.
I detta manuset heter hon Stella och säger precis vad hon tycker utan att tänka sig för har knallrött hår och syr om second hand kläder efter eget tycke.
Dvs jag har fått in samma typ av knas-karaktär i två olika manus.
Måste nog justera Stella i redigringen lite.
Så det inte är SÅ uppenbart i alla fall.
Hur lika tycker ni karaktärer får vara?
Ps. Det är så jäkla kul det här!
*snyft*
Det manus jag skriver nu utmanar mig verkligen.
Det är mycket känslosamma scener som är fruktansvärt sorgliga.
Så jag jobbar mot att bli tårögd, att gråta.
Mitt problem är att jag inte är van att reagera med tårar när jag skriver.
Så varje gång jag känner att tårarna är på gång, känner rörelsen i ögat tänker jag:
YES! Det är såhär det ska vara, där satt den.
Och då försvinner stämningen, jag tappar flödet helt.
Så, jag behöver uppenbarligen öva mig på att inte bli så exalterad över mitt eget skrivande.
Hur gör ni?
Efter en superhelg...
...fylld med rainbows and words, följde en hård måndag.
Redan när jag satte mig på bussen och tog fram min skrivbok gick det snett.
Första scenen jag började hackade, gick segt... sedan insåg jag.
Den saknade konflikt.
Dagen har sedan varit fylld av konflikt där jag inte fått någonting gjort och kännt mig helt energilös.
Så... bad day.
Tomorrow will be better!
Första helgen
9 768 ord kom jag upp i under min första helg i NaNoWrMo.
Inte illa pinkat.
Hmm. Är det någon mer än jag som hatar det uttrycket?
Vi kanske ska nöja oss med "Bra gjort" istället.
Stoppa pressarna!!!
Jag har förut pratat om det här med att få till känslorna i skrivandet att få det att "brännas" för läsaren.
Många säger ju att om du gråter när du skriver det, då kommer läsaren gråta när hen läser.
Och jag har varit tveksam; har aldrig gråtit när jag skrivit förut.
Mått dåligt och kännt hur jobbig scenen är, pinsamheter, skrattat; inga problem, men gråta?
Nej, jag har inte lyckats med det.
Förrän idag.
Satt och skrev en scen och plötsligt (helt oväntat!) märker jag hur mina ögon tåras. Blev så chockad att jag nästan glömde bort att skriva.
Samtidigt, va jobbigt att gråta och skriva samtidigt.
Man SER JU INGET!
Men nu har jag upplevt det.
Hoppas på fler såna stunder.
Hugs and kisses!
Första dagen: Check
Producerade ord: 3 150
Känner mig riktigt nöjd!
Dessutom har jag lärt mig lite saker idag.
Jag har lyckats lägga in en NaNoWrMo-widget (!) däremot verkar den flytta på sig. Först låg den i vänstra hörnet, nu ligger den längst ner i bloggen. Får försöka korrigera det...
Jag märkte så fort jag började skriva att mitt tempo var lite för högt; imorgon ska jag skriva långsammare i form av att scenerna ska få ta mer tid. jag behöver mer miljö och mer stämning.
Jag skriver om två personer; de får komma till tals i vartannat kapitel. Jag hade tänkt skriva båda ur tredjepersons perspektiv. Men det ville sig inte med ett av POV. Så nu skriver jag den ena ur tredjeperson och den andra ur förstaperson. Känner lite på det.
Tycker ni det är ett problem att läsa böcker där perspektiv byts?
