På måndagar är det liv och rörelse på Kulturhuset, olika teman varje gång, olika personer som står på scen.

 

Igår var det dags för härliga Åsa Hellberg!

 

Jag läste Åsa Hellbergs första bok "Casanovas kvinna" för några år sedan och blev helt betagen. Den marknadsfördes som att den handlade om sexmissbruk, men det den egentligen berättade var om en kvinnas medberoende. För mig var detta en ögonöppnare till beteenden till personer som står mig väldifgt nära. 

 

Något år senare träffade jag Åsa på ett releaseparty och kunde inte låta bli att tacka henne för boken hon skrivit. Hon hade just då kommit ut med sin andra bok "Sonjas sista vilja" och det mötet blev också något jag hållit nära hjärtat. Åsa pratade från sitt inre på ett sätt som jag inte kunde låta bli att beundra.

 

Det var en självsäker Åsa som stod på scen. Full av energi blandade hon skratt och allvar. Hon pratade mycket om sin första bok och vad den kom ifrån för att sedan leda vidare på det hon skriver om idag; roliga böcker om kvinnor i 50-årsåldern som råkar ut för de mest märkliga situationer.

 

Hon radade upp sina missbruk på scenen (nässpray, tugummi och lepsyl), tog kort på publiken och beskrev allt det härliga med att vara 50. Hon pratade också om att ärva sitt medberoende, om hur kärlek uppstår i våra sprickor och vilken kärlek läsarna ger; Hur Kristin Kaspersens twitterinlägg (?) om hur svårt det är att komma in i en bok då man är dyslektiker - men hon älskade "Sonjas sista vilja" fick försäljningssiffrorna att skjuta i höjden. Och vilken glädje det gav när 18-åriga Lina mailar Åsa och säger att hon nu längtar efter att hon själv ska bli 50 tack vare Åsas bok.