Mitt skrivande: Första genomläsningen
I morse gick startskottet för första genomläsningen av mitt omarbetade manus.
På väg till jobbet hann jag läsa 40 sidor. Och jisses!
Är det okej att bli alldeles kär i sitt eget skrivande? Att skratta högt åt sina egna skämt? Att älska karaktärerna trots att jag skapat dem?
Har gått runt på moln hela förmiddag och bara längtar tills jag får åka hem och fortsätta läsa, läsa, läsa.
Jag vet, jag VET, jag låter sjukt skrytig. Men jag tänker bara på att när detta manus var inne på förlag senast så saknades det bitar för att det skulle bli antaget; jag behövde rensa bland konflikterna och skapa ett mer genuint och trovärdigt språk.
Och tada!
Jag vet, 40 sidor är inte hela historien, men den är faan så mycket bättre än den någonsin varit tidigare.
Okej?
Okej!
Kommentarer
Charlotte C
Det låter helt fantastiskt att du känner så när du läser ditt eget manus! Njut och var stolt över dig själv!
Svar:
Nina
kati
Härligt. Klart du ska vara stolt. Fortsätt med det.
Svar:
Nina
Fia Filur
Haha, låter härligt! Jag brukar också skratta åt mina egna skämt... :)
Svar:
Nina
MalinC
Klart att det måste vara bra då!
Svar:
Nina
Anne Jonsson
Såklart du ska vara glad över ditt arbete! OCh skratta åt dina skämt...det betyder ju bara att de är superduper bra! Eller hur!
Det är väldigt typiskt svenskt att inte veta om man får tycka att man själv gjort något bra...typiskt den där svenska Jante-lagen...men den ska vi gå tvärt emot tycker jag.
Heja dig!!!
Svar:
Nina
Trackback