Mitt skrivande: Jag vet att det inte syns, men shit vad det händer grejer
Jag tror jag gått de senaste månaderna och varit lite för lycklig...
Jag vet, låter rätt knäppt, man kan väl inte vara FÖR lycklig?
Nej, egentligen inte.
Och jo, det kan man visst!
När jag var yngre (tänk tonåren) var skrivande ett sätt för mig att överleva. Jag skrev dagbok varje dag och massor, massor av dikter. Då tyckte jag världen var ett hål jag blivit begravd i.
Som tur var tog jag mig upp. Och efter följde ett par år där jag var lite rädd för att skriva; tänk om jag inte kunde när jag mådde bättre. Men jag övade och lärde mig skriva med utgångspunkt från andra känslor; glädje, lust och kärlek. Jag började skriva manus på allvar.
Men de senaste månaderna har det varit så himla tufft. (Har skrivit X antal inlägg om hur jag provat olika metoder, men tyvärr har ingen fungerat speciellt långvarigt). Så jag var på väg att lägga ner det projektet (låt oss kalla det D.D.) jag jobbade med helt. Ta en paus. Det GICK ju bara inte.
Sen hände förra veckan (aka massa tråkiga besked) och plötsligt fick jag helt nya idéer. Fantastiska idéer!!! Formen till en ny bok tog form; och vilken bok sedan. En "gräva där du står" där jag också får chansen att visa på kulturkrockar och samtidigt döda en av karaktärerna.
Och när jag i några dagar hade klottrat ner massa idéer; karaktärsbeskrivningar, konflikter, små instick, namn, händelser.
DÅ började jag skriva på mitt D.D. -manus igen. Jag vet fortfarande inte hur det gick till.
Det går fortfarande långsamt. Och vem vet, det kanske bara håller i några dagar till.
Men i helgen hade jag flow. TVÅ gånger.
Det säger något.
Mer klister i baken så jag blir klar någon gång.
har ju ett nytt projekt som väntar...
Kommentarer
kati
Hurra för dig! Och för D.D. alla har vi nog ett sånt manus tror jag. Som vi sliter med till och från, i perioder.
Svar:
Nina
Fia Filur
Härligt att det tog fart igen! Jag har ju också börjat spåna på nytt nu och i vintras när jag fastnade i mitt dåvarande projekt då var det idéerna till det nuvarande som sparkade igång mig. Flummigt, men det jag menade är att för mig funkar det oftast så att när jag får en idé så gör energiflödet att fantasin sprätter igång. Kul är det iaf! Heja dig och D.D och heja nya projektet!
Svar:
Nina
Boktjuven Ingerun
Kuligt!
Svar:
Nina
Trackback
