Mitt skrivande: När jag inte skriver...
När jag väl nått ett mål (oavsett om det är ett första utkast eller en redigeringsgenomgång) då brukar jag ta några dagars paus där jag inte skriver.
Och efter en intensiv period är det SÅ HIMLA SKÖNT!
Jag diskar och städar och lagar mat och läser böcker och är alldeles för mycket ute på nätet och kollar bloggar/hemnet/bröllopsklänningar.
Och så går jag ut på balkongen och pratar med mina kryddor och tomatplantor.
Fästmannen bara himlar med ögonen.
Och så har jag planerat mina redigeringsrundor för i sommar.
Jag planerar att redigera om tre manus.
Hmm. Det borde väl inte vara några problem?
Mitt skrivande: Responsen
Vid lunch igår hade jag gjort klart redigeringen på mitt senaste manus.
Så jag pustade ut och skickade iväg manuset till några testläsare.
Extra spänd med tanke på att jag aldrig provat på att skriva med övernaturliga inslag.
Tänk om det bara var att kasta skiten?
På kvällen, när jag satt på tåget till Stockholm började en av testläsarna sms-bomba mig. Hon hade läst 70 sidor och ba:
"Denna personen behöver med djup"
"Denna konfliken behöver bygas på"
"Detta namnet behöver bytas ut"
"Detta behöver komma tidigare, annars tröttnar läsaren"
Och någonstan bland alla sms stod det.
"Jag älskar din idé"
och
"Så himla bra för att skriva attfantasy första gången"
Jag dog lite.
Nu ska jag äta hotellfrukost!
Mitt skrivande: Play!
Nu har jag fått upp farten ser ni!
Suttit och redigerat konstant sedan klockan sex.
Tagit paus för att gå på toaletten, flytta ut på balkongen, flytta in från balkongen, hämta te, gå på toaletten, hämta chips och cola.
Går framåt!
Måste dock sitta mad hörlurer på.
Min granne har hittat DUNKA-DUNKA-knappen på sin musikspelare.
Det är dags att varva ner när...
... man upptäcker att man tagit på sig trosorna ut och in.
TVÅ dagar i rad!
Åtgärd på det?
Min dator kraschade så jag kunde inte jobba på den idag.
Var länge sen jag hade en sån soft dag på jobbet.
Mitt skrivande: Men var är ORKEN?!
Jag redigerar.
Och det är kul.
Och går bra.
Och snabbt!
När jag väl sitter.
Just nu händer det mycket på jobbet. Och när jag kommer hem vid fem känner jag mig helt slut, energilös.
Jag orkar laga mat och äta mat. Men inte så mycket mer.
Försökte ge mig på att träna ikväll.
Snubblade på mina fötter under första uppvärmningslåten och klev snett. Kommer säkert vara rätt svullen imorgon...
Vissa perioder kan skrivande ge energi.
Just nu känner jag för att gå och lägga mig när jag kommer hem vid fem.
Och det är så F R U S T R E R A N D E när man vet att OM jag satte mig så skulle det gå skitbra.
Men jag orkar inte.
Ser på tv istället.
För DET är ju verkligen produktivit...?
Suck.
Hur får ni energi?
Kajsa har varit här!
Det innebär bildkavalkad i lycka!
Champinjoner som vi slaktade och stekte i smör och vitlök. Mm!
Ser ni fågeln? Det är en bevattninganläggning (Kajsa tycke det ordet var lite överdirvet). Men det spelar ingen roll, jag fick två av dessa fåglar i present av henne. Funkar fin-fint!
Vi åt jordgubbar (svenska) med glass och chokladpaj!
Vi gick på zoo och tittade på massa djur. Och brände oss...
Klipp efter second hand-shopping.
Längst bak har jag mitt senaste manus, sedan skrivböckerna och längst fram allt "bra att ha" när man skriver; pennor, post its och USB-minnen.
Vi bakade macarons/makaroner/macaronger. Ni vet GOTT.
Citron, choklad/rom och choklad/kaffe.
Om kvällen satt i sommarvärmen på min balkong och pratade mina manus. Fattar inte hur HON kan se på mina manus och bara "men skulle du inte kunna göra såhär...?". Och så visar det sig att DET är svaret jag gått och väntat på.
American pancakes till frukost. Här med hallon, avokade, mango och lönnsirap.
Sedan var helgen slut och Kajsa åkte hem till Götet igen.
Och jag satte mig på balkongen.
Redigering; here I come!
Det kom ett brev...
Jaha, tänkte jag.
Men vad är jag allergisk mot?
Jag ringde vårdcentralen som sa att de kunde inte se det.
Jag skulle börja prova den rekommenderade medecinen och återkomma om den inte funkade.
Jaha?
Mitt skrivande: första genomläsningen
För en månad sedan blev jag klar med ett helt nytt manus (jag har kallat det D. D. på några ställen).
Och när jag skrev detta manus körde jag fast så många gånger, för jag (mitt pucko) trodde att jag "inte kunde skriva den här typen av böcker".
Mm.
Igår skrev jag ut manuset och idag blev jag klar med första genomläsningen.
Jag har aldrig skrivit ett så bra första utkast någon gång i mitt liv. Ever.
Och det blir ett sånt tydligt kvitto; det är det här jag ska göra. Och jag blir bättre.
Jag hade någonstans tänkt att jag skulle behöva hela sommaren för att redigera om detta manus.
Nu?
Ge mig en månad.
Än så länge planerar jag att stryka en scen, skriva till tre och dra ner tempot en hel del.
Inga karaktärer ska strykas eller läggas till. Ingen plott ska ändras. Inget sidospår behöver korrigeras.
Händer det här på riktigt?
Däremot. Jag har bytt namn på mina huvudkaraktärer tre gånger.
Tror jag hittat rätt nu.
Hoppas jag...
Kom ni håg den där söta champinjonen från häromdagen?
Mm. En jätte!
Omplantering och ut i... regnet?
Okej, nu var det alltså dags; plantera om allt som stått i mitt fönster ett tag och få balkongen att börja leva.
Jag tänkte försöka dela med mig av tips jag fått. Om de faktiskt funkar återstår att se...
Först; krukorna. Krukorna (eller vad du nu har planetrat i ) bör ha hål i botten. Jag vet, lät konstigt när mamma sa det först. Sedan förklarade han att OM det börjar spöregna är det bra om det vattnet kan rinna undan. Annars dör växterna drunknings-döden.
I mitt fall hade jag köpt krukor second hand och utan en tanke på hur de "skulle se ut". Så jag gick helt enkelt och köpte mig en borrmaskin också. Och så borrade jag hål i krukorna; i metall, i terrakotta och i plast.
Sedan grundade jag krukorna med lecakulor innan jag fyllde dem med jord. Detta för att jorden inte ska rinna ut ur det där hålet. När jag sedan planterat om mina små växter gödslade jag. Jag läste på förpackningen med hönsgödsel att man kunde blanda ut pelletsen med vatten och vattna växterna om man ville. Så det gjorde jag. Och hur det blev?
Välkommen ut på min balkong!
På bordet står det en zinkhink (?) med smultronplantor.
På golvet ser ni tomatplantor och en... tom hink? Nej! Där har jag planterat sockerärter (ska fixa bättre klättermöjligheter för dem imorgon).
En tom blomlåda? Nope. Här kommer det att växa ruccola och plocksallad. Om de känner för att gro...
Och här har ni min fina samling kryddor; persilja, dill, basilika, oregano och citronmeliss. Citronmellissen och oreganon tog sig dåligt när jag planterade förna inomhus. Så jag strödde på lite extra i krukorna...
Och så jordgubbar!
Detta är faktiskt en jordgubbskruka.
Ska bli spännande det här!
27 är sååå 2012!
Idag fyller jag år.
Om jag fått frukost på sängen?
Nja... Jag lyckades sätta en armbåge i fästmannens mage när väckerklockan ringde i morse.
Så där fick jag bara svordommar.
Men mina kollegor har grattat. En av dem hade till och med en present; jordgubbsplantor!
Här ska det planteras!
Hur går det då med min paradis-oas...?
Jag jobbar på det; kommer nog bilder till helgen. Golv och möbler är fixat, ska bara planerat om allt i större krukor.
MEN, när jag kom hem nu så hade den första champinjonen kommit upp.
Fatta, jag odlar champinjoner!!
Hej målsnöret! Du får vänta lite till på mig.
Och som förlagen visste vad jag var med om igår... idag fick jag en refuseringen.
En personlig med lektörsutlåtande och allt.
Och det var mycket positivt i den; mycket som jag kan/gör bra.
Tack!
Men... sen är det ju det där som gör att man tippar åt fel håll, inte faller över målsnöret.
I mitt fall var det att de ville känna mer.
Och det stör mig. För precis samma ord fick jag från Lisa Bjärbo för bara några veckor sedan när hon läste ett annat manus.
Och det där med att man KÄNNER när man läser är ju så oerhört viktigt.
Men det är också något som är oerhört svårt att ta på.
Vad är det som får en att verkligen känna det karaktären känner? Att engagera sig?
Och när känner läsaren tillräckligt?
Tips någon?
Jag behöver uppenbarligen bli bättre på det här...
Mvh/ Bakom-flötet
Releasparty : Solviken
Fina Annika (http://estassy-loven.blogspot.se/) hade bjudit in mig till sitt releaseparty där hon släppte sin debutbok: Solviken (Frank förlag).
Den första jag rumlade in i var Ingerun aka Boktjuven (http://www.boktjuven.com/) som också ingår i mitt skrivargäng i Göteborg. Just här provar hon snittarna. (Kolla hur hon matchat skorna med klänningen!)
Det var fullt med folk!
Kvällens stjärna berättade kort vad som sådde fröt till Solviken. Och just här tackar hon oss som rest extra långt för att fira henne.
Skål Annika! (bild snodd från Boktjuven)
Mycket blomster blev det.
Här står jag tillsammans med Annika, Ingerun och Janina (http://bladdrabladdra.blogspot.se/). Janina debuterade med boken "Slottet av is" för bara någon månad sedan.
Kvällens stjärna med Katarina (http://www.katarinapersson.com/) som fått förlagskontrakt (!)
Boken. Böckerna!
Jag fick med mig ett eget ex hem...
Med en väldigt fin signatur!
Men när festligheterna var över åkte klackarna av och conversen på.
Vilken kväll det blev!
Återigen, grattis Annika!
Brb. Är på semester
Lata dagar i Stockholm.
Bor på hotell Josefinast där det erbjuds:
- manussnack på altanen sittandes i solen
- grillat
- långa promenader i vårsolen
- romantiska komedier
- te i mängder
- massor, massor av skratt
- färg så jag nästan får ont i ögonen
- djupa samtal
- hembakad drömrulltråta
Tänkte ta en paus från ledigheten ikväll för att gå på releaseparty.
Återkommer!
Mitt skrivande: Intervjua?
Det där med att leta fakta i historiaböcker... det är inte riktigt det jag behöver göra när jag ska göra research. Jag skriver om tiden nu. Men däremot vill jag att mina karaktärers känslor ska kännas trovärdiga, starka.
Så för ett år sedan intervjuade jag tre av mina vänner inför ett manusprojekt. Att intervjua var inte bara kul utan det gav mig också helt nya uppslag på händelseförlopp.
Igår var det dags igen.
Denna gång var det en kvinna jag aldrig träffat tidigare.
Och det var ju lite nervöst.
Jag hade förberett mig med att skriva upp frågorna jag ville ställa, bjöd henne på fika och mjukade upp samtalet med att berätta om mitt skrivande och just detta manusprojekt som jag behövde hennes hjälp inför.
Lättare intervjuperson (eller vad man nu kallar det) kunde jag inte fått tag i. Jag ställde en fråga och så pratade hon på alldeles själv; väldigt öppenhjärtligt. Och fler än en gång lyckades hon besvara frågor jag ännu inte ställt. Det flöt bra.
För ett år sedan intervjuade jag hennes bror om samma upplevelse och det var så himla kul att se deras olika respons på samma händelse; både när de var barn, men också hur de upplevde att detta påverkade dem idag som vuxna.
Jag var väldigt nöjd när jag gick därifrån. Och pepp!
Det här med att intervjua är roligt. Berikande.
Det passar mig.
Jag tror det kenpiga framöver kan vara att hitta personerna. Om man inte känner någon som har ett visst yrke/erfarenhet var ska man leta då?
Återkommer med det när det är dags.
