Perfekta förutsättningar och ändå tar det stopp...?

Igår låg jag på soffan hela dagen och mådde mindre bra. Mycket mindre bra. Fick inte ett piss gjort.
 
Idag, med tio timmars sömn i bagaget och laddad med smärtstillande mår jag... ja, kanske inte toppen, men så nära "toppen" jag kan komma i nuläget.
 
Jag orkar saker, är pigg. Och med den vackra blåa himlen utanför borde detta vara en perfekt dag för lite redigernade.
 
Ändå kommer jag inte igång.
Jag kollar någon blogg.
Eller stirrar ut genom fönstret på den vackra blå himlen.
Har diskat.
Och lagat fantastiskt god lunch.
Vikt tvätt.
Pussat på min man som är på fantastiskt bra humör idag.
 
Kommer. Inte. Igång. Med. Redigerandet.
 
Betyder det att jag kommit in i den där fasen där "kvinnan vänder sig inåt" i graviditeten?
Eller försöker jag bara undvika kapitlet jag ska ta mig an nu?


Kommentarer
Mia

Alltså det där med att vända sig inåt i graviditeten. Did not. Ever. Men har ju sett andra som försvann på nåt vis. Inåt. Jag tror bara inte att alla känner för det. Och mig gjorde det galen. Däremot, jepp, vissa dagar fylld av energi men ändå gör man inget, obeoreonde av om man är gravid eller inte. Det kanske också behövs.

Svar: Ha, ha! Sant. Kan ju ha dagar då "stirra ut genom fönstret" känns helt legitimt utan bebis i magen.
Nina

2015-01-26 @ 07:43:44
URL: http://skrifva.blogspot.fi/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Ordet är ditt!

- en blogg om skrivande

RSS 2.0