A Red, Red Rose

O my Luve's like a red, red rose
That’s newly sprung in June;
O my Luve's like the melodie
That’s sweetly play'd in tune.

As fair art thou, my bonnie lass,
So deep in luve am I:
And I will luve thee still, my dear,
Till a’ the seas gang dry:

Till a’ the seas gang dry, my dear,
And the rocks melt wi’ the sun:
I will luve thee still, my dear,
While the sands o’ life shall run.

And fare thee weel, my only Luve
And fare thee weel, a while!
And I will come again, my Luve,
Tho’ it were ten thousand mile.

/Robert Burns

Mitt skrivande: Slottet

Jag befinner mig pa slottet Carbisdale i Culrain i nordostra Skottland.

Jag ska tillbringa fem natter har for att skriva fardigt min ungdomsroman. Allt har dock inte gatt som jag hade tankt. Den adaptern jag skulle anvanda for att ladda datron visade sig inte fungera. Sa nu far jag jaga turister som har passande adpter for att kunna komma nagonstans. Kanns lite patetiskt, men vad gor man inte for konsten?

Som jag vill vara

Av: Katarina von Bredow
Raben & Sjogren
2007

Jag har vid ett flertal tillfallen blivit rekomenderad att lasa Katarinas bocker da hon anses vara en av "de stora" forfattarna bland svensk ungdomslittertur idag. Jag valde att borja med "Som jag vill vara". Handlingen ar enkel: Jessica ar 15 ar och forsta gangen hon har sex med Arvid (den stora karleken) blir hon gravid. Trots allas protester bestammer Jessica sig for att behalla barnet och bli ung mamma.

Att bli mamma som 15-aring kan ses valdigt omoget... Men som lasare forstar jag snabbt att detta val inte har med omognad att gora. Det handlar inte om att trotsa sin mamma (i detta fallet Siv som vill kasta ut Jessica om hon foder barnet) utan om vem man vill vara. Och da ar Jessicas val enkelt. Da hon ser tillbaka pa sitt liv till hon absolut inte vara kvinnan som hade ihjal sitt eget barn. Barnet ma vara oonskat, men inte ovalkommet.

Det ar inte latt att vara 15. Annu svarare att vara 15 och verkligen sticka ut. Men Jessica kan inte lata bli. Jag avundas hennes mod och det ar till och med sa att jag hejar pa henne da hon star fast vid sitt beslut. For jag forstar varfor. Tack vare Katarina forstar jag varfor.

Det ar inte sista gangen jag haller en av hennes bocker i min hand. Deffenitivt inte!

Mitt skrivande: Rapport fran Glasgow

Ja, nu har jag varit i Skottland sedan i fredags. Jag ar har for att resa runt, se landet och skriva. An sa lange har allt gatt over forvantningarna! Igar satt jag pa ett urmysigt cafe Tchai-O Una i Glasgow i fyra timmar och filade pa mitt manus. Det borjar verkligen arta sig! Kanns helt fantastiskt hur ingenting kanns svart langre. Till och med miljobeskrivningar ger jag mig i kast med utan minsta tvekan. Lovely!

Jag ar inne i ett flow helt enkelt. Det ar latt att vara kreativ da man kommer bort fran vardagen i Sverige. Riktigt latt. Jag var nog lite radd att jag inte skulle kunna slappna av har; sa mycket att gora och se. Men det finns sa mycket mysiga cafeer har sa det ar valdigt latt att hitta den ratta stamningen.

Eftersom jag ar i Skottland blia alla inlagg utan prickar pa a och o. Ser lite fel ut, men det ar inte mycket jag kan gora at det.

Hoppas jag ska kunna halla bloggen lite mer uppdaterad framover. Sommar och allt! Typ.

Emil Jensen

Idag uppträdde Emil Jensen (www.emiljensen.se) på Picnicfestivalen i Göteborg. Det var mitt första besök på Picnicfestivalen, men jag ser redan fram emot nästa år.

Det var tredje gången jag såg Emil Jensen uppträda. Första gången var i en mörk lokal ovanpå gamla SF-bion vid domkyrkan för sådär 3 år sedan. Typ. Malin hade dragit dit mig med löften om att jag skulle få trevligt. Det fick jag.

Numera har jag lyssnat på allt Emil Jensen gett ut; både musik och hans "mellansnack". Ja, Emil är både trubadur och poet och på scenen blandar han komik och tragik hej vilt. Hans texter får mig att jubla av skratt medan hans musik ger mig pytteskinn.

En timme går tyvärr alldeles för fort då hans klingande skånska sjunger ut över publikhavet (ja, det var faktiskt ett hav; en ocean av leende ansikten). Jag önskar jag kunde fånga in hans ord i en burk med lock. Och så fort jag skulle känna mig lite nere skulle jag kunna glänta på locket och låta några av orden smita ut.

Alla skulle må så mycket bättre av en liten, daglig dos av emil Jensen.

Herr Arnes penningar

Av: Selma Lagerlöf (1904)

En natt blir Herr Arne och alla på hans gård dödade; alla utom lilla Elsalill. Förövarna tar med sig Herr Arnes stora kista fylld av guldpengar och tror att de kommer undan med det hela. Vad de inte har ränkat med är Elsalills överlevnad och hennes starka band till en av de jungruarna som mördades på gården.

Elsalill träffar sir Archie; en man påväg hem till Skottland som lovar henne ett bättre liv om hon följer med honom och blir hans fru. Samtidigt leder den döda jungfruns vålnad Elsalill sakta, sakta mot mördarna...

Att Lagerlöf är en fantastisk berättare visste jag sedan tidigare. Ända sedan jag läste "En herrgårdssägen" (som jag fortfarande tycker är hennes bästa) är jag fast! Jag tycker dock inte att denna novell är alls lika lysande. Det är endast en scen som jag upplever som riktigt magisk; då Elsalill försöker få sir Archie att fly från vakterna som kommer för att gripa honom för mordet på Herr Arne. Då riktigt lyser Lagerlöf med sin skicklighet. Fantastiskt!

Ordet är ditt!

- en blogg om skrivande

RSS 2.0